Femtonde söndagen efter Trefaldighet

Ett är nödvändigt 

Femtonde söndagen efter Trefaldighet vill hjälpa oss att hitta in i vad som verkligen är nödvändigt. Bara en sak behövs, säger Jesus till Marta enligt Bibel 2000. Allenast ett är nödvändigt, står det i Bibel 1917. Den formuleringen har dröjt sig kvar i rubriken för denna söndag. I första årgångens läsning från Jesu Bergspredikan får vi uppmaningen att söka först Guds rike och hans rättfärdighet (Matteus 6:33). Gör vi det får vi hjälp att skala bort allt onödigt och hålla oss till det enda nödvändiga.

Lina Sandells psalm 249 ”Blott en dag” med melodi av Oscar Ahnfelt, skall hjälpa oss att sjunga in budskapet i våra hjärtan. 

Söndagens läsningar: Nehemja 9:19-21, Apg 20:32-36, Matteus 6:31-34, Psaltaren 123.

Predikans text: Matteus 6:31-34
Jesus sade: Gör er därför inga bekymmer, fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta.  Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga. 

Vi läser psalm 249 vers 1:
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst vad än som kommer på!
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig ett fadershjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag. 

Det talas mycket om bekymmer i Matteus 6.
Det finns bekymmer som bara kommer. Plötsligt och oväntat och mycket otrevligt. Ett svagt hjärta säger upp sin tjänst. En olyckshändelse som förändrar allt. Relationer, som efter ett morgongräl, blir trassliga som garnnystan.

Det finns bekymmer som man själv gör. Man ältar och förstorar och förmerar och snickrar ihop dem utan anledning. Sådana bekymmer är farliga. Jag drar dem till mig. Job säger (3:25-26):

Det som ingav mig förskräckelse, det drabbar mig nu, och vad jag fruktade för det kommer över mig. Jag får ingen rast, ingen ro, ingen vila. Ångest kommer över mig.   

Vi behöver lyssna till Jesus: Gör er inga bekymmer.

Psalmbokens evangeliebok hoppar över ett ord. I Bibeln står det: Gör er därför inga bekymmer. Ordet därför pekar tillbaka. Inte bara till det som Jesus sagt strax före vår text. Utan också till det som denna söndags texter berättar om. Låt oss titta på det. 

Vi träffar idag först Nehemja. (Nehemja 9:19-21) Han berättar om Guds närvaro under den svåra ökenvandringen efter uttåget ur Egypten. Folket var besvärligt, knorrade och suckade och syndade. Men Gud övergav dem inte. Hans närvaro omslöt dem både dag och natt. Molnpelaren ledde dem om dagen. Eldpelaren lyste om natten. Guds gode Ande undervisade dem. De fick manna att äta och vatten att dricka. De saknade ingenting under den fyrtioåriga ökenvandringen. Kläderna blev inte utslitna och fötterna svullnade inte. Både skräddare och ortopeder var arbetslösa. Det Nehemja vill säga oss, som lever nu: Gud är densamme idag. Hans fadershänder vill bära också er. Gör er därför inga bekymmer. 

Vi träffar idag också Paulus (Apg. 20:32-36).  Han berättar om hur han på sin resa till Jerusalem träffar gamla vänner från Efesos. Han talar in tröst i dem och han ber med dem. Han ger dem och oss en viktig nyckel för ett rikt liv. Det är saligare att ge än att få. Du upptäcker det, då du ställer dig i himmelrikets livström och låter geglädjen bara flöda. Gud själv bara ger och ger. Han ger sin Son till oss. Sonen ger sitt liv för oss. I nattvarden tar vi emot hans kropp och blod, för dig utgiven och utgjutet. Ja, det är saligare att ge än att få.

Stanna till på din resa genom livet. Dina vänner vill ge dig något. Du har kanske ord av uppmuntran och tröst till dem. Paulus behöver sina vänner. Vi behöver varandra. När vi tillsammans hittar detta rika liv, kan vi höra Jesu ord: Gör er därför inga bekymmer. 

I dagens evangelietext möter vi Jesus. Han börjar sin Bergspredikan (Matt 5:2 ff) med att lägga himmelrikets salighet i våra fattiga liv. Saliga de … säger han och ser med stor kärlek på oss. Sedan följer oss himmelrikets salighet genom hela Bergspredikan.

Vi, som rusar hit och dit och fram och tillbaka genom livet, vi får stanna till. Vi hör hur Jesus säger: Se på fåglarna, lyssna in deras sång. Se på liljor och rosor och blåklockor. Andas in liv och doft från dem. Varför har Gud skapat så mycket vackert? Jo, därför att vi ska stanna till och få tänka vackra tankar!

Lyssna nu in vad Jesus säger: Gör er därför inga bekymmer.
Vi hör ibland hur snälla och välmenande människor säger till oss: Bekymra dig inte så mycket! Ta livet med en klackspark!  Resultatet av det brukar bli ännu ett bekymmer: Jag bekymrar mig över, hur jag inte skall bekymra mig. 

Men när du hör att Jesus säger Gör er därför inga bekymmer märker du då något. På ett gåtfullt sätt strömmar det ut kraft från honom. Han ger det som han säger. När han talar till dig, sker något. Han låter en anda av sorglöshet, bekymmersfrihet, glädje, komma in i dig. Bekymmerkrampen släpper. Ett leende letar sig fram på dina läppar. Du ser hur Gud sträcker sina fadershänder mot dig. Han har så mycket att ge, sjunger Lina Sandell.  Både fröjd och vila och behag, skönhet, glädje, lycka … 

Men sedan ser Lina Sandell något som också kommer från Guds fadershänder. Du studsar till när du läser det. Hon talar om smärta och möda.  Du får ta emot också det från honom. Och du får bära det tillsammans med honom. Du anar att också smärtan, svårigheterna, motgångarna kan förvandlas till en välsignelse för dig.

Vi har en stor Gud som har både fadershjärta och modershjärta för oss.
Vilken tröst! Skulle jag som barn väl ängslas då?
Vi sjunger psalm 249 vers 1: Blott en dag, ett ögonblick i sänder …   

Vi läser psalm 249 vers 2: 
Själv han är mig alla dagar nära,
för var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,                    
han som heter både Kraft och Råd.
Morgondagens omsorg får jag spara,
om än oviss syns min vandringsstig.
Som din dag så skall din kraft ock vara”,
detta löfte gav han mig. 

Bekymra er inte...
gör er inga bekymmer...
varför bekymrar ni er ...

I Matteus 6 trummar Jesus in sex uppmaningar till oss. Alla handlar om att inte snurra runt omkring bekymren. Hör på nytt Jesu fråga till oss: Varför bekymrar ni er? Det är kanske den första fråga, man skall ställa sig, när man har bekymmer. Varför bekymrar jag mig?  Bearbeta ditt inre suckande.

Jesus säger till oss: Fråga inte: Vad skall vi äta? Vad skall vi dricka? Vad skall vi ta på oss? Allt sådant jagar hedningarna efter. Men er himmelske fader vet att ni behöver allt detta. 

Släpp inte in bekymren. Låt dem inte snurra runt i dig. Lägg märke till att Jesus säger detta om bekymren. Naturligtvis skall vi kunna planera middagsmaten och tänka vad vi behöver ta på oss idag, då det är så ruggigt och regnigt.

Jesus ger oss recept mot bekymren: Se på himlens fåglar. Se på ängens liljor, säger han. Poängen är att se på ängen!

Jesus säger också detta: Er himmelske Fader vet att ni behöver allt detta. Vet att Fadern vet, vad du behöver. “Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd.” Ja, Fadern vill, att vi ska veta, att han vet, hur vi har det. Praktisera Guds närvaro!

Man kan undra över varför man ska behöva be och tala om för Gud hur vi har det. Han vet det ju redan.

Han är inte okunnig, så att vi behöver informera honom.
Han är inte tvekande, så att vi behöver övertyga honom.
Han är vår fader, som älskar sina barn och vet allt om deras nöd.  Varför då be?

Vi ber därför att vi gläder oss över att få komma inför Far. Genom bönen ger vi Gud tillfälle att ge oss det, han vet att vi behöver. Bönen är händerna som lyfts mot himlen för att ta emot.

Vi, som fått lära känna Jesu Kristi Fader, har fått det mycket bättre än många andra.  Eftersom Fadern vet, vad vi behöver, behöver vi inte göra som hedningarna, säger Jesus. Allt sådant jagar hedningarna efter. Om man inte lärt känna Faderns kärlek, kan man egentligen aldrig bli riktigt nöjd och tillfredsställd. Man måste ständigt ha mer och mer. Man har ett ständigt behov av kärlek och uppmärksamhet. Och när man jagar efter allt detta, kommer man snart att jagas av det.  När jag jagar kallas det jakt. När jag jagas kallas det jäkt.

Därför får vi komma inför hans ansikte. Vi får öva oss i att praktisera hans närvaro. Han får vara vår samtalspartner i alla våra bekymmer. Vi får inte trycka ned bekymren, inte lägga locket på dem, inte för ett ögonblick bli ensamma med dem. Vi får tala med Fadern om dem och lägga dem i hans händer. “Varje dags bekymmer vill han bära”. Om han ska kunna bära dem i sina händer, får vi ge dem till honom.

Vet detta, som vi nu sjunger om i vers 2: Själv han är mig alla dagar nära, för var särskild tid med särskild nåd …       

Vi läser psalm 249  vers 3:
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär,
ej min tro och ej den tröst förspilla
som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land. 

Guds namn är Kraft och Råd, sjöng vi i vers 2 (Läs Jesaja 9:6). Det finns så mycket kraft och så mycket tröst och så många råd att få. De ligger där förvarade åt mig i ordet. Guds fadershänder är ständigt utsträckta mot oss.

Men vi ser det ofta inte.
Vi vimsar omkring med ögonen.
Vi har så många riktmärken och går därför sönder inuti.

Vi behöver lära oss att sätta gränser för oss själva. Lära oss att prioritera. Sök först, säger Jesus, sök Guds rike och hans rättfärdighet så ska ni få allt det andra också.

Vad vi ofta gör, är ju att söka allt det andra först. Tänk efter! Du längtar efter bandspelare, video, sommarstuga, en resa jorden runt, en bussig svärmor, en lärare som förstår vilket geni du är. Det är inte fel att ha önskningar, drömmar. Men det är inte det, du ska söka först.  

Sök först hans... 
Det betyder: först låter du hela ditt inre vara riktat mot Herren. Du ber den helige Ande om hjälp att bli närvarande i hans närvaro. Du dröjer där i stillhet. Du stannar till i hans närvaro. Du dröjer inför honom som är Fader vår som är i himlen.  

...hans rike ...
Guds rike är att Jesus är vår kung och vår Herre och att han regerar över oss. Att söka hans rike först är att söka hans ljus på alla områden. Sök allra först kärleksförhållandet till Jesus, din kung. Du är kallad att leva i hans kraftfält. Dröj där i stillhet. Sjung dina kärlekssånger. Detta betyder så mycket för allt det andra, det som rör ditt hem, ditt äktenskap, din familj, ditt yrke, dina bankaffärer, din livsstil ....   

...och hans rättfärdighet...
Jag söker först och främst att få det rätt ställt med Gud. Allt som gått snett lägger jag ned vid korset. För Jesu skull får jag det bra med Gud.

Att söka Guds rättfärdighet är också att få hjälp att hitta en rätt färd genom livet.  Gud vill att det skall gå rätt till i hans värld. Gud vill rättvisa och kärlek och fred.  Därför kallar han oss att kämpa mot allt slags orättfärdighet, mot sociala orättvisor, mot förtryck  och hat och krig och att hjälpa andra människor att hitta in i Jesu kraftkälla, där de kan bli upprättade, helade och få en nytt livsmod. 

...så skall ni få allt det andra också.
Allt det jag behöver för att kunna leva och göra nytta. Allt det jag behöver för att kunna hjälpa andra att hitta in i ett rikt och meningsfullt liv.  

Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.

Detta är också en uppmaning att leva just nu. Du behöver inte leva i gårdagarna, för dem tar Jesus, din frälsare, hand om. Du behöver inte nu leva i morgondagen, ty om du idag, nu, just nu, får erfarenheter av Guds kärlek och hans närvaro, så kan du räkna med att han är densamme också i morgon.

Om morgondagen hittar på något dumt, så får du säga till morgondagen: De dumheterna får du kånka på själv! 

Platsen där vi finner dessa hemligheter skall vi be om hjälp att hitta: Hjälp mig då att vila tryggt och stilla blott vid dina löften, Herre kär, ej min tro och ej den tröst förspilla som i ordet mig förvarad är.

Vi sjunger så i vers 3:
Hjälp mig då att vila tryggt och stilla
blott vid dina löften, Herre kär...