Efterföljelse handlar om att tron inte bara är en sysselsättning för tankarna, utan också för tungan, händerna och fötterna. Den levande tron flyttar berg, och det första berget som den levande tron flyttar är – dig.
Tungans efterföljelse (Amos 7:10-15)
Amos levde på 700-talet, i en tid när Guds folk var splittrat i två nationer: Juda (i söder med Jerusalem som huvudstad och Davidsättlingar, dvs Jesu förfäder, på tronen) och Israel (i norr med Samaria som huvudstad och ständiga revolutioner som gav kungamakten åt olika ätter med jämna mellanrum). För att hindra folk från att se Jerusalem som den riktiga huvudstaden byggde nordriket ett par nya tempel dit invånarna befalldes gå och offra. Man införde ett nytt prästämbete och en ny religion. I det läget sänder Gud Amos att varna för fortsatt avfall: om det inte blir en omvändelse, så kommer Gud att lyfta sitt beskydd över nationen, så att kungen blir mördad och folket landsförvisas. Detta skedde också: 28 år efter att kungen dött hade folket deporterats och nationen upphört att existera. Men Amos budskap var – av förklarliga skäl! – inte populärt. Han fick myndigheterna på sig, anklagades för uppvigling, straffades med yttrandeförbud och hotades med avsked och landsförvisning. Vem av oss hade velat byta plats med honom?
Amos nöjde sig inte med att tänka Guds Ord. Han talade det, även om det fick enorma konsekvenser. Kärleken till Guds Ord ledde till tungans efterföljelse.
Fötternas efterföljelse (1 Thess 2:1-8)
Paulus använder inte överord när han säger att han ”plågats och förödmjukats” i Filippi och predikade Guds evangelium i Thessalonike ”trots hårt motstånd”. Läs Apg 16 om hans vistelse i Filippi, där han efter att ha befriat en slavinna från en spådomsande arresterades, fick folket mot sig, fick kläderna avslitna av domarna(!) och pryglades med många rapp innan de sattes i stocken i fängelset över natten. Dagen efter blev Paulus ”persona non grata”, förvisad från staden och tog sig till Thessalonike. Där anslöt sig många judar, gudfruktiga och förnäma kvinnor till honom. Detta ledde till upplopp. Paulus klarade sig, men en viss Jason och några andra kristna blev fängslade. Paulus lyckades fly den natten och begav sig till Beroia, dit folk från Thessalonike tog sig och tvingade honom att ge sig av till Athen.
Paulus var bara i Thessalonike i tre veckor, men på den korta tiden hann de kristna sätta spår i honom, och han i dem. De blev honom så kära, att han inte bara ville ge dem evangeliet utan också sitt liv. Därför kom han inte till dem med krav på respekt som Jesu apostel, utan med kärlek och ömhet som en mor till sina barn.
Paulus nöjde sig inte med att bara skicka brev till Thessalonike. Han begav sig dit själv och skickade dit Timotheus när han själv var portförbjuden i staden. Kärleken till människorna ledde till fötternas efterföljelse.
Händernas efterföljelse (Matt 16:24-27)
Jesus drar som vanligt allt till sin spets, och visar att om tron inte får konsekvenser i livet, så är den lika levande som en gråsten. För att överhuvudtaget få kalla sig en efterföljare måste man följa Jesus med ett kors på axlarna. Du måste vara beredd att hånas som Amos, lida som Paulus och dö som Jesus.
Jesus nöjde sig inte med att tala om evangeliet. Han räckte ut sina händer, rörde vid människor, reste dem, botade dem, bar dem - och korsfästes för dem. Det är händernas efterföljelse. Bara den som är beredd att få smuts under naglarna, sin nästas nöd i armarna och spik i sina händer för Jesu skull får namnet efterföljare. Martyrerna gjorde så. De sade till sina bödlar: "Ta ifrån oss våra ägodelar, vår frihet, vårt liv – vi äger ändå allt i Jesus!" Har du inte den tron, är du ingen efterföljare.
- Men… jag inte är riktigt säker på att jag alltid klarar det? Vad säger Jesus om mig då?
Han säger två saker. Och lyssna noga, för båda sakerna gäller fullt ut.
1. ”Var och en skall lönas efter sina gärningar. Har du handlat gott? Bra! Då skall du få lön därefter. Du har varit trogen i det lilla. Du skall bli kung i mitt rike och anförtros mycket! Vasa? Har du smitit undan när du skulle stått för mig? Förnekat när du skulle bekänt? Mumlat när du skulle talat klart? Inte använt tunga, händer och fötter så som jag både undervisat dig om och själv varit ett föredöme för dig i? Då hjälper det inte att du i övrigt har handlat gott. Du har diskvalificerat dig från mitt rike, min härlighet och en evighet med mig. Förnekare. Förskingrare. Förrädare. Bär ditt straff: du går förlorad.”
2. ”Det är fullbordat. Detta är min kropp – min tunga, mina händer, mina fötter, mitt hjärta – som blir utgiven för dig till syndernas förlåtelse. Jag har redan burit ditt straff. Skulden för din förnekelse, kärlekslöshet och feghet är sonad: du är nu den rättfärdigaste människa som nånsin har levt och värd att vara kung i mitt rike. Din orättfärdighet är min. Min rättfärdighet är din. Allt mitt är ditt. Korset jag bar var ditt. Min tungas efterföljelse räknas som din. Mina fötters efterföljelse räknas som dina. Mina händers spikhål tillhör dig. Mitt kärleksblödande hjärta för många finns i dig. Så länge du är kvar i mig, så länge har du bara god lön att vänta för dina gärningar. Så gå nu – använd din tunga till att bekänna mig, jag har ju använt min till att bekänna dig. Använd dina fötter till att gå till människor som väntar på att bli älskade in i mitt rike, jag har ju använt mina för att gå från stad till stad tills jag nådde dig. Använd dina händer att ge vidare allt det jag förser dig med (Låt oss tävla – försök ge vidare till andra snabbare än jag ger dig mer!) och till att bära både lidande för min skull och dem som lider med modersömma armar. Jag bär ju alltid dig på mitt hjärta, du mitt älskade, älskade barn.”
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
