Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Sångpostillan

Andra årgången

_________________

Söndagen efter Jul  

Guds barn

läs om detta budskap i dagens texter, andra årgångens läsningar i psalmbokens evangeliebok: 

2 Mos 1:15-21, 2 Tim 3:14-15, Markus 10:13-16, Psaltaren 71:2-6.   

Dagens sång:
Jesus för världen givit sitt liv, Sv. Psalm 45.
Text: Lina Sandell.
Musik: Fredrik August Ekström.

1. Jesus för världen … 

Vi läser psalm 45 vers 1:
Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig. 

Vi läser 2 Moseboken 1:15-21.

Kungen av Egypten talade med de hebreiska barnmorskorna – en hette Shifra och den andra Pua – och sade: När ni hjälper de hebreiska kvinnorna vid förlossningen, se då efter: är det en pojke skall ni döda honom, är det en flicka får hon leva.”  Men
barnmorskorna var gudfruktiga och gjorde inte som kungen hade befallt utan lät pojkarna leva. Då kallade kungen dem till sig och frågade varför de gjorde så. De svarade: Hebreiska kvinnor är inte som egyptiska. De är starka, de har fött innan barnmorskan hinner fram.”  Gud lät allt gå väl för barnmorskorna och folket växte
till och förökade sig kraftigt, och eftersom barnmorskorna var gudfruktiga lät Gud dem få hem och barn
.

Härlig är jorden, sjunger vi ibland. Visst är det sant. Vilken fantastisk värld vi lever i. Vi ser det, om vi inte är alldeles hemmablinda.  Och om vi tar charterflyg till fagra riken på jorden häpnar vi ännu mer. Eller ser in i den lilla världen som ligger vid våra fötter. Den som uppfunnit något så fantastiskt som blommor och fåglar, något så spännande som maskar och spindlar, något så roligt som kattungar och hundvalpar, något så vackert som du och den som sitter bredvid dig, ja, han måste vara stor.

Men ibland misshandlar vi Guds skapelse, så att vi hellre måste säga: Förfärlig är jorden! När vi får rapport om det som är aktuellt, skakas vi. Vi hör om krig, våld, mord, förtryck, katastrofer både i hem och natur. Värstingar härjar, t.o.m. barn dödar barn. Det är många som gråter i världen.

Idag är det söndag efter Jul. Temat är Guds barn. I första årgången kunde vi läsa om Herodes barnamord i Betlehem. Vi hörde hur Israels urmoder Rakel stiger upp ur sin grav i Rama och gråter och klagar högljutt. Därav har vi uttrycket Ramaskri – en förtvivlad gråt.

I dagens text från 2 Moseboken läser vi om den grymme Faraos planer att döda alla judiska gossebarn i Egypten. Vad mycken gråt, smärta, tårar, förtvivlan detta framkallade.

2 Moseboken börjar med att berätta om att Jakob och hans släkt, sjuttio personer, kommer till Egypten. De vistas där i 400 år. Nativiteten är god. De sjuttio personerna blir ca 600.000 familjefäder. Vid deras sida finns kvinnor och barn. Tillsammans är det närmare 2 miljoner. Ett verkligt invandrarproblem! 

Kungen blir orolig, försöker bromsa befolkningsutvecklingen. Han tänker: Om man kör hårt med dem, orkar de inte föröka sig. Men det blir tvärtom. Ju mer han förtrycker dem, desto mer förökar de sig. Då kommer en otäck tanke upp i hans hjärna: Vi måste döda nyfödda gossebarn.  Flickorna kan få leva. Med dem kan egyptiska män ha roligt. Men pojkarna kan växa upp och bli fäder och fightare och farliga för Farao. Han tar kontakt med barnmorskorna. De får befallning att döda gossebarnen.

När sådana händelser kommer oss nära, ropar vi till Gud i hans härliga himmel: Fader förbarma dig över oss! Bryr du Gud dig om oss? Var är du i allt detta? Har du hjärta för oss!  Gud verkar så långt borta, så osynlig. Ja, det är så att ingen någonsin har sett Gud, skriver Johannes. Men den enfödde Sonen, som själv är Gud och står Faderns hjärta närmast han har gjort honom känd (Joh 1:18 Giertz). Gud har lagt sitt hjärta i Betlehems krubba. Gud bryr sig om oss genom Jesus. I Jesus ser vi Faderns ansikte. När vi (idag) i nattvarden hör pulsslagen  Kristi kropp för dig … och Kristi  blod för dig,  förstår vi att Jesus för världen givit sitt liv. När mina ögon öppnas för att Jesu seger på korset gäller mig, öppnas också mina ögon för att Golgata är platsen där jag får stå för att orka se på allt det svåra som händer i världen. När du ser på honom som hänger på korset kan du ana det som någon uttryckt så här: ”Hans ansikte berättar om den smärta, som han tagit in i sig var dag”.

Berättelsen om Israels barns nöd i Egypten kan tala till oss om vår Gud som besegrar Farao och omintetgör hans grymma planer. Gud är densamme också idag. Han kan också idag uppväcka människor, som är hans redskap i kampen mot allt djävulskap. Han handlar genom barnmorskorna i Egypten, som vägrar lyda Faraos order att döda de nyfödda gossebarnen. Han räddar Mose, som fick rädda folket ur Egypten.

När du kommer nära korset upptäcker du att Gud räddar dig, för att du ska rädda rädda barn, de små människorna omkring dig, engagera dig för de förtryckta. Jesus dör för dig och ingen lever för sig själv…

De två barnmorskorna är goda föredömen. Det som bar dem var deras gudsfruktan. När du får en djup fruktan och respekt för Gud, tappar du rädslan för mäktiga människor. Guds fruktan är början till vishet. Att frukta Gud är inte att vara rädd för Gud, men ha vördnad, respekt för honom. Psaltaren 25 säger att det händer något spännande med dem som fruktar Gud: Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon ser alltid upp till Herren, ty han drar mina fötter ur nätet (Psalt 25:14-15, SFB).

Vi sjunger psalm 45 vers 1: Jesus för världen … 

 

2. Vill jag hans egen evigt nu bli. 

Vi läser Palm 45 vers 2:
O vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.  

Vi läser andra Timotheosbrevet 3:14-15. Paulus skriver till Timotheos och till oss:

Stå kvar vid det som du har lärt dig och fått visshet om. Kom ihåg vilka lärare du har haft och att du ända sedan dina barnaår är hemma i de heliga skrifterna; de för -mår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus.  

Både David i Psaltaren 25:14-15 och Paulus i brevet till Timotheos och Lina Sandell i dagens sång sjunger om denna kärlek, underbar sann. De drar oss in i detta kärlekens kraftfält, där vår vilja förnyas så att jag kan säga: Jag vill hans egen evigt nu bli. 

Paulus brev visar oss de heliga skrifterna.
I dem ligger utrustning och väntar på oss. Där får jag vishet och där får jag visshet.  Det händer, när jag håller fast vid Ordet. Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, säger Jesus (Joh 8:31). När vi blir kvar vid ordet, dröjer vid ordet, blir stilla i ordet, är det mycket som händer inuti oss. Jag får vishet om det som ger mig visshet. Därför: låt Bibeln flytta ned från väggens hylla och bäddas in i hjärtats mylla. Upptäck att Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom. Det är då jag får en inre visshet om vad Herren vill. 

Paulus visar oss också vem som hjälper oss att se detta.
Kom ihåg vilka lärare du haft.  I Timotheos bakgrund finns hans mormor Lois, hans mor Eunike (se 2 Tim 1:5). Där finns senare också Paulus själv. Och kanske många fler. Låt oss läsa detta ställe som en påminnelse om dem som på olika sätt hjälpt oss in i den kristna tron. Och påminna oss om vårt ansvar för kommande generationer.

Paulus påminner Timotheos om att han mycket tidigt  fick denna utrustning i sitt liv. Paulus säger att han ända sedan sina barnaår är hemma i de heliga skrifterna.  Vid fem, sex-årsåldern fick det judiska barnet börja stifta bekantskap med Skriften. Men Paulus använder här ordet brefous och det betyder baby. Timotheos har lärt sig det redan i baby-stadiet.

Detta kan påminna oss om att den fromma påverkan av ett barn kan börja mycket tidigt, ja, redan då det vilar i sin moders liv. Barnet registrerar mammas kärlek och känslor.  Johannes Döparens mor Elisabet blev uppfylld av helig Ande, när Maria, som bar Jesus-barnet i sig, kom på besök till henne (Lukas 1:41). Och Johannes själv blev uppfylld av helig ande redan i sin mors liv. (Lukas 1:15).

Paulus berättar också för oss vad de heliga skrifterna kan åstadkomma i våra liv. De förmår ge dig den kunskap du behöver för att bli räddad genom tron på Kristus Jesus. Dessa heliga skrifter kan göra något för dig som inga andra skrifter kan.  De kan säga dig hur du kommer till tro och blir frälst. Detta betyder inte automatiskt, att om du läser denna bok, blir du frälst. Den enda avsikten med denna bok är att leda dig till tro på Jesus. Du kommer genom denna bok till en person.  Han leder dig till frälsning.  Innan du tror på Jesus kan du tycka att denna bok är tråkig. När du kommer till Jesus och förtröstar på honom finner du att denna bok är laddad med liv. Och den ger dig allt du behöver för att hitta detta liv. Du utropar: O vilken kärlek, underbar sann! Aldrig har någon älskat som han. Frälst genom honom, lycklig och fri, vill jag hans egen evigt nu bli.

Vi sjunger psalm 45 vers 2.

 

3. Tag mig då, Herre, upp till ditt barn.   

Vi läser psalm 45 vers 3:
Tag mig då, Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.  

Vi läser Markus 10:13-16.

Folk kom till Jesus med barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna visade bort dem. När Jesus såg det blev han förargad och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”
Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade
 dem

Till den här bråkiga världen kommer Jesus vandrande. Vi ser hur han just nu kommer till oss. Han har med sig sina tolv lärjungar. Fullt med folk möter honom. Man kommer med hela familjen, pappa, mamma och barn. Förmodligen är det papporna, som bär de minsta på armen.

Men då händer det något? Stopp säger lärjungarna till barnen:                          

Och då sade Jakob och Petrus:                  
“Gå bort ifrån Jesus, ni stör.                  
Ni knuffas och skriker och bråkar,                  
och han ska predika, så hör!”
 (Sv. Psalm 41:3). 

Men vad händer med Jesus? Vilken häftig reaktion. Jesus blir misslynt enligt 1917 års översättning. År 1981 blir han förargad. Det låter lite blekt, ungefär som han blir på dåligt humör, blir sur. I Folkbibeln blir han upprörd. Den översättningen fångar nog bättre meningen.  Det grekiska ordet betyder egentligen “bli vred”, “bli upprörd”. Jesus reagerar kraftigt. Han gör alltid det, då vi i vår stöddighet trampar på och föraktar någon annan. Jesus säger: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.

Barnen - det är de små, de svaga, de obetydliga. Guds rike tillhör barnen. Guds rike är ämnat för barnen. Till himmelrikets fest kallas barnen och till den kallas de fattiga och alla krymplingar och blinda och lytta (Luk 14:21). Låt barnen komma till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de.

Det är inte så att barnen, de små, utan vidare tillhör Guds rike. Men Guds rike tillhör dem. Lägg märke till skillnaden! De är ämnade att vara med där. Därför kommer Jesus på sin vandring och drar dem in i detta rike. Vi får inte förakta de små, de svaga.  Dem tar Jesus emot och dem tar han in i sitt rike.

Denna berättelse kom att få stor betydelse i urkyrkan, då man frågade sig om barnen skulle kunna döpas för att få vara med i Guds rike. Här fick man svaret: De var inte barnen, som först måste bli stora för att komma in i Guds rike.  Det var de stora som måste bli som barn! Och han tog dem – barnen - i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. Då tas de upp i Guds rike.

Jesus vänder ju alltid upp och ned på vårt tänkande. Då tänkte man, som vi ofta tänker: För att tillhöra Guds rike måste man först bli bra. Vi är påverkade av tomten, som frågar: Finns det några snälla barn här? Är du bra, så skall du få. Jesus säger: Kom till mig ni som inte orkat med att vara snälla, så skall jag ge. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Problemet är inte om barnen ska få vara med i Guds rike. Problemet är om vi vuxna, vi ärbara, mogna, skötsamma och snälla har någon chans att komma dit.    

Se på en bild av korset. Jesus hänger inte på korset. Jesus har inte fastnat i våra synder. Han har besegrat synden. Nu står han bredvid korset. Händerna lyfts mot dig. Han står där för att hjälpa dig igenom korsets öppna port. Lämna din stöddighet och din syndighet och bli som barn.

När du gör så och kommit igenom korsets trånga porten, kan du faktiskt andas ut. Vad skönt! Du slipper kånka på skräpet. Du sträcker på dig och lyfter armarna som Jesus gör. Du går försvarslös ut i din vardag. Men du är öppen uppåt mot dina himmelska kontakter. Herren umgås förtroligt med dem som fruktar honom, sitt förbund gör han känt för dem. Mina ögon ser alltid upp till Herren, ty han drar mina fötter ur nätet (Psalt 25:14-15, SFB).

Du ser uppåt mot Herren. Och när du ser uppåt, ser du människor som kommer i din väg. Du har blivit liten, är nedanför dem. När du ser dem, ser du Jesus bakom dem och ovanför dem. Du ser på varje människa, du möter tillsammans med Jesus. Du ser dem med hans möjligheter.  Varje människa blir då ett möjligt helgon.

Och du sjunger en sång som den gamle Johannes lärt dig: Se vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också (1 Joh 3:1 SFB).

Och vi sjunger en psalm som gamla Lina har lärt oss, Psalm 45 vers 3: Tag mig då, Herre, upp till ditt barn …  

 



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg