Andra söndagen i Advent

Guds rike är nära.

Unna dig nu glädjen att ta fram din bibel och läs om detta budskap i dagens texter, (andra årgångens läsningar i psalmbokens evangeliebok):

Jesaja 35:1-10, Jakob 5:7-11, Matteus 13:31-34, Psaltaren 85:9-14

Jesaja målar en underbar bild av vad som händer, när Guds rike är å färde (35:1-10). Jakob tröstar oss med de orden ”Herren kommer” och att ”Herrens ankomst är nära”. Vi får också veta att ”Domaren”, han som skall skipa den yttersta rättvisan, ”står för dörren” och att han ”är rik på barmhärtighet”  (5:7-11). Jesus ger i Matteus 13:31-34 två liknelser, där vi får veta vad himmelens fåglar gör och där vi får lära oss baka surdegsbröd. Som postludium sjunger Koras söner för oss Psaltaren 85: ”Jag vill höra vad Gud säger”. Dessa pojkar kan också berätta att fred och rättvisa omfamnar varandra. Folkbibeln vet att de också kyssas. Dagens sång säger att när vi tar emot Guds ord, landar Guds rike i våra hjärtan. Himmelens salighet når oss, ty...

Saliga de som hör Guds ord 
Ja, saliga de, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det  

Text: Jesus (Luk 11:28).
Melodi: Curt Lindström -  psalm 68     

Sorg och suckan flyr 

Öknen och ödemarken skall jubla, det förtorkade landet glädjas och blomma. Som en äng med liljor skall öknen blomma, den skall glädjas och fröjda sig.
   Libanons glans skall skänkas den, Karmels och Sharons härlighet,
och folket får skåda Herrens glans, vår Guds härlighet.
Ge styrka åt kraftlösa armar, stadga åt skälvande knän!
Såg till de förskrämda: ”Fatta mod, var inte rädda! Se, er Gud är här, hämnden kommer, Guds vedergällning. Han kommer själv för att rädda er.”
   Då skall de blindas ögon öppnas och de dövas öron höra. Då skall den lame hoppa som en hjort och den stumme brista ut i jubel.
Vatten bryter fram i öknen, bäckar i ödemarken.
Förbränt land skall bli sjö, törstande mark till källsprång.
   Där nu schakalerna ligger och vilar skall säv och papyrusgräs växa.
Där skall gå en banad väg, den skall kallas den heliga vägen. Ingen oren får beträda den. (Jes 35:1-10). 
   Där finns inga lejon, där kommer inga rovdjur.
Men de återlösta vandrar där, de som Herren friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel, krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem, sorg och suckan flyr. 

Folkbibeln vers 8: En banad väg, en vandringsled, skall gå där, och den skall kallas ”den heliga vägen”. Ingen oren skall färdas på den, men den är till för dem.
(Fotnot: den heliga vägen är till för dem, dvs de ”orena”, som förklarats rena och rättfärdiga.)

Det är det sista som sägs i den gammaltestamentliga texten. Vad har hänt, som gör att dessa bedrövligheter blir flyktingar?

Jesaja målar en underbar trosbild av vad som händer när Guds rike är å färde. Öknen skall jubla. Folken skall skåda Guds härlighet. Det friska livet kryper in i kraftlösa armar och skälvande knän. Människor fattar mod. Blinda ser, döva hör, lama hoppar, stumma jublar, vatten strömmar. Den torra öknen blir till källsprång. Schakaler och gamar och lejon, alla dessa som står som symboler för ondska och djävulskap, skall förlora sin makt. Och Guds folk blir VÄGENS FOLK. De har slutat att sitta och sucka. De är vandringsfolket, som vandrar på DEN HELIGA VÄGEN. De som går där är befriade från orenhet och synd. De är de återlösta som Herren friköpt. De kan inte låta bli annat än jubla och sjunga och dansa.

De kommer till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem,
sorg och suckan flyr.  

Vilken fantastisk trosbild!

Men gäller den bara något som skall hända på andra sidan graven? Vi tänker oss ofta himmelriket, Guds rike, som något som bara ska hända i himlen.  Här har vi det jobbigt. Men ovan där blir det bra. You get pie in the sky when you die.

Men Guds rike flödar in i vår värld redan nu. Tillkomme ditt rike ber vi. Då ber vi att Guds makt och herravälde skall upprättas redan nu. O att du lät himlen rämna och kom hit ner, ber Jesaja (Jes 64:1, SFB). Jesu första predikan lät: Tiden är fullbordad och Guds rike är nu här. Omvänd er och tro evangelium (Markus 1:15 SFB). Guds rike är där Jesus är. När Johannes Döparen från sitt fängelse sänder sina lärjungar till Jesus för att fråga vem han var, får de detta svar: Gå och berätta för Johannes vad ni hör och ser: Blinda får sin syn, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap (Matt 11:4-5 SFB). Lägg märke till att det Jesaja såg som en trosbild, blir en verklighet där Jesus är.

REDAN NU finns Guds rike här och helande och upprättelse och frälsning sker.
ÄNNU INTE har Guds rike kommit i hela sin härlighet.

Nu får vi många ”försmakar” av Jesajas trosbild av Guds rike. Himmelrikets salighet landar hos oss, när vi tar emot Guds ord och tar vara på det.  Alltså inte bara TA EMOT utan också TA VARA på det. Gömma och begrunda det i sitt hjärta som Maria gjorde. När vi tar emot detta ord och bär det inom oss bär vi himmelriket i oss. Och då bär himmelriket oss!!!

I en av denna söndags texter sägs det att himmel och jord skall förgå. Stjärnevärldar och galaxer och jordklot skall försvinna. Men det som består då allting annat förgår är Jesu ord. Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig förgå (Matt 24:35). Genom Jesu ord bär vi himmelriket inom oss.

Vi sjunger dagens sång:

Saliga de som hör Guds ord 
Ja, saliga de, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det   

HERRENS ANKOMST ÄR NÄRA

Bröder, var tåliga tills Herren kommer. Jordbrukaren ser fram mot att jorden skall ge sin dyrbara skörd och väntar tåligt på höstregn och vårregn.
Ha tålamod ni också, och visa fasthet, ty Herrens ankomst är nära.
Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Domaren står utanför dörren.
Ta profeterna som talat i Herrens namn till ert föredöme i att lida och visa tålamod.
Ja, vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet, och ni har sett hur Herren lät det sluta, ty Herren är rik på medlidande och barmhärtighet. (Jakob 5:7-11). 

Hur reagerar du inför detta påstående: Herren är nära?

Vad hemskt, säger en del. Man tänker sig Gud som ett stort öga. Akta, dig! Herren ser dig! Han håller efter dig. Han vill bara döma och fördöma dig.

Andra säger: Vad skönt! Herren ser mig. Han har inte glömt bort mig. Han kanske t.o.m. håller av mig. Så säger Hagar, hon som är lokalvårdare åt Abrams hustru Sarai. Det blir spänt mellan henne och Sarai och hon är tvungen att fly ut i öknen. Där möter Herren henne. Herren talar med henne och Herren ser henne. Efteråt kallar hon Gud för Seendets Gud (Läs 1 Mos 16).

När Paulus i Filipperbrevet säger att Herren är nära, så följs det ordet av detta: Gör er inga bekymmer  (Fil.4:5-6). När Herren är nära kan jag sluta att sucka och stöna och älta alla problem med mig själv. Jag får byta samtalspartner. Jag får tala med Herren om allt. Jag är sedd. Jag kan leva bekymmersfri.

När jag drabbats av Herrens närvaro, upptäckt det nya livet i honom, kommit till tro, blivit frälst, eller hur jag nu uttrycker det, då finns det en fortsättning följer.

Jakob är inne på det idag. Det finns mer att få, mer att erfara, mer att upptäcka.

När Guds rike landar i mitt inre måste det först bli regimförändring. Hans Majestät JAG som gärna sitter där och tronar på minnen, måste avsättas. Jesus skall sitta på mitt livs tron.

Om mitt JAG regerar, blir det bråkigt inom mig. Jag tappar tålamodet. Jag retar mig på alla andra och suckar mot dem. Jag vill inte lida. Jag vill bara vila på gröna ängar och lukta på blommor.

Har jag tagit emot Jesus som min Frälsare och Herre, måste jag lära känna honom mer och mer. Och han måste få lära känna mig – också de dunkla skämsminnena i mitt väsen.

Jesus är Domaren.  Han ”står för dörren”. Han vill komma in i mitt livs mörkerrum och  avslöja alla lögner och tarvligheter, som jag går på. Han vill visa mig på rätta vägar. Framför allt vill han att jag skall förstå att Han är rik på medlidande och barmhärtighet.

Han berättar om det i sitt ord. Jag får ta emot hans ord, stoppa ned dem i mitt hjärtas mylla, vattna dem med bön. Det är himmelskt och saligt att få göra så.

Vi sjunger dagens sång:

Saliga de som hör Guds ord /2/
Ja, saliga de, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det

Himmelriket är som …

Han lät dem höra en annan liknelse: ”Himmelriket är som ett senapskorn som en man sår i sin åker.  Det är det minsta av alla frön, men när det har växt upp är det större än alla örter och blir till ett träd, så att himlens fåglar kommer och bygger
bo bland grenarna.” 

Han använde också en annan liknelse: ”Himmelriket är som en surdeg som en kvinna arbetar in i tre mått mjöl; till slut blir alltsammans syrat.”

Allt detta sade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem. (Matteus 13:31-34). 

Två gånger säger Jesus så: Himmelriket är som. Det märkliga med Jesus är att när han skall beskriva himmelriket, talar han inte om pärleportar och gator av guld eller om en musikskola där man kan få lära sig spela på harpa.  Han berättar om bonden, som sår frön och kvinnan, som ställer till med storbak. Vardagsbilder som vem som helst kunde se.

Bonden sår senapskorn i sin åker. Det lilla kornet är så litet och ynkligt. När kornet stoppats ned i myllan händer det ingenting. Dagar och nätter kommer och går. Åkern ligger där lika grå och livlös som alla andra dagar och nätter. Men så pötsligt. Vad nu då! Ja, ni vet …

Kvinnan ställer till med storbak. Hon väger upp tre skäppor mjöl. Det är rätt mycket. Det rör sig om 36 liter mjöl. Och sedan hämtar hon fram ur skafferiet en liten oansenlig bit av den gamla degen från förra baket. Den hade stått där och jäst. Hon blandar in den gamla surdegen i 36 liter mjöl.  Den lilla oansenliga surdegen rymmer oanade krafter. Hela degen kommer i jäsning. Och så kan hon servera gott och nyttigt surdegsbröd till familjen. (Vill ni ha recept klicka på google / surdegsbröd).

Det är så här med Riket.  Det kommer till oss i ett oansenligt ord som vem som helst kan förkasta. Men det rymmer i sig en oerhörd sprängkraft.

Ett litet frö är programmerat med rötter, stjälk, blad, blommor, frukt …
Ett litet ord som ser oansenligt och vanligt ut, rymmer i sig glädje, kraft, uppmuntran …
Men det måste tas emot, vattnas med bön. 

Allra sist står det: Allt detta talade Jesus till folket i liknelser, och han talade enbart i liknelser till dem.

Varför enbart i liknelser? Då lärjungarna undrar får de ett underligt svar. (Läs Matteus 13:10-17). Jesus talar inte i liknelser för att folk ska begripa, utan för att de inte skall begripa!  När vi hittar en bild, en liknelse, så gör vi ju det för att folk ska fatta, vad det är fråga om. Få en aha-upplevelse. Han säger: Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.

Lägg märke till att Jesus talar om Guds rikes hemligheter. Han vill göra oss nyfikna på dessa himmelska ”hemlisar”. Men vi kan inte ta emot dem om vi inte får hjälp. Evangelium är en Guds kraft, säger Paulus. Himmelrikets hemligheter är laddade med himmelsk kraft.  Kraft heter på grekiska dynamis. Det ligger dynamit i ordet. Man måste handla varsamt med dynamit.

Jesus döljer himmelrikets pärlor för att göra de nyfikna ännu mer nyfikna. Han längtar efter att vi personligen kommer till honom och talar med honom om det vi inte begriper. Han längtar efter att se hur vi öppnar paketet varsamt och han gläder sig över när vi hittar pärlan. Det budskap Jesus ger är kärlekens budskap: Gud älskar människan och vill att hon skall veta det. När bonden strör ut sin säd över hela åkern säger det oss att Gud vill nå alla med sitt budskap. Men kärlek är något oändligt skört och fint. Vi behöver be den helige Ande om hjälp att stänga av det inre bullret, så att vi ser vad Herren ger och hör vad han säger. Det ligger himmelrikets glädje och väntar på dem, som tar emot hans ord.

Vi sjunger dagens sång:

Saliga de som hör Guds ord 
Ja, saliga de, saliga de som hör Guds ord och tar vara på det