Stiftelsen Bibelskolan.com
 

 2 december

Lördagen den tjugosjätte november fick väckarklockan ringa tills den självdog hemma hos familjen Acktertoft. Sedan satte sig fru Vivianne försiktigt upp och höll med bägge händer om sitt värkande huvud. Vakna med huvudvärk! Hon hade trott att migränen skulle bli bättre med åren, inte tvärtom.

– Bill lille! sa hon med svag röst. Klockan har ringt! Du måste nog upp nu, älskling. Jag går ut och sätter på kaffe så länge.

Golvet knarrade under hennes bara fötter och det drog från fönstren.

– Lite får man tåla, när man köper ett gammalt hus, hade Bill sagt i början på hösten, men han kunde i alla fall ha satt in de där tätningslisterna han köpt och glömt i källaren.
– Man ska ha tid också, sa Bill.

Det sa han om nästan allting numera, så fort det var det allra lilla minsta hon ville ha gjort, som till exempel att få lite färg på den där dörren till matrummet, så man slapp se bara träet genom flagorna.
I köket var det becksvart och inte blev det ljusare för att hon vred på knappen. Nej, det var så sant, det hade gått en glödlampa i går och de hade varit för trötta att byta.

– Det gör vi i morgon! hade Bill sagt och gäspat så att man nästan såg vad han ätit till kvällsmat.

– Det säger du alltid, pappa, sa Helena, men när det blir i morgon har du glömt det. Förresten så är glödlamporna slut. Det är bäst ni skriver upp det.

– Jag har redan lagt in det på datorn, sa Alexander. Jag håller på med en checklista för allt vad som behöver göras i det här huset.

– Det är tur att man har sådana präktiga barn! sa Bill och suckade. Ni lyckas alltid få mig att känna mig som världens uslaste far.

Stearinljus skulle det finnas på översta hyllan i skafferiet. Om de hade fått vara i fred för mössen. Musen! Jocke hade påstått, att det bara fanns en och den hade han fångat i en plastask och släppt ut i trädgården.

– Så att den var inne igen före dig! sa Alexander. Var inte så barnslig, Jocke!

I skafferiet var det ännu kallare än i själva köket. Längst upp stod ett blåmålat syskrin med rosor på locket. Där skulle bestämt ljusen ligga.
Med lådan i famnen tog hon sig ner igen. Den var full av ljusstumpar, alla olika långa. Hon tog ett gult ljus, det längsta hon kunde finna, och satte i en tom klisterburk och tände.
VIVAN 1966 stod det på locket. Då var hon fem år och mormor Linnéa tyckte väl hon behövde ett syskrin. Mamma Linnéa – fast nu för tiden kallade ju alla henne
mormor. VIVAN – vilket namn! Fast sedan hon gifte sig med Bill och skaffade affären, hade hon kallat sig VIVI- ANNE – VIVIANNES, det lät då bra mycket bättre än VlVANS, när man skulle sälja lyxiga sovplagg, underkläder, baddräkter och hemmadressar...
Kaffet! Nu glömde hon kaffet. Och ungarna var inte väckta...

– Alex! Helena! Kristoffer! Jocke! Dags att stiga upp, klockan är mycket. Vi har försovit oss.

– Nu igen? muttrade Jocke, och från Helenas rum kom det:

– Mamma, det är lördag, vi har faktiskt sovmorgon.

– Mina stackars små älsklingar, förlåt, förlåt! Mamma är lite stressad.

– Vi vet det, sa Alexander, men Kristoffer bara sov vidare med huvudet under kudden och Rasmus, huskatten, på fötterna.

I badrummet hade någon av ungarna satt upp en lapp på spegeln: HÄR SER DU EN SOM GUD ÄLSKAR!
Vivianne skakade uppgivet på huvdet. Det kunde bara inte vara möjligt. En dålig mor, en utsjasad hustru, en okoncentrerad affärsinnehavare, en misslyckad kock, en irriterad dotter...

– Varför har du inte väckt mig' sa Bill och fyllde hela dörröppningen. Jag måste vara på firman klockan åtta. Jag har tusen saker att göra och i morgon är det skyltsöndag...

– I morgon är det skyltsöndag! upprepade Vivianne svagt. Ja, i morgon är det skyltsöndag och du som skulle hjälpa mig att få dit den där halva sängen, som jag hade tänkt ha i skylten.

– Hinner inte. Vad ska du med den? Sova i den?

Hennes mungipor pekade neråt.

– Jag HAR väckt dig och det ÄR faktiskt fler än du som har tusen saker att göra och vad ska man ha en man till om han inte kan ställa upp på de enklaste saker?

– En halv säng? sa Bill. Du är inte riktigt klok. Ring en snickare!

– Jag önskar jag hade gift mig med en!

Kaffet var skållhett och morgontidningen var inte kommen och Bill spillde kaffe på byxorna för att han aldrig kunde lära sig att använda servetten i den fina servettringen, som det stod WILLIAM på. Men inte kan man heta WILLIAM och ANDERSSON till på köpet, när man ska sälja bilar. BILL ACKERTOFTS BILAR...

– Ska du med får du sno på, jag har inte tid att vänta hur länge som helst...

– Alex, Helena, Jocke! Snälla, ta hand om Kristoffer när han vaknar, och glöm inte ge Rasmus mat.

– Äter han lökkorv? undrade Jocke. För vi har nog glömt att köpa.

– Vad gör man? sa Alex, när bilen lyfte från uppfarten. Hur får man dem att skruva ner farten?

– Från och med nu blir det bara värre, suckade Helena, minns ni hur det var i fjol? Mamma kunde man sopa upp på en skyffel, när affären stängde klockan tolv på julafton, och pappa höll på att somna med hakan i risgrynsgröten hos mormor.

– Vad ska man med jul till? sa Jocke. Det vore mycket lugnare utan.

– Jag tänker bilda en Ner-med-julenförening, sa Alexander. Jag har redan utarbetat stadgarna. Alla ord som innehåller bokstäverna J-u-l är förbjudna.

– Trehjuling! kom det från dörren. Det säger jag så mycket jag vill!

Där stod Kristoffer i sin älsklingsdinosauriepyjamas med Rasmus i famnen.

– Eller hjulångare och Julita och Juliana? sa Helena.

Tur man inte känner någon som bor där eller heter det.

          – All mat som börjar med JUL är förbjuden, fortsatte Alex. Fast korv kan man kanske koka utan att kalla den julkorv?

Kristoffer sa:

– Men julklappar vill jag ha, så det så!

– Och tänk på alla tomtar som skulle bli arbetslösa, sa Jocke.

– Tänk på hur mycket pengar det skulle bli över till folk som verkligen behöver, sa Alex. Viktiga saker...

– Som en hårddisk till din dator, va? sa Jocke.

– Nu slutar ni! skrek Helena. Kristoffer ska ha mat och sedan katten, och klockan elva har jag lovat att vi ska vara nere och hjälpa mamma i affären, allihopa.

– Sa du hjälpa? undrade Alex. I så fall blir jag hellre hemma och passar katten.

Nere i köpcentrat Violen sprang alla omkring varandra som myror i en stack, när man petar i den med en käpp.

Jocke sa:

– Hur kan det heta något så fånigt som Violen? Jag ska gå och köpa en korv och bröd i Violen! Eller de säljer billiga fotbollsdojor i Violen, va! Min mamma säljer nattsärkar i Violen...

– Kvarteret heter så, din dummer! Ta hand om Kristoffer nu, så ska jag hjälpa mamma.

– Varför kan vi inte ha en sådan där gran med lampor som blinkar? undrade Kristoffer. Vad fin den är!

– En plastgran! Vi som brukar hugga gran hos farfar. Vad tror du han skulle säga då?

Kristoffers runda lilla ansikte lyste som av en inbyggd julgransslinga och det var det sista Jocke såg på ett tag, för han hade just hittat en störtkorg utanför bokhandeln, där de sålde seriemagasin till halva priset.

– Mina fötter tar död på mig, viskade mamma samtidigt som hon log vänligt mot en äldre herre i grå överrock och hatt, som det droppade från ner på disken. Och inte så mycket som en kopp kaffe har jag fått. Vad kan jag hjälpa till med?

– Ett nattlinne till min fru, hade jag tänkt, sa den äldre herrn. Någonting i rosa med lång ärm.

Han såg ogillande på allt det fina blanka i svart och vitt och aprikos med spetsar och smala axelband.

– Vilken storlek? sa mamma och den äldre herrn måttade med händerna. – Han borde ha gått till sportaffären, väste mamma och gned sina svullna anklar. Det är ett fyrmannatält han behöver.

– Kanske jag kan visa? sa Helena och log sitt raraste leende. Bara så att mamma hinner få en kopp kaffe...

Den äldre herrn log och skakade regnvattnet ur hatten över en korg med läckra sidenunderkjolar.

– Det hör sannerligen inte till vanligheten i våra dagar att barn bryr sig om hur deras föräldrar mår. Så bara för det, lilla vän, kan vi säkert hjälpas åt.

– Han köpte en underkjol i stället, log Helena, när hon tittade in bakom draperiet som skymde kontoret. Han sa, att en sådan hade han alltid önskat att hon själv skulle köpa. Storlek fyrtifyra.

– Milde Nebukadnessar, sa mamma, den får hon väl inte på ena armen!

Efter det hjälpte Helena fru Sörensson, som jobbade med anledning av julhelgen, att sortera behåar efter storlek, fast hon råkade blanda färgerna, hämtade upp kartonger med blusskyddare i stället för strumpor från lagret och släppte en storförpackning silverstjärnor som var tänkta för skyltfönstret över heltäckningsmattan.

– Lilla vän, sa fru Sörensson matt, du tror inte att det är någon annan som behöver hjälp här runt omkring? I Gottegrisen, till exempel?

– Nej, för där var jag i fjol och de sa, att jag åt för mer än jag hjälpte till med.

Just då kom snickaren med den halva sängen som skulle vara i skylten och drog med sig två ställningar på hjul med mysdressar och blusar med något skönhetsfel till extrapris.

– Vad skönt att du har hunnit vila dig, mamma! sa Helena, när lördagens sista kunder hade motats ut ur köpcentrat Violen. Och vad bra att Jocke hittade Kristoffer, han har varit av med honom flera timmar.

– Kristoffer? Käre tid, var fanns han?

– I skyltsängen. Han blev bara så sömnig...

– Och tänk att i morgon är det redan första advent! sa fru Sörensson medan hon drog på sig handskarna. Nu ska jag gå hem och baka mandelmusslor, det vill vi alltid ha till första advent...

Men bakom kontorsdraperiet satt Vivianne Acktertoft och kämpade för att på sig skorna igen. Mandelmusslor! Själv hade hon julskyltningen att ta hand om och hon var redan så gott som halvdöd och bara Bill snart ville hämta ungarna så att hon fick tänka i fred och innan hon fick polerat diskarna och dammsugit skulle klockan vara halvvägs till midnatt...
Första advent i år igen! Hon visste inte ens var hon satt adventsljusstaken och antagligen hade hon bara gula ljus hemma. Eller möjligen skära...

Var det verkligen så han hade tänkt sig det, han, som uppfann julen?

 

©1994 Normans Förlag



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg