Heliga Trefaldighets dag 
eller 
Missionsdagen

GUD – Fader, Son och Ande

Andra Moseboken 3:1-15, Rom 11:33-36, Matteus 28:16-20, Psaltaren 113:1-6
Läs gärna först söndagens alla texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan. 

Dagens sång:
Jesus vi prisar ditt namn (med textvariationer)

Inledning:
Heliga Trefaldighets dag inleder andra delen av Kyrkoåret. Den första delen som börjar med Advent och slutar med Pingst handlar om de viktigaste händelserna i Jesu liv, hans födelse, dop, lidande, död och uppståndelse och utgjutande av den helige Ande. Den andra delen handlar om hur vi får leva Jesu liv, växa och mogna som kristna. På heliga Trefaldighets dag möter oss Fadern, som sträcker ut sina två händer, Sonen och den helige Ande. Vi stannar idag i tillbedjan och förundran.

GT- texten är från 2 Mos. 3:1-15. 
En gång när Mose vaktade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan, drev han dem till andra sidan öknen och kom till Guds berg, Horeb. Där visade sig Herrens ängel för honom i en eldslåga, som slog upp ur en törnbuske. När Mose såg att busken stod i låga utan att brinna upp tänkte han: ”Vilken märklig syn! Jag måste gå dit och se varför busken inte brinner upp.” Då Herren såg att han gick för att se efter ropade Gud till honom ur törnbusken: ”Mose! Mose!” Han svarade: ”Ja, här är jag.” Herren sade: ”Kom inte närmare! Ta av dig dina skor, du står på helig mark.” Och han fortsatte: ”Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.” Då skylde Mose sitt ansikte. Han vågade inte se på Gud. Herren sade: ”Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare – ja, jag vet vad de får lida. Därför har jag stigit ner för att befria dem från egypterna och föra dem från Egypten till ett land som är rikt och vidsträckt och som flödar av mjölk och honung, det land där det nu bor kanaaneer, hettiter, amoreer, perisseer, hiveer och jevuseer. Nu har israeliternas klagorop nått mig, och jag har själv sett hur egypterna plågar och förtrycker dem. Så gå nu: jag sänder dig till farao, och du skall föra mitt folk, israeliterna, ut ur Egypten.”

Mose invände: ”Hur skulle en sådan som jag kunna gå till farao och föra israeliterna ut ur Egypten?” Gud svarade: ”Jag skall vara med dig, och detta är tecknet som skall visa att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten skall ni hålla gudstjänst på detta berg.”

Då sade Mose till Gud: ”Om jag nu kommer till israeliterna och säger att deras fäders Gud har sänt mig till dem och de frågar efter hans namn, vad skall jag då svara?” Gud sade: ”Jag är den jag är. Säg dem att han som heter ’Jag är’ har sänt dig till dem.” Och Gud fortsatte: ”Säg israeliterna att Herren, deras fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt dig till dem. Detta skall vara mitt namn för all framtid; med det namnet skall jag åkallas från släkte till släkte. Gå nu och kalla samman Israels äldste och tala om för dem att Herren, deras fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för dig. Säg dem att jag har gett akt på dem och vet vad som har drabbat dem i Egypten.

Tillsammans med Mose hamnar vi vid en brinnande buske. Han möter Gud, som talar om för Mose att han hört och sett sitt folks nöd och vill gripa in. När Gud talar om för Mose att han kallar honom att vara hans redskap, då får Mose stora skälvan och kommer med den ena ursäkten efter den andra: Vem är jag?  Jag duger inte! Jag vet inte hur jag ska svara på alla deras frågor. De kommer inte att tro på mig. Jag är ingen talare. Herre, sänd ditt budskap med någon annan …

Gud hör tålmodigt på alla hans invändningar. Det Mose fick lära sig var att Gud inte alltid kallar  den skickligaste, men den han kallar gör han skicklig. Men lovar att vara med honom. Och där uppenbarar han sitt namn för Mose: JHVH – Jag Är – HERREN. 

Episteln är från Romarbrevet 11:33-36. 
Vilket djup av rikedom, vishet och kunskap hos Gud! Aldrig kan någon utforska hans beslut eller spåra hans vägar. Vem kan känna Herrens tankar, vem kan vara hans rådgivare? Vem har skänkt honom något som han måste återgälda? Ty av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är härligheten i evighet, amen

I epistel texten möter vi Paulus. Han trodde att han själv var en bra och duktig människa så länge han var farisé. När han mötte Jesus upptäckte han att skrytet inte var så mycket värt. Hans stora JAG var ett hinder för Gud att nå andra med sin kärlek. Efter ljus-mötet med Jesus (Apg 9:3 ff), häpnar han över vilken mäktig Gud vi har.  Han kan göra fantastiska saker genom den som ingenting är. I dagens epistel hör vi hur den störste av syndare, som han kallar sig (1 Tim 1:15), bara står där i lovsång och tillbedjan inför Gud och hans rikedom och vishet och kunskap.

Nu sjunger vi dagens sång tillsammans med Mose och Paulus:

Fader, vi prisar ditt namn 
Din är äran i evighet. Fader, vi prisar ditt namn.   

Nu beger vi oss till Galileen och lyssnar på Jesu marschorder, Matteus 28:16-20.
De elva lärjungarna begav sig till Galileen, till det berg dit Jesus hade befallt dem att gå. När de  fick se honom där föll de ner och hyllade honom, men några tvivlade. Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.” 

Det här är en vandringstext. Folk är i rörelse både i början och i slutet. Först ser vi de elva lärjungar som klättrar i berg. Jesus har stämt möte dem på toppen av berget. Just nu är också vi bergsklättrare. Försök se dig själv här med dem. Lite tröttsamt, tycker en del.  Det känns i otränade ben. Någon ger upp …

Men kanske vi här kan se en bild av det kristna livet. Det är lätt att stanna och ge upp.  Men vi får inte stanna därnere, snurra runt omkring oss själva i vår lilla värld, klafsa fram i geggamojan. Följ mig! säger Jesus.

Men ge inte upp. Vi får stiga ur nederlagen och gå från klarhet till klarhet. Jesus vill idag ge oss en ny utsikt över våra liv. Det känns friskt där uppe med Jesus.  Jesus visar sig i makt och i kraft. Det är fantastiskt! Vi såg hans härlighet, skriver Johannes och vi säger detsamma.  

Det här är en av de starkaste texterna i NT. Jesus talar om sin makt och han ger sin marschorder. De elva faller ned i tillbedjan. Men så står det något som kan få oss att studsa.  Men några tvivlade. Det är bra att det står så. Det säger oss två ting.  

1) Det ena är att Matteus som skrev ned det här var trygg i sin tro. Hade han inte varit det hade han inte berättat om det. Men den helige Ande, som hade rätt mycket att säga till om när Nya Testamentet skrevs ned, hade nog viskat till honom: Berätta om tvivlarna, Matteus.  

2) Det andra detta säger oss, är att tvivlarna inte stöts bort. De får vara med. Tomas var en sådan. Han kunde inte tro om han inte fick bevis. Tvivlarna får vara med. Men de behöver inte fastna i sina tvivel. Jesus hjälpte Tomas ur hans tvivel. Han förvandlade hans tvivel till tro. Tomas faller ned och tillber Jesus.  Min Herre och min Gud!  

Nu dras vi och alla tvivlare in i trosgemenskapen omkring Jesus och får sjunga

Jesus, vi prisar ditt namn 
Din är äran i evighet. Jesus vi prisar ditt namn.  

När sången tystnat ger Jesus sin marschorder. Den börjar:  Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Dessa elva som var med där förstod vad Jesus sa. De hade vandrat med Jesus i tre år, De hade sett honom som en vanlig människa, hungrig, törstig, trött. Ibland såg de hur han grät. Ibland såg de hur han skrattade. 

Mitt i detta mycket mänskliga, såg de hur himmelen var närvarande i Jesus. Det hände något med människor som fick möta Jesus. Han helade och läkte dem. Han fick folk att räta på värkande ryggar och få en ny glans i blicken. Lärjungarna kunde berätta om allt som hänt.

Men de kunde också berätta om hur denne Jesus som gjorde så mycket gott blev gripen och gisslad och piskad och torterad och dödad på ett kors. De trodde då att allt var slut. Hela deras kristendom bara kraschade. Allt som var fint och gott bara försvann. Jesus var borta, Jesus var död. De ögon som sett på dem med sådan kärlek såg inte mer, den mun, som talat till dem sådana himmelrika ord, var stum, de öron son lyssnat på dem hörde inte mer, de händer som räckt dem gåvor och de fötter som vandrat med dem i tre år låg stela och kalla. Jesu var borta, Jesus var död.

Men när allt såg som nattsvartast ut händer det. Jesus kommer emot dem. Jesus ser på dem igen, Jesus talar till dem igen. Jesus visar sig i full vitalitet och kraft. Jesus uppstår på tredje dagen från de döda. Jesus segrar över döden och allt djävulskap och visar sig starkare än allt som fångar oss och gör livet meningslöst för oss.

Och detta som hände då, påverkar oss idag. De onda, det mörka, det svåra får aldrig sista ordet när vi håller oss nära Jesus. Han har Makten. Vi föds på nytt till ett levande hopp genom Jesus uppståndelses seger. Vi får andas in det friska livet. Och vi får sjunga in den segern i våra liv

Jesus du uppstånden är 
Din är makten i evighet. Jesus du uppstånden är.   

När sången tystnat ger Jesus sin marschorder:
Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar.
Gå ut och ge ut.

Den här rörelsen ut börjar i Guds fadershjärta. Fadern sände Jesus till det här bråkiga jordklotet, som du och jag snurrar runt på. Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son… Jesus som vet vad som rör sig i Faderns hjärta, blir sänd för att tala om för oss att Fadern älskar oss. Fadern ser hur dyrbar just du är, han vill inte att du skall gå förlorad. ”Leta rätt på Kalle och Margareta och Daniel”, sa han och han menade oss.

Den himmelska rörelsen börjar i Guds Fadershjärta. Den fortsätter med Jesus. Jesus samlar lärjungar omkring sig och tränar dem i tre år. Han ger nu dessa lärjungar marschorder. Gå ut och gör alla folk till lärjungar. Gå ut till engelsmän och ryssar och svenskar och folk från Kenya. Det de ska göra när de träffar på dessa folk är att göra dem till lärjungar. De får inte uppdraget att göra dem till lutheraner, eller katoliker eller pingstianer eller åhianer… De ska göras till lärjungar.

Det här betyder för oss, att nu får vi va med om det som de första lärjungarna fick va med om. Tänk att få leva så nära Jesus, undervisas av honom, präglas av honom, genomströmmas av hans kärlek och hans ande. Till Jesus får vi komma sådana vi är. Men vi behöver inte förbli så tråkiga som vi är.

Jag brukar berätta om en berömd konfirmand, som jag hade och som skulle lära sig utantill orden  Gå ut och gör alla folk till lärjungar. Men han fick tryckfel i munnen och sa: Gå ut och gör alla lärjungar till folk. Jag tror han var profet. Det behöver bli folk av oss innan vi kan gå ut för att ge ut. När vi kommer sådana vi är till Jesus, vill han göra något riktigt av våra liv. Vi får lära oss hur man kommer loss från att bara tänka på sig själv och hitta en meningsfylld uppgift mot andra. Anar du här hur fantastiskt det är att bli utnämnd till Jesu lärjunge. Att vara lärjunge är att gå i lära hos Jesus. Hans ord kommer in i oss. Vi får något att ge åt dem som vi möter. Vi blir det finaste man kan bli.

Jesus, du upphöjer oss 
Du oss kallar och rustar oss. Jesus, du upphöjer oss. 

Hur går det till att bli Jesu lärjunge? Jesus svarar: Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn. Dopet är mycket viktigt. Men det som kommer först i våra kristna liv är kanske det man upptäcker allra sist.

Får jag berätta om det du har i din plånbok. Där finns 'flera många' hundralappar. På sedeln ser du Carl von Linné, han som uppfann blommorna. Till vänster på sedeln finns ett tomrum. Vi kallar den för hundralappens vattenstämpel. När du håller upp vattenstämpeln i ljuset ser du också där en bild av Carl von Linné. Men du ser inte den bilden förrän du håller upp sedeln i ljuset.

I dopet fick vi också en vattenstämpel. Men i dopets vattenstämpel ser du vår käre himmelske Fader. Du ser hans bild när du kommer inför Honom och håller upp ditt dop i ljuset. Då ser du hur Han sträcker ned sina två händer. Mose upptäckte den bilden och han säger: En tillflykt är han, urtidens Gud, och härnere råder hans eviga armar  (5 Mos 33:27).

Det betyder att han som är urtidens Gud och som ville den här världen, han som uppfann människan och gjorde något så vackert som blommor och fåglar och något så roligt som hundvalpar och kattungar och något så nervkittlande som spindlar och myggor, han bryr sig om oss. Här nere råder hans eviga armar. Han är en tillflykt. Refug heter det på franska. Han är refugen, där vi kan lugna ner oss och tänka till, medan livet runt omkring stressar och jagar och jäktar och vi väntar på bussen eller spårvagnen, som för oss vidare.

Urtidens Gud är också nutidens Gud. Han fortsätter att sträcka ned sina armar mot oss. Han är engagerad i vår problematik. När man under den första kristna tiden undrade över Guds treenighet, fick de inte ett svar som plågade deras hjärnor utan ett svar, som gav direkttröst till deras hjärtan. Man sade: Vår himmelske Fader sträcker ned mot oss sina två händer, Sonen och den helige Ande. Han tar tag i oss, drar oss ur de hjulspår vi fastnat i, lyfter oss upp i sin fadersfamn, så nära sig, att vi kan höra pulsslagen från hans fadershjärta: För dig! För dig! Första gången Fadern sträckte ned sina två händer mot oss var i dopet. Vi är döpta i Faderns och Sonen och den helige Andes namn.

Kan du ana vad fantastiskt detta är? Din självbild restaureras. Du som gått där nedtryckt i skorna, dignande under kravklippan och tycker att du inte är någonting, inte duger och är alldeles värdelös, du upphöjes till prins eller prinsessa av Himmelriket. Slaven blir kungabarn. Vi blir söner i Sonen. Han gick in på världens slavmarknad och friköpte dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt (Gal 4:5). Sedan gör han något märkligt i våra hjärtan. Eftersom ni är söner, har Gud sänt i våra hjärtan sin Sons Ande som ropar: 'Abba! Fader!' (Gal 4:6)

Den helige Ande hjälper oss till ett rikt inre liv. Kan du se hur din gudsbild restaureras.  Många har haft fäder och mödrar och stöddiga ledare som skymt den himmelske Fadern för dem och gjort att ordet 'fader' blivit alldeles stumt för dem, de får himmelsk hjälp att börja på nytt som barn. Den helige Ande börjar jollra inom dig: Abba! Fader!  (Gal 4:6) Och när den helige Ande sätter i gång med detta rop får du själv stämma in och ropa. Vi har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: 'Abba! Fader!' (Rom 8:15).

Dopet hjälper dig att hitta en lycklig barndom! Du är Guds barn. Din självbild och din gudsbild restaureras.  Vi hör ihop med Fadern och Sonen och den helige Ande. Vi får leva här på jorden med himmelska kontakter.  Vi är kungabarn. Detta hittar du, när hittar ditt dop. Om detta kan vi sjunga:

Abba Far, vi prisar dig 
Du vill bära och trösta oss. Abba Far, vi prisar dig. 

Vi får genom dopet himmelska kontakter. Hur ska vi utnyttja de kontakterna? Jesus svarar: lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens ände.

Vi har fått himmelska kontakter. Vi är inkopplade på den frälsningens kraftledning som går från Golgata ut över världen, på en ström av värme, liv och ljus. Denna kraftledning når dig i ditt dop. Det hände alltså något i ditt dop. Du kopplades in på kraftnätet från Golgata. Allt det som hände där, blev ditt i dopet.

När ett hus byggs, kopplar man in det på det elektriska kraftnätet och på det kommunala vattenledningssystemet. När du sedan trycker på strömbrytaren kommer ljus, värme och kraft. När du vrider på kranen rinner rent, friskt vatten fram. Men bryr du dig sedan inte om elknapp och vattenkran blir det både mörkt och smutsigt för dig. Egentligen är detta mycket självklart, eller hur? Är du inkopplad på Golgatanätet måste du sedan koppla på. Ljus, värme och kraft och strömmar av levande vatten (Joh 7:37-39) bara väntar på dig.

Allt vad Jesus har att ge, får vi i dopet. Hans frälsning, hans rättfärdighet, hans kraft.  Men du måste säga JA till det. Ta emot det. Ge ditt gensvar. Allt är inte färdigt med att jag är döpt. Det är nu det börjar: Livet med Jesus. I dopets kraftfält får jag lära mig att bli lärjunge, att vandra varje dag i hans efterföljd. Hålla fast vi vad han har lärt. Där inne i dopets kraftfält hittar jag strömbrytarna som kastar ljus över min vandring. Det är när jag lever där i lydnad som jag får det stora löfte om hans närvaro alla dagar.

Jesus vi prisar ditt namn
Din är äran i evighet. Jesus vi prisar ditt namn.