Sjätte söndagen efter trefaldighet - Årg 1 - En doft av helighet

En bön till dig Gud om att våra liv som enskilda och församlingar skall vittna om dig, Att allt vad vi gör skall ge dig ära. Ditt verk är stort men jag är svag och lätt till jorden böjes, mig arme i din tjänst dock tag om så din kraft upphöjes. Mig ödmjukhet och kärlek giv och trohet intill döden, o låt mig gå med bud om liv, bland smärtorna och nöden. (Sv Ps 95)

På 100-talet efter Kristus säger Aristides, utsänd av Kejsar Antonius Pius att spionera på de kristna, så här: se på de kristna, som de älskar varandra. En del tror att det var ironi, att det inte var sant, men jag vill inte tro det. Jag vill tro att det då fanns kristna samfund som det fanns anledning att säga så om.

Och jag vill att det skall vara så också idag. Att människorna här på gatan i Uddevalla och där du finns du som läser det här, skall börja tala så om oss. För visst vore det väl underbart? Och inte bara det, det skulle också vara någonting som Jesus vill.Han vill ju att det skall märkas vem vi följer på hur vi kan leva våra liv, hur vi kan älska, förlåta, vara generösa och barmhärtiga.

När längtan efter att detta skall vara verklighet får tag i oss så kanske vi börjar kämpa för att det skall ske. Kanske vaktar vi mer noga på hur vi lever. Ställer högre krav på oss själva och kanske på andra också. Den längtan är djupast sett god, men samtidigt finns det en risk att denna strävan också gör oss hårda och att talet om oss blir ett annat än det vi längtar efter. Se på de kristna hur falska de är... se på de kristna hur hårda de är... se på de kristna hur olyckliga de verkar bakom sina leenden...

Jesus ord i Matteusevangeliet kommer till oss lite som en varning, tänker jag. Sannerligen, om er rättfärdighet inte överträffar de skriftlärdas och fariséernas då kommer nu aldrig in i himmelriket.

Och sedan fortsätter han med att ge oss instruktioner som är nära nog omöjliga att uppfylla. När någon beter sig illa - var inte vred på honom, när någon gjort dig eller någon annan ont - tala då inte illa om honom och när någon gjort det oförlåtliga - förbanna inte utan låt honom fortsätta vara en del av gemenskapen. Och när du kommer på att någon är ledsen på dig, eller har något otalt med dig, kanske utan att du tycker att du gjort något ont - ta ändå första steget till försoning. Räck ut din hand.

Paulus förtydligar Jesus undervisning i alla sina brev, även det som är episteltext idag. Och kanske kan man säga att hans uppmaningar kan sammanfattas med orden från 1 Pet. styrs inte av begären.

Ofta har dessa ord missförståtts som att vi inte skall lyssna på begären - vad de talar och vad de längtar efter. Men så är det naturligtvis inte. Förträngning är alltid en dålig idé. Nej istället skall vi se på dem, lyssna till dem, men samtidigt veta att vi har friheten att välja. Vi behöver inte låta begären diktera vårt beteende - vi har ett val.

Ett val att stå emot och när vi inte själva räcker till vända oss till Jesus med det som är vår sanning. Att be honom om hjälp med det vi inte själva förmår. Jag känner så här... Jag vill det här...men samtidigt inte...hjälp mig du, så får vi säga.

Och när han så får tillträde till våra liv börjar hans källa flöda in. När vi lever i ödmjukhet, öppenhet och sanning inför honom ja då äntligen kan våra liv börja dofta sann helighet. Inte för att vi lyckas vara perfekta, utan för att kraften är hans. Amen.