Kyndelsmässodagen Årg 2 - Har du ögon som ser?

Den gamle Symeon som väntar i templet, Hanna som tjänar Herren där dag och natt.  Johannes Döparen som ropar i öknen. Fariséerna och de skriftlärda. De är alla människor som känner skriften väl. Människor som vet vad som står. De är människor som vet vad Herren har lovat och som med förväntan ser fram emot det som skall komma, det som Herren i sin tid skall uppenbara och låta ske.

Det finns emellertid profetior i skriften som leder tankarna åt olika håll och skapar olika sorts förväntan på det som skall ske. Några förutsägelser handlar om att Herren skall komma i härlighet och lägga allt under sig i underbara kraftgärningar. Andra handlar om ett barn som jungfrun föder, eller om en lidande tjänare som skall bära mångas synder och om hjärtan som skall bytas ut. Säkert samtalar de som väntar mycket om vad man ska förvänta sig, när saker och ting skall ske och om vad som är rätt och vad som är fel. Precis som vi gör idag. 

När sedan vår Herre kommer så vill det till att öppenheten hos oss är tillräckligt stor, för det som Herren gör är alltid större än vad vi människor kan föreställa oss och tänka ut.

När Jesus för första gången kommer till sitt tempel så gör han det t ex buren och lindad, i gestalt av ett litet barn. Det läser vi om i evangelietexten på kyndelsmässodagen och det krävs, förstår vi när vi läser, ett särskilt sätt att se för att känna igen honom som Herren där han kommer.  

Den gamle Symeon har då den blicken som känner igen. Johannes har den och Hanna, Fanuels dotter likaså. Fariséerna, däremot, har den inte och en fråga som vi bör ställa oss emellanåt är denna: har vi den blicken som känner igen?

Också idag kommer ju Herren inlindad och buren in i våra liv. Ännu har tiden inte varit inne för hans ankomst i härlighet. Så han kommer till oss inlindad i bräckliga församlingar buren av alldeles vanliga människor och strukturer som inte alltid räcker till. Han kommer i bröd och vin i nattvardens sakrament i kanske tomma kyrkor och allt annat än festliga gudstjänster. Han kommer i Bibelns många gånger svårförståeliga ord. Han kommer i bönens frid och tröst men också i dess torka och tvivel. Han kommer i våra ögonblick av klarhet. Han kommer lindad i skapelsen som omger oss, i saker och ting som händer och sker. I stilla aningar, i kärlek och glädje, i lidande, i hopp. Hela tiden inlindad och buren och det krävs, som sagt, särskilda ögon för att se.

Sådana ögon har en människa som, ledd av Anden sett sin egen otillräcklighet utan att blunda. Som sett livets bräcklighet och sitt eget mörker. En människa som i ödmjukhet och längtan, kanske desperation och förtvivlan, vänt sig mot Herren och bett om att få se uppenbarelsens ljus. En människa som inte är tillräcklig i sig själv utan vet att hon behöver Gud. En fråga som kyndelsmässohelgen ställer: Är det du? Har du ögon som ser?

Josefine Sävenstrand

Präst i Uddevalla