16 e Tref - Döden och Livet

Herre, vår Gud, idag får vi tacka dig för det eviga livets gåva.
För det ljus som den kastar över våra dagar och liv.
Vi ber dig om hjälp att vandra på den väg som du går.
Herre ge oss det vi behöver för att kunna följa dig. Amen.

Det enda som vi hela säkert kan säga om våra liv det är att vi en gång skall dö och att ingenting i denna värld består för evigt. Allting är förgängligt.

 Vi vet det alla men trots det så ägnas oerhört mycket mänsklig energi åt att försöka komma undan detta faktum. Vi försöker, kanske lite till mans, att skydda oss från förgängligheten, från att förlora våra liv, från att förlora våra jag. 

Så vi bygger våra torn, kämpar för våra rättigheter och fördelar, lagrar i våra förråd, bygger för framtiden, försöker hålla åldrandet borta, undviker att tala om döden, förgör våra fiender och strävar efter att hålla våra gränser intakta. Vi är rädda helt enkelt. Tryggheten saknas.

Det onda som vi ser i världen kan ur ett bibliskt perspektiv av just denna vår mänskliga strävan. I vår kamp för att vinna våra liv, för att ta kontrollen och äga så missar vi kontakten med den ende som inte är förgänglig, den ende som består, nämligen Gud. Den ende som kan ge oss det vi längtar efter.  

Jesus kommer till världen och går frivilligt, utan att det för honom är nödvändigt, in i förgängelse och död och genom att han gör det valet och går den vägen så vinner han det eviga livet som en möjlighet för oss. 

Vi kan få del av det livet han har vunnit genom att följa honom på den väg han går.  

För oss innebär det att frivilligt välja att avstå, mer och mer och så vitt det genom honom blir möjligt för oss, från kampen för det förgängliga. Då ges oss det som är mera värt.  

Konkret kan det betyda: Att avstå från att bygga torn som ett sätt att nå himlen och i stället leva gott här och nu och ta emot livet som en gåva. Att avstå från att kämpa för våra egna rättigheter och fördelar för att i stället låta andra komma fram. Att dela med oss i stället för att lagra. Att i stället för att försöka med alla medel hålla åldrandet borta se livet som en vandring mot paradis och Gud. Att tala ofta om döden för att det gör att livets stora gåva hamnar i sitt rätta perspektiv. Att i stället för att förgöra våra fiender försonas med dem och bjuda in människor att dela det som är vårt.  

Paulus säger att han i sin kropp alltid bär med sig den död som Jesus fick lida för att hans liv skall bli synligt genom honom. (2 Kor 4:10) Han går utan att tveka den vägen som Jesus pekar ut. För han är trygg och inte längre rädd. Han vet vad han har i Jesus.  

Det kan vi också veta. 

Jesus säger: Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet och det är få som finner den. (Matt 7:13) 

Han är den porten och den vägen. Låt oss använda dem!

Josefine Sävenstam