Andra söndagen i Fastan

Reminiscere    

Den kämpande tron

Andra årgångens läsningar: 1 Kung 19:1-8, 1 Kor 10:12-13, Lukas 7:36-8:3, Psaltaren 130. 

Reminiscere är en latinsk benämning på denna söndag efter begynnelseorden i dagens gamla introitus: Reminiscere miserationem tuam, Domine  -
Herre, kom ihåg din barmhärtighet, Psalt. 25:6.

Dagens sång: 
Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning, som i Jesu hjärta bor …
Psalm 235:1-4, skriven 1917 av Fredrik Bloom, predikant verksam i USA och i Sverige, med musik av Alfred Dulin Olsen, norskfödd frälsningsofficer verksam i USA.

Vi lyssnar först  till GT-texten från första Kungaboken 19:1-8.
Achav berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och hur han hade dödat alla profeterna med svärd. Då skickade Isebel bud till Elia och lät säga: ”Gudarna må straffa mig, nu och framgent, om jag inte redan i morgon låter dig möta samma öde som dessa profeter.” Elia blev rädd och flydde för sitt liv. Han kom till Beer Sheva i Juda, där han lämnade kvar sin tjänare. Själv gick han vidare en dagsled ut i öknen, och efter vandringen satte han sig under en ginstbuske och önskade sig döden. ”Det är nog”, sade han, ”ta mitt liv, Herre, jag är inte bättre än mina fäder.”  Han lade sig ner och somnade där under ginstbusken.

Då kom en ängel och rörde vid honom och sade: ”Stig upp och ät!” När Elia såg upp fick han se en glödkaka och ett krus med vatten vid huvudgärden; han åt och drack och lade sig att sova igen. Herrens ängel kom en andra gång och rörde vi honom. ”Stig upp och ät”, sade han, ”annars orkar du inte hela vägen.” Elia steg upp och åt och drack, och måltiden gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till Guds berg Horeb.

Vi lyssnar också till dagens epistel från första Korinthierbrevet 10:12-13
Den som tror sig stå stadigt skall se till att han inte faller. Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. 

Vi läser dagens psalm 235 vers 1:
Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning, som i Jesu hjärta bor.
HAN HAR ÖPPNAT PÄRLEPORTEN, SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN.
GENOM BLODET HAR HAN FRÄLST MIG OCH BEVARAT MIG SOM SIN.    

1. Hur Elia och du får hjälp av änglar, Fredrik och Alfred.  
Texterna handlar om kamp och misslyckande och svåra prövningar. Där kan vi ibland känna igen oss. Dagens psalm ger motrörelsen. Den startar i Jesu hjärta – en härlig gudomskälla …

Vad är det som driver Jesus att komma till oss, att gå in i vår nöd, vår smärta och allt bråkigt här på jorden? Han hade det ju mycket bättre hos sin far i himlen. Ty det måste ju faktiskt ha varit roligare att få dansa på himmelska ängar med änglar än att vandra fram på dammiga vägar bland dumma människor.

Det som driver Jesus är en enorm kärlek till dig och mig. Han klarade inte av att se hur Elia och Paulus och du och jag skulle gå förlorade och tappa både glädjen och meningen med livet. Det som driver Jesus är en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och klar. Himlen bara porlar fram där Jesus är. Och där nöden och kampen tycktes stänga alla dörrar sjunger psalmen om en öppen port och dagens epistel om en utväg ur prövningarna.  

Den gammaltestamentliga texten berättar om Elia. I 1 Kung 18 fick Elia erfarenhet av en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor. Där berättas det om DEN STORA TRIUMFEN – segern över Baals-profeterna. I kapitel 19 kommer DEN STORA TRAGEDIN – som börjar med att drottning Isebel svär en rå, hednisk ed och lovar att döda Elia.

Isebel hade släppt in Baals-kulten i Israel… Det gick som en Baals-väckelse genom folket. Man ordnar med fester i de gröna lunderna. Där förekommer extas och sextas. Baals profeter ropar ut: ”Baal är Gud”. Det är då som Elia uppträder, kallad av Gud. På berget Karmel kommer en stor drabbning mellan honom och Baalsprofterna. Baals maktlöshet demonstreras. Folket, som får se hur Elias Gud griper in, ropar: Herren är Gud!

När Elia får höra om Isebels raseri, bryter han upp. Han blir trött, missmodig, deprimerad. Vilken kontrast till det förra kapitlen. Då skrattar han. Nu gråter han.

Det kan gå så – både för stora och små profeter. Lägg märke till vad som händer:

- Elia släpper in stressen. Gör du det?
Elia springer från Karmel till Jisreel, ett par mil. Han äter inte, sover inte. Är det så med oss? Vi jagar och jäktar, stressar och slarvar med maten och hinner inte med oss själva. Med oss som karusellen: Låt den gå, låt den gå, låt den aldrig stilla stå. Detta går till en tid, men sen …

- Elia släpper in rädslorna. Gör du det?
Elia hade stått emot 450 Baalsprofeter. Men han klarar inte drottning Isebel. En enda hysterisk, rasande människa kan få allt att rasa för oss. Man blir låst, bunden …

- Elia släpper Herren med blicken. Gör du det?
Elia använder ett ord, som han inte använt förut: Jag, jag, jag. Jag är rädd, jag är ensam. Jag vill dö.  Släpp Herren med blicken och du blir full av dig själv. Se på Herren och du mister dig själv.

- Elia släpper kontakten med människor. Gör du det?
Han lämnar sin tjänare och går ensam ut i öknen. Så gör också vi. Vi har vår öken. Vi säger: Kom mig inte nära. Jag vill tycka synd om mig själv. 

Vad gör Herren då?

Elia hade bett om att få dö, men Herren ger honom liv. Han gör det först genom att se till att han får sova ut. Sedan genom att låta en ängel bjuda på änglamat. Sedan genom att ge honom själavård på Horebs berg. Läs om detta i 1 Kung 19: 1-18.

När allt verkar stängt får Elia besök av änglar. När allt är stängt för oss, kan vi få möta två frälsningssoldater från USA, Fredrik och Alfred (de som gjorde dagens sång). Först läser de bibeln för oss. Herrens ord säger, säger de: Era prövningar har inte varit övermänskliga. Gud är trofast och skall inte låta er prövas över förmåga: när han sänder prövningen visar han er också en utväg, så att ni kommer igenom den. Det finns en utväg. Det finns en öppen port. Golgatadramat betyder mycket för oss!

Och om det sjunger vi tillsammans med dem: Som en härlig gudomskälla, rik och mäktig, djup och stor, är den kärlek, nåd och sanning, som i Jesu hjärta bor. HAN HAR ÖPPNAT PÄRLEPORTEN, SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN. GENOM BLODET HAR HAN FRÄLST MIG OCH BEVARAT MIG SOM SIN.  

Vi läser och lyssnar till dagens evangelium från Lukas 7:36-8:3
En av fariseerna bjöd hem honom på en måltid, och han gick dit och tog plats vid bordet. Nu fanns det en kvinna i staden som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Farisén som hade bjudit honom såg det och sade för sig själv: ”Om den mannen vore profet, skulle han veta vad det är för sorts kvinna som rör vid honom, en synderska.”  Då sade Jesus till honom: ”Simon, jag har något att säga dig.” - ”Säg det, mästare”, sade han.  ”Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. När de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer att älska honom mest?”

Simon svarade: ”Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro.” - ”Du har rätt”, sade Jesus, och vänd mot kvinnan sade han till Simon: ”Du ser den här kvinnan. Jag kom in i ditt hus, och du gav mig inte vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.  Du gav mig ingen välkomstkyss, men hon har kysst mina fötter hela tiden sedan jag kom hit. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: hon har fått förlåtelse för sina många synder, ty hon har visat stor kärlek. Den som får litet förlåtet, visar liten kärlek.”

(Folkbibeln översätter vers 47:  Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon har visat så stor kärlek. Men den som fått litet förlåtet älskar litet.)

Och han sade till henne: ”Dina synder är förlåtna.” De andra vid bordet sade då för sig själva: ”Vem är han som till och med förlåter synder?” Men Jesus sade till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”

Därefter vandrade han från stad till stad och från by till by och förkunnade budskapet om Guds rike. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar. 

Vi läser psalm 235 vers 2:
En gång som en jagad duva, som en sårad hjort jag var,
men ett djupt förkrossat hjärta Jesus ej förskjutit har. HAN HAR ÖPPNAT … 

2. Jesus tar hand om en skräpig kvinna.
Dagens evangelium berättar om hur Jesu kärlek når både en stöddig man och en skräpig kvinna. Jesus tar hand om båda. Låt oss först se på den skräpiga damen.

Jag vet inte om du kan känna igen ditt eget liv i bildspråket här: Jagad duva, sårad hjort, djupt förkrossat hjärta. Smaka på dem och tänk efter.

I alla fall stämmer orden nog rätt väl på den här kvinnan, som texten berättar om. Hon kallas synderska och förmodligen syftar det på, att hon var prostituerad, en gatflicka som brukade sälja sin kropp. Hon smyger sig in på den här lunchen, som Simon bjuder på. Hon kryper ihop vid Jesu fötter. Hon kom dit med en flaska balsam och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Hon vätte hans fötter med sina tårar och torkade dem med sitt hår, och hon kysste hans fötter och smorde dem med sin balsam. Hon gråter och bär sig konstigt åt. För våra ögon och öron verkar det osmakligt. En oren och besudlad kvinna kommer nära den man, som talar om renhet och menar sig leva nära Gud.

Kanske hon dock skulle känna igen sig i de här orden om jagad duva, sårad hjort och djupt förkrossat hjärta. Hon var villebrådet som karlarna utnyttjade och sen slängde ifrån sig. Hon fick sex men inte kärlek.  Och den ende som verkligen brydde sig om henne var Jesus.

Kan du ana det kusliga bakom orden. Det finns makter och krafter som jagar oss, vi får sårigheter inombords av både svårigheter och människor och händelser. Och det djupt förkrossade hjärtat kanske för någon kan tala om, hur det känns när något inom mig tycks gå sönder.  Man känner sig utnyttjad, trampad på. Och man undrar: Finns det inte någonstans någon äkta kärlek, något som är rent och friskt?

När du frågar så ser du hur någon står där hos dig vid ditt instängda liv. Han säger: Kom till mig. Jag är dörren (Joh 10:9 Bibel 1917). Jag kan öppna både dörren och pärleporten så att du kan komma in. Jag har dött för dig. Jag har röjt undan det som stänger vägen för dig. Genom blodet har jag frälst dig. Genom dopet har jag fött dig. Jag vill ta emot dig, rena dig och bevara dig som min.

Vi sjunger psalm 235 vers 2:  En gång som en jagad duva, som en sårad hjort jag var,  men ett djupt förkrossat hjärta Jesus ej förskjutit har. HAN HAR ÖPPNAT PÄRLEPORTEN, SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN.  GENOM BLODET HAR HAN FRÄLST MIG OCH BEVARAT MIG SOM SIN.  

Vi läser psalm 235 vers 3:
Under över alla under! Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet glad jag sjunger nu min sång. HAN HAR ÖPPNAT ...

3. Jesus tar hand om en stöddig man.
Jag vet inte om du kan känna dig hemma i den här versen. Hoppar du högt av glädje över syndernas förlåtelse? Ser du det som under över alla under, så att du av hjärtat sjunger om hans underbara godhet. Synderskan i Simons hus gjorde nog det. Men hur tänkte Simon?

Kan du känna igen dig i honom? Simon var farise - ville leva rätt och bra, precis som du.  Han var gästfri, precis som du. Han var inte direkt ohövlig, men struntade tydligen i hur gästen togs emot.  Lite egotrippad, skulle vi säga. Bränns det nu?

Simon sitter där och dömer och bedömer. Kritisk mot Jesus. Jesus borde gjort det och det. Om Jesus var profet skulle han kunnat genomskåda den här kvinnan. Simon känns lite som en isklump. Hans religiositet sitter i hjärnans hår-disk.

Jesus vänder sig då till Simon: Simon, jag har något att säga dig ...

Byt hans namn mot ditt. Hör hur Jesus säger: Bengt, Anders, Helena, jag har något att säga dig. Ni vet att när Jesus börjar tala och hans ord är i rörelse, då smälter det frusna och man anar hur man kan bli himmelrik redan nu. Man kan redan nu ta emot och leva ut Guds väldiga styrkas kraft.

Jesus berättar om en bankdirektör som lånat ut pengar åt två personer. 50 tusen till en och en halv miljon till en annan. Det förtvivlade inträffar, att ingen kunde betala tillbaka. Och det förunderliga - under över alla under - inträffar att bankdirektören efterskänker både de 50 tusen till den ene och den halva miljonen till den andre. Och sen frågar Jesus Simon vem han tror skulle älska honom mest. Och Simon svarar: Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro. Och just därför att hon fått så mycket förlåtelse kan hon visa så mycket kärlek (se Folkibeln 7:47).

När du någon gång undrar över varför du har så lite kärlek, fundera över det som Jesus säger: den som har fått litet förlåtet älskar litet.

Vill du ha namn och adress till den bankdirektören kan jag ge dig det. Han heter Jesus och han bor på Guldgatan i det himmelska Jerusalem. Han har just öppnat en port dit så att du kan se in där. Jesus kan betala din skuld, stor eller liten.

Att den stora skulden stänger porten till himlen, kan vi kanske förstå. Men den lilla skulden, vardagens egotrippande, hårdhet mot slarviga människor, okänslighet för andra, stänger också den skulden porten? Ja, den gör det.

Den stänger porten till himlen och den stänger vägen ut till människor. Men Jesus kan ta hand om din skuld. Han betalar den - inte med silver eller guld utan med sitt oskyldiga lidande och död. Genom blodet har han frälst dig. Den Gud vi tror på har blivit sårad för vår skull. No other god has wounds. När du upptäcker hur fantastiskt detta är, börjar det sjunga inom dig. Vi sjunger psalm 235 vers 3. Ja, denna vers ligger där och väntar på att bli upptäckt av dig!

Under över alla under! Allt förlät han mig en gång.
Om hans underbara godhet glad jag sjunger nu min sång.
HAN HAR ÖPPNAT PÄRLEPORTEN, SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN.  
GENOM BLODET HAR HAN FRÄLST MIG OCH BEVARAT MIG SOM SIN. 

Vi läser psalm 235 vers 4:
När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når,
då för Jesu stora kärlek och för mig den öppen står. HAN HAR ÖPPNAT … 

4. Gott sällskap med stöddiga män och skräpiga kvinnnor.
Du behöver inte vänta till andra sidan graven för att hitta den gyllne porten och Jesu stora kärlek som öppnat den. Jesus uppmanar oss redan nu att gå genom porten, som leder till livet. Den porten står öppen varje dag.

Men den är trång.  Stöddighet och syndighet kan du inte ta med dig genom den trånga porten. Vill du det, fastnar både du och det du släpar med dig. Lägg ned framför korset.  Vänd om och bli som barn. Allting blir mycket roligare då. Varje morgon kan bli en livets morgon då du vid korset får göra dig av med de dödens krafter som finns i dina synder och bara öppnar dig för Jesu stora kärlek.

Många har gjort det. En stor häpen skara strömmar igenom pärleporten, stöddiga män och skräpiga kvinnor. Många möter upp, där Jesus vandrar fram. Dagens text berättar om några av dem. Med honom följde de tolv och några kvinnor som hade blivit botade från onda andar och från sjukdomar: Maria, hon från Magdala, som sju demoner hade farit ut ur, Johanna, hustru till Herodes förvaltare Kusas, Susanna och många andra, som alla hjälpte dem med sina tillgångar. Och efter dem kommer du och Fredrik och Alfred och fru Johansson och alla andra.  Alla dom som hittat syndernas förlåtelse, liv och salighet …

Vi sjunger med dem: 
När en gång i livets morgon till den gyllne port jag når,
då för Jesu stora kärlek och för mig den öppen står.
HAN HAR ÖPPNAT PÄRLEPORTEN, SÅ ATT JAG KAN KOMMA IN.
GENOM BLODET HAR HAN FRÄLST MIG OCH BEVARAT MIG SOM SIN.