Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Sångpostillan

Andra årgången

_________________

Femtonde söndagen efter Trefaldighet 

Ett är nödvändigt

 

1 Kung 17:8-16, Apg 4:29-35,  Matteus 11:28-30, Psalt 123
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

Dagens sång kommer från dagens evangelium Matt 11:28 
med musik av Karin Braw
Jesus sade: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila.

 

Inledning
Dagens tema är ETT ÄR NÖDVÄNDIGT. Bara en sak behövs, säger Jesus till Marta enligt Bibel 2000. Allenast ett är nödvändigt, står det i Bibel 1917 (se tredje årgångens evangelium, Lukas 10:38-42). Den formuleringen har dröjt sig kvar i rubriken för denna söndag. Det som är nödvändigt är hitta startpunkten för allt kristet liv: Sök först hans rättfärdighet. Ha focus på Jesus. Hör vad han säger i dagens evangelium: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. De orden är DAGENS SÅNG, som vi ska få sjunga in i våra hjärtan på en melodi av Karin Braw, och bära med oss i veckan som kommer. Nu övar vi oss i den sången:

Jesus sade:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila. 

Vi får först möta Jesus
och lyssna till vad han säger enligt dagens evangelium, Matteus 11:28-30.

Jesus säger: Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ. Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.”

Låt oss nu lyssna inåt till vad Jesus vill säga oss.

1. Kom till mig …
Han säger det personligt till var och en. Kom till mig! Det är en inbjudan att få vara hos honom och leva i hans kraftfält. Jag bryta upp från vanor och (o)vänner som låser och binder mig och får hos Jesus ett nytt perspektiv. Vanor och (o)vänner får inte makt över mig. Jesus, min Herre, gör mig fri att se på dem med hans möjligheter.

Kom till mig!  Vad händer där? Jesus säger: Den som kommer till mig skall aldrig hungra och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta (Joh 6:35). Jag hittar det rika, friska livet. Lägg märke till att detta att komma till Jesus är att tro på honom. Och att tro på Jesus är att komma till honom. Tron är inte att jag börjar kånka på ett åsiktspaket. Tron är en relation, ett kärleksförhållande. Jesus, jag dig älskar, du som älskar mig (Sv Ps 359:1). Eller uttryckt så här: Jesus räcker ut handen mot mig och jag fattar den. Och går med honom. I den gemenskapen bli åsikterna insikter.  

2. … alla ni som är tyngda av bördor;
Vilka är dessa ”alla ni”? Framför Jesus är barnen. Han har just bett för dem : Jag prisar dig, Fader … att du uppenbarat det för dem som är som barn (Matteus 11:25). Han möter dem också i början av Bergspredikan. Han ser Galileens fattiga småbönder och fiskare, trötta, slitna, tyngda av bördor (se Matt 5:1ff). Men de stora, de duktiga, de självgoda ser han inte. De är ju inte där. De klarar sig utan Jesus. De är upptagna av att ändra på alla andra. De lägger tunga bördor på dem. På den tiden var detta ett krångligt regelverk av lagar och paragrafer, som de måste hålla – 365 förbud (ett för varje dag av året)  och 248 positiva bud, som vi kan kalla  ”får-bud”. Tillsammans blev det 613 bud att hålla reda på. Jesus säger om dem: De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva vill de inte ens med sitt finger flytta på dem (Matt 23:4, SFB).

Vi kan le åt hur människor gjorde det krångligt för varandra på den tiden. Men vi då? Finns vi med här? Hur låser vi varandra? Vem vågar vara annorlunda? När man tar bort Gud, vår käre himmelske Fader, kommer mängder av gudar och makter och ställer krav på oss. Du måste, du borde, vad ska människor säga …  Du vågar inte vara annorlunda. LIK-riktning! Originalen mobbas. Man stressas sönder. Vi har det bra men mår inte så bra …

Men hör vad Jesus ger, när vi kommer till honom: 

3. jag skall skänka er vila … ni skall finna vila för er själ.
Man kan inte ila med Jesu kärlek, om man inte först får vila i Jesu kärlek. Var stilla inför Jesus, så att han får ge dig, det han så länge har längtat efter. Om du bara visste vad mycket han har att ge! Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt (Joh 15:5).  Men utan honom blir det bara påhängda julgransfrukter. En låtsaskärlek!  Vitaminbrist!

När jag vilar verkar Herren i mig.
När jag ilar (jagar, jäktar, stressar) värker kroppen i mig
(se Psalt 32:3-4).
Jesus ger nu receptet på ett rikt liv: 

4. Ta på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och
ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.
Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Oket är ett arbetsredskap, som fördelar tyngden över axlarna och gör bördan lättare att bära. Det finns tunga ok, som skaver och tunga bördor, som tynger. Jesu ok är skonsamt och hans börda är lätt.  Hans ok hjälper mig till ständig närvaro hos Jesus. Han går med på vägen och in under oket och då händer det att ”varje dags bekymmer vill han bära. Han som heter både Kraft och Råd” (Sv Ps 249:2).

Vi har så mycket att lära av Jesus.  Vi lär oss ödmjukhet. Öd betyder snabb  och mjuk betyder mjuk. Ödmjukhet är att snabbt bli mjuk i Guds händer. På engelska heter ödmjukhet humility, Det kommer av latinets humus, som betyder jord. Bli som jorden mjuk, öppen, beredd att ta emot. Detta vet både jordbrukare och Ordbrukare.

Jesus har ett milt och ödmjukt hjärta. Han har hjärta för de små. Hans händer är mjuka och varsamma. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka (Jesaja 42:3). Låt dig präglas av honom.

De tyngder som heter bekymmer, sådana som bara ramlar på dig, vill han hjälpa dig att bära. De tyngder som heter synder, sådana som du ofta ramlar i, vill han ta bort, när du ger dem till honom. Och där syndernas förlåtelse är, där är liv och salighet!

Nu sjunger vi in detta budskap i våra hjärtan:

Jesus sade:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila. 

Vi får möta de första kristna
och lyssna till vad episteln berättar om dem i Apostlagärningarna 4: 32-35. 

Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att Herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov

Dessa första kristna hade kommit till Jesus. De hade sjungit DAGENS SÅNG, de hade fått vila ut i hans kärlek och hittat ett nytt liv.

Men sen då?
1.Vad händer med deras församling?

När apostlarna predikar om Jesus och hans uppståndelse, blir det våldsamma reaktioner. Folkets ledare blir upprörda (Apg 4:2). De retar sig på, att de är så frimodiga. Hur kan så enkla människor uppträda så säkert? Men så kände de igen dem och kom ihåg att de varit tillsammans med Jesus (Apg 4:13).

Dessa överspända människor måste stoppas. Man fängslar dem och förbjuder dem att tala och undervisa om Jesus. Men Petrus och Johannes svarar dem: Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört (Apg 4:20).

När de sedan släpps ur fängelset samlas församlingen till bönemöte. Läs gärna den kraftiga bönen i Apg 4:24-31. De hade fått möta mycket ont. Men de ber inte, att Gud skall straffa dem. De ber om få frimodigt predika Guds ord och att Gud ska räcka ut sin hand för att bota och låta tecken och under ske genom din tjänare Jesu namn. Alltså: Löna ont med gott. Låt välsignelser kommer över dem! Smält ned deras frusna hjärtan (Psalt 147:18).

Lägg märke till  Apg 4 vers 31: När de hade slutat att be, skakades platsen där de var tillsammans och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord.

Hemligheten med dem är att de lever i Jesu ord och Jesu löften. Det första vi ska göra, då det blir bråkigt och svårt och människor visar hur illa de tycker om oss är detta: Att komma till Jesus med alla aggressioner och besvikelser och lugna ner oss hos Jesus. Andas ut det stygga och besvikna inom dig. Andas in Jesus. Då hittar du välsignelser att ge åt dem. Vi sjunger om det nu:

Jesus sade:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila. 

Men sen då?
2. Vad händer med deras hjärtan?
De var ett hjärta och en själ. Något stort och fint och rikt fyllde dem alla. Dessa ord som jag idag ger dig skall du lägga på ditt hjärta (5 Mos 6:6). Ordets kraft går då in i blodomloppet och påverkar hela din varelse och ditt liv i Kristi kropp. Vi får något rikt att dela med varandra. 

3. Vad händer med deras händer?
De lyfter sina händer. Och jag vill göra som de. ”Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus. Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus. (Sv Psalm 238:1). Det som händer, när man lyfter sina händer mot Herren, är att man tappar sitt eget och fylls av hans kärlek. Jag kan andas ut. Händernas kramp kring aktier, leksaker och prylar och bördor släpper.  

4.  Vad händer med deras öron?
Öronen börjar lyssna. Apostlarna förkunnar budskapet om Jesu uppståndelse. Stor nåd över dem alla. Det som är dött, stumt och tråkigt i deras liv går i graven. O liv som blev tänt i kristtrognas bröst … (Sv Psalm 258:1). Uppståndelsens kraft verkar.  Dröj där i deras glädje!  

5. Vad händer med deras ögon?
De ser på varandra på ett nytt sätt. De är syskon i tron. De upptäcker varandras nöd. Kärleken kommer i rörelse.

Ingen betraktade något av det han ägde som sitt. 
De hade allt gemensamt.
Ingen av dem led någon nöd.
Man delade ut åt var och en efter hans behov


Dröj i deras kärlek och be om hur du själv skall förvalta ditt kapital.
Att komma in i stillheten och vilan hos Jesus kan ge en ny smörjelse åt dina ögon.

Jesus sade:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila 

Vi får möta profeten Elia
och lyssna till vad som sägs om honom i den gammaltestamentliga texten, 1 Kung 17:8-16 

Herrens ord kom till Elia: ”Gå till Sarefat vid Sidon och slå dig ner där. Jag  har befallt en änka där att förse dig med mat.” Elia gav sig i väg till Sarefat, och när han kom till stadsporten gick där en änka och plockade pinnar till ved. Han ropade till henne: ”Kan du hämta lite vatten, så jag får dricka.” När hon var på väg för att hämta vattnet ropade han: ”Kan du ta med en bit bröd också?” Hon svarade: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.” – ”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Då gav hon sig i väg och gjorde som Elia hade sagt, och både hon och Elia och pojken hade mat under  lång tid. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia

Elia lever ca 800 år f. Kr.  Ahab är då kung. Han gifter sig med Isebel, en vacker, eldig, viljestark kvinna. Med henne kommer också hennes religion in i landet. Man börjar dyrka Baal. Baalsprofeter kommer i mängd in i landet och förkunnar den nya religionen. Man börjar dyrka sex. Israels pojkar smyger sig ut om kvällarna, de kikar in på festerna i de gröna lunderna. Där var både extas och sextas. Massmedia ger pikanta skildringar av hur folk vältrar sig i synden. Den nya religionen sprider sig.  Folket ropar ut: ”Baal är Gud”. Stor andlig nöd kommer över dem.

Då sänder Gud Elia.  Namnet Elia betyder: ”Herren är Gud”. Så fort Elia visar sig säger man: Där går Elia. Men egentligen säger man: ”Herren är Gud”. Alla som brukar ropa ut att Baal är Gud säger när Elia visar sig: Herren är Gud. 

Elia går rakt in i Ahabs palats och håller en predikan på endast en mening (1 Kung 17:1). I den korta meningen hinner han ge en väderleksprognos på tre och ett halvt år. Det ska inte komma en enda regndroppe på de åren. När man vänder ryggen åt Gud kan man varken se eller ta emot de välsignelser han vill ge.

Sedan Elia hållit sin predikan försvinner han från Ahabs palats. Nu händer sådant som gör att Elias fostras och lär sig förtrösta på Herren.

Först leder Gud Elia till bäcken Kerit. Där lär sig Elia förtrösta på Gud rent fysiskt. (läs 1 Kung 17:2-7) Korpar får servera frukost och kvällsmat bestående av bröd och kött. Vatten fanns i bäcken. Lite enformigt kanske, men proteinrikt. Elia lärde sig att förtrösta på Gud rent fysiskt. Han lärde sig komma till Gud och vila ut hos Gud. Han lärde sig att vara ensam med Gud under lång tid Han lärde sig lyssna och lyda.

Elia leds av Gud vidare och träffar på änkan i Sarefat, som vår text berättar om (1 Kung 17: 8-16).Nu får Elia det bättre. Han är inte ensam längre. Han får någon att tala med. Han får bo i ett hus. Det är inte längre korparna som ger honom mat. Han får bättre diet, bröd och olja. En fattig änka ger honom mat.

Gud talar till Elia om denna änka. Och Gud talar till henne om Elia. Gud leder ibland mycket underligt. Elia fick lära sig förtrösta på denna kvinna, som var mycket fattig, ensamstående mor med en son, utan änkepension och utan barnbidrag. Dessutom var hon hedning från Sarefat i Sidon, från samma trakt som drottning Isebel kom och som var huvudkvarteret för Baalsdyrkan. Det var skickligt av Gud att leda honom dit. Det var nog den sista plats, där drottning Isebel skulle leta efter honom.

Situationen för kvinnan verkar vara alldeles hopplös. Det var svår hungersnöd. Och så kommer en främmande karl och ber denna kvinna som står på avgrundens rand om bröd. Då gråter hon ut sin nöd: ”Så sant Herren, din Gud, lever, jag äger inte en brödkaka, bara en handfull mjöl i krukan och lite olja i kruset. Här plockar jag nu några vedpinnar, så att jag kan gå hem och laga till något åt mig och min pojke. Men när vi har gjort slut på det svälter vi ihjäl.”   

Hennes Baalsgud är död.  Men Herren, din Gud lever, säger hon till Elia. Elia som lärt sig att både lyssna till honom och lyda honom, får ett profetiskt budskap till kvinnan.

”Var inte rädd”, sade Elia. ”Gå och gör som du har sagt, men baka först en liten brödkaka åt mig och kom hit ut med den. Sedan kan du baka åt dig själv och din son. Ty så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan skall inte ta slut och oljan i kruset inte tryta fram till den dag då Herren låter regnet falla över jorden.” Denna kvinna från Sidon litar på gudsmannen. Hon gör som han säger. Och Elias Gud gör som han lovat. Mjölet i krukan tog inte slut och oljan i kruset tröt inte, alldeles som Herren hade sagt genom Elia.

Vad lär vi oss av detta? När vi kommer till Herren, tar emot vad han säger, lyder honom, får vi erfara vilken stor Gud vi har. Och vi kan säga till folk som undrar: Detta skall ni veta att Herren har varit förunderligt god mot mig, han hör när jag ropar till honom (Psalt 4:4).

Den vissheten kan vi få, när vi tar emot och sjunger in i våra hjärtan DAGENS SÅNG: 

Jesus sade:
Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor;
jag skall skänka er vila   



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg