Alla helgons dag

Helgonen 

Allhelgonadagen är i almanackan den 1 november, men Alla Helgons dag firas hos oss detta år 2009 lördagen den 31 oktober. Denna dag tänker vi på alla de människor, som genom sina liv visat och visar på att Herren lever och vi tackar Gud för dem. Helgonen har aldrig svävat på molnen, de har levt eller lever här på jorden. Alla helgon är ännu inte döda. Dt finns också nu och de lever här det osynliga livet med Kristus hos Gud (Kol 3:3), ibland under stora prövningar. De är salt och ljus, där de lever. De vill idag hjälpa oss att se hemligheten med deras rika liv: Ha focus på Jesus! Taizésången, som vi får sjunga i vår predikan idag, är en älsklingssång för alla helgon: Lyft era ögon och händer mot Herren.

Första årgångens läsningar på Alla Helgons dag är Jesaja 49:8-10, Upp 7:9-17, Matt 5:1-12, Psaltaren 126.

Predikans text: Matteus 5:1-12.
När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:

Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.
Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid. 

Alla helgon vill idag ta in oss i en helgonskola. Där vill de hjälpa oss att leva Livet med stort L. Det viktigaste de vill lära oss är att ha focus på Jesus, han som säger om sig själv: Jag är Livet. (Joh 14:6). Helgonen tar därför nu med oss upp på Bergspredikans berg. De vill berätta om vad de där fått lära sig av Jesus. Men först tar de med oss in i en sångövning. Vi får öva oss att sjunga alla helgons älsklingssång: 

Lyft era ögon och händer mot Herren 

 
Klass 1: I helgonskolan lär vi oss först att ha fokus på Jesus
Vi läser den första saligprisningen: När Jesus såg folkskarorna, gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade: Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.

Jesus såg, står det. Han ser människorna som samlas omkring honom – små, fattiga, svaga, hjälplösa. Han chockar dem med orden. Saliga de …  Inte: Stackars de … Himmelrikets salighet sänker sig ned till dem!

Jesus såg, står det. Och Jesus ser. Han ser oss som nu lyssnar till hans ord. Vad ser han hos dig och mig? Ser han rika, välbeställda, lyckade, mätta, självgoda människor? Eller … Kanske han undrar: Finns det någon mottaglighet för himmelrikets salighet hos dem? …

Jag har i min ägo ett lerkärl, som Matilda på Tjörn har gjort. Jag beställde det av henne. Det skulle inte vara särskilt vackert. Det fick gärna vara skrovligt, svart. Framför allt skulle där finnas sprickor. Paulus säger att vi är lerkärl (2 Kor 4:7). Vi är svaga, ömtåliga, lite kantstötta med många sprickor. I det vill Jesus lägga den himmelska skatten.

När människor tittar på oss genom sprickorna kan de se in i våra liv. De kan se hur mycket skräp och smuts där finns. En del skäms och virar därför stanniolpapper omkring lerkärlet. Då ser det så fint ut. Det lyser och glänser. Men det lyser inte inifrån. Stanniolpappret fångar upp  ljuset från lamporna i rummet. Ja, sådana är vi ibland. Leker låtsasleken. Klär ut oss. Hycklare, kanske Jesus skulle säga (Matt 7:5).

Men nu ser Jesus på våra lerkärl. Finns där någon öppning, någon spricka, där jag kan få komma in, undrar han. Finns där något behov av himmel och renhet? Eller är det alldeles stängt? Låser du till om dig? Är dina händer knutna om ditt eget?

Om Jesus ser vår längtan och vår nöd, lägger han ett värmeljus i lerkärlet, en kärlekseld från himmelrikets salighet. Människor som ser in i våra lerkärl, ser då inte smutsen, skräpet. Det ser ett ljus inifrån. Dina ögon är fyllda av glädje. Säg, vad har de sett för att få sånt ljus? (Psalm 154:3). Vi kanske kan svara dem med att vi gått i helgonskolan på Bibelskolan. Där lärde vi oss att ha fokus på Jesus. Och där lärde vi oss att sjunga om honom: Lyft era ögon och händer mot Herren. Vi fick ögonkontakt med honom. Och vi gjorde som Jesus på korset, vi lyfte våra händer. Då hände något mycket underbart: Vi tappade krampen omkring oss själva och vårt eget och öppnade oss för himmelrikets salighet. Vi fick ta emot det himmelska värmeljuset i våra lerkärl.

Vi sjunger: Lyft era ögon och händer mot Herren. 

Klass 2: I helgonskolan lär vi oss vart vi får gå med våra tårar
Jesus säger: Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade. Det är i och för sig ingen salighet att sörja och gråta. Men det är saligt att få gråta ut i sin Frälsares närhet. Där han är, där är trösten. Till honom får vi gå med våra tårar. Och det finns ju ingen tröst, om där inte finns tårar. 

- Vi får gå till Jesus med våra tårar över den egna synden.
Ju närmare Jesus jag kommer, desto mer ser jag min egen synd. Vad fattigt och futtigt jag lever. Vad självisk jag är. Vad jobbigt människor omkring mig måste ha. Jag arma människa. Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? utropar vi med Paulus. Och i nästa mening hittar han och vi svaret: Gud vare tack, genom Jesus Kristus vår Herre! (Rom 7:24-25). Det finns hjälp och tröst att få, säger oss helgonen. 

- Vi får gå till Jesus med våra tårar över nöden omkring oss.
Världens nöd vilar på Jesu hjärta, står det i en psalm (102:1). Där står också, att han kallar oss att dela denna bördas tyngd och smärta. Vi kan inte bära all nöd, som vi dagligen hör om genom tidningar och TV. Men Herren kanske kallar oss att be för något land, för några människor, för någon församling. Bönen kan vara en verklig motkraft mot allt det destruktiva som sker. Kanske Herren vill ge några av oss ”tårarnas nådegåva” då vi får se nöden och bära upp nöden för dem som kanske ingen ber för.  (Läs t.ex. Psaltaren 119:136, Hesekiel 9:4. Fil 3:18, Jesaja 62:6-7.) Helgonen lär oss att våra tårar inte behöver vara förtvivlans tårar. Vi delar vår sorg och vår nöd för andra med Jesus, tröstaren. Vi får tillsammans med honom älska världen tillbaka till Gud (se Psalm 62:2). Helgonen lär oss att allt liv lides fram. 

- Vi får gå till Jesus med våra tårar över att tron på Jesus kan ge oss lidanden.
Det finns idag många martyrer. De möter motstånd, förakt, hån. Vi får hålla upp dem i våra böner. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni vore deras medfångar, och på dem som misshandlas, som om det gällde er egen kropp (Hebr 13:3).

De – och kanske också vi  -  får dela lidanden med Kristus och sedan härligheten med honom (se 1 Petrus 5:1). Först korset, sedan kronan. Ja, vi får tala med Jesus om allt sådant och göra som helgonen lär oss – gå med våra tårar, vår smärta och vår oro, vår upprördhet till Jesus. Därför lyfter vi upp våra ögon och hjärtan för att han skall fylla dem med kraft, tröst, mod.

Vi sjunger: Tack Jesus, att du ger tröst i all nöd.

Klass 3: I helgonskolan lär vi oss ödmjukhet
Om det handlar den tredje saligprisningen: Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Till Israels folk säger Herren: Se jag har gett er landet i ert våld. Gå nu och inta detta land, som Herren med ed har lovat (5 Mos 1:8, Bibel 1917). Gud har gett det. Deras uppgift är att inta det.

Gud har gett oss riket. Fadern har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike (Kol 1:13). Detta gjorde han i dopet.  Gud har gett oss riket. Vi får inta det.

Riket eller himmelriket som vi ska få ta emot börjar inte först på andra sidan graven. Himmelriket landar här på jorden. Himmelriket är det flöde av Guds inflytande som utgår från himlen och tränger ned på jorden. Tillkomme ditt rike! Vi får ärva detta rike redan nu och vara med i den godhetens motkultur, som Gud sätter in mot ondskans inflöde. I världen gäller att man lönar ont med ont. I Guds rike finns ett helt annat förhållningssätt.

Hur skall vi klara det? Vi måste gå i helgonskolan. Där får vi lära oss att leva nära Jesus. Han har så mycket att ge och så mycket att lära oss. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna ro för er själ (Matt 11:29). Jesus gör mig mjuk. Hårdheten försvinner. Jag blir mjuk i hans hand, så att han kan forma något nytt av mitt liv. Bitterheten försvinner, besvikelsen försvinner, hårdheten försvinner. Jesu ord ger läkedom i mitt innersta. Det gör inte ont längre, då människor petar på sådant i mitt liv som tidigare alltid gjorde så ont.

De som får ärva detta rike och får vara med om att utbreda och proklamera detta rike behöver rustas av Jesus, förändras till hans sinne. Vi får koppla på den himmelska saligheten. Att leva i sitt dop är att dagligen sägs NEJ till det onda och dagligen sägs JA till Jesus.  

Say NO till det ONda. Say YES till JESus!!! 

Varje morgon får vi klä oss i Jesu sinne och Jesu kärlek: Paulus berättar om det i Kol 3:12 ff. Som Guds utvalda, heliga och älskade skall ni alltså klä er i innerlig medkänsla, vänlighet, ödmjukhet, mildhet och tålamod … Det kan bli mycket spännande att koppla på himmelrikets livsström, innan man går ut i sin vardag. Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.

Fyll våra hjärtan med glädje och liv. 

Klass 4: I helgonskolan lär vi oss att ta emot himmelsk näring
Vi hör den fjärde saligprisningen: Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.

Runt omkring Jesus finns de fattiga från Galileen. De kände till hunger och törst. Inte bara efter bröd och vatten. Utan efter rättfärdigheten, d.v.s. att få leva rätt inför både Gud och människor.

När vi ser dem stå inför Jesus och hör hans ord till dem, är det som om något händer inne i oss. Jesus själv väcker en hunger och skapar en törst. Han låter oss få se vår egen nöd. Han levde så rikt. Jag lever så fattigt. Jag släcker så ofta min törst och mättar min hunger av det som gör mig däst och självbelåten och blind för andras nöd. Hur skall jag hitta en rätt färd genom livet?

Jesus väcker vår hunger och törst och säger till oss: Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta (Joh 6:35).

Den som kommer till Jesus behöver aldrig hungra. Men han behöver äta. Han vet var maten finns. Den som tror på Jesus behöver inte rusa omkring som ökenvandraren och ropa efter vatten. Han behöver inte törsta. Men han behöver dricka. Och han vet var källan finns.

En Jesu lärjunge vet var maten finns och vet var källan finns. Och han går ofta dit. Den som fått smaka Herrens godhet (1 Petr 2:3) vill sedan bara ha mer och mer. Han vet att han inte är färdig. Men han har hittat en rätt färd. Och startpunkten för den färden är Jesus. Detta lär vi oss i helgonskolan. Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten, de skall bli mättade.

Tack för Din himmelska näring på färden

Klass 5: I helgonskolan lär vi oss givandets glädje
Om det handlar den femte saligprisningen: Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.

Ordet barmhärtighet betyder ”att ha hjärta för de arma”. Helgonen hjälper oss att se de utstötta, de föraktade, de oälskade, de misslyckade och få kärlek till dem. Det beror på att helgonen ställt sig i kärleksflödet från himlen. De ger och de tar emot och de ger … Tillsammans med dem ställer vi oss där. Vad händer då?

Vi lägger märke till denna kärlekens rörelse mot världen: Så älskar Gud världen att han ger sin enfödde Son. Jesus utger sig för oss på korset. I den heliga nattvarden får vi ta emot Kristi kropp för dig utgiven och Kristi blod för dig utgjutet. När vi i mässan lyfter upp våra hjärtan till Gud dras vi in i Guds kärleks rörelse mot världen. Vi ställer oss med helgonen i det kärlekens flöde där vi tar emot och där vi ger ut och där vi tar emot igen. Vi ger som gåva vad vi fått som gåva (Matt 10:8).  Gud älskar en glad givare står det i 2 Kor 9:7. Gud själv är en glad givare. Och han längtar efter att få se hur hans barn liknar honom. I helgonskolan lär vi oss givandets glädje. Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet. Vi sjunger:

 Fyll våra hjärtan med kärlek från himlen. 

Klass 6: I helgonskolan lär vi oss att leva av syndernas förlåtelse
Om det påminner oss den sjätte saligprisningen: Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Ordspråksboken 4:23 lär oss detta: Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta ty från det utgår livet.

Man kan se hjärtat som vårt inre kärleksrum. Där för vi förtroliga samtal med Herren (Psalt 25:14). Där talar Guds Ande med vår ande att vi för Jesu skull får vara Guds barn (Rom 8:16).

Det som händer i våra hjärtan det påverkar munnen. Vad hjärtat är fullt (fult?) av det talar munnen.

Det som händer i våra hjärtan det påverkar våra ögon. Vi ser kanske inte vägen vi skall färdas på. Bilrutan är igengrodd av smuts. Vi ser inte att Herren möter oss i människor vi möter omkring oss. Herre, när såg vi dig hungrig (Matt 25:37,44). Vi blir också blinda för Jesu kärlek. Paulus skriver att den här tidsålderns gud har förblindat de otroendes sinnen, så att de inte ser ljuset som strålar ut från evangeliet om Kristi härlighet (2 Kor 4:4). Vad är det för krafter som står bakom avkristningen? Hjärtat måste bli rent för att vi skall se Gud.

Helgonen har också förstått hur viktigt det är att bevara sitt hjärta. Det finns så mycket mörkt och ont som kan släppas in och släppas ut från våra hjärtan, (se Markus 7:21-22). Helgonen lär oss denna underbara hemlighet: Där syndernas förlåtelse är där är också liv och salighet.

Sjukvårdspersonal tvättar ständigt sina händer i en spritlösning för att inte sprida svininfluensa och andra dåligheter. Vi kristna får dagligen säga Nej till syndens smitta och annat ont, all bitterhet och avund och förakt och jämförelse och elakhet och … Genom den Helige Ande – the holy SPIRIT – hittar vi det reningsmedel som sätter stopp för ondskans smitta. Vi får dagligen och rikligen förlåtelse och rening (se Luthers lilla katekes, 3:e trosartikeln).

Ja, detta lär oss helgonen i helgonskolan: vi lär oss leva av syndernas förlåtelse. Ty Saliga de renhjärtade, de skall se Gud. Vi ber om detta:

Rena mitt hjärta så jag kan se Gud. 

Klass 7: I helgonskolan lär vi oss att slåss för freden
Om detta talar den sjunde saligprisningen: Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Bibel 1917 översatte hålla fred med fridsam. Den översättningen ledde många in i passivitet. Man ska inte bråka. Man tiger – för fridens skull – inför det orättfärdiga i sin omgivning eller ut i världen. Denna översättning skapade färglösa, bleka, försoffade och bekväma kristna!

Fridsfursten kallar oss ”att göra fred”.  Han kallar oss att bli orädda och våga konfronteras med ofredens nöd och ta itu med allt det som stör freden och friden. Ja, han kallar oss att slåss för freden.  Att aldrig sluta fred med Ondskan!  Jesu död på korset talar om vad det kostade honom att bereda fred.

Om vi går in i denna kallelse att slåss för freden då växer och mognar vi, Guds barn, att bli Guds söner och döttrar. Ja, detta lära vi oss i helgonskolan: att slåss för freden. Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner. Vi sjunger:

Hjälp oss, o Jesus, att kämpa för freden. 

 
Klass 8: I helgonskolan lär vi oss att säga ”himlar anamma”
Att vi behöver det, påminns vi om av den åttonde saligprisningen: Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull, dem tillhör himmelriket. Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull.  Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.

Det kan bli svårt om man följer Jesus. Man kan bli förföljd. Det finns en ond makt som ogillar oss då. Vi får gärna vara religiösa, gärna kyrkliga, gärna svänga oss med kristna värderingar. Men om vi säger att Jesus är vår frälsare, vår Herre, vår kärlek och vår glädje, blir den onda makten allergisk och får knotter i huden och hemska raserianfall.

Petrus, som fick många erfarenheter av detta, skriver till oss: Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande vilar över er. (1 Petrus 4:12-14, SFB).

Helgonen hade stora erfarenheter av detta. I helgonskolan lär de oss att säga: Himlar anamma! Anamma betyder ”ta emot”. Vi behöver himlen för att orka leva på jorden. Änglarna bli engagerade i våra problem. De öppnar himlen över oss så att Härlighetens Ande, Guds Ande, kan vila över oss. Mitt i prövningarna kan vi höra jublet, glädjen från himlen.

Ja, i helgonskolan lär vi oss att säga Himlar anamma! Vi sjunger:

Hjälp oss anamma himmelens glädje.