Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Sångpostillan

Andra årgången

_________________

Tjugonde söndagen efter Trefaldighet

Att leva tillsammans

Rut 1:6-19, Hebr 13:2-3, Johannes 11:1-7, Psalt 68:5-7
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

Dagens sång:
Den som gör Guds vilja, den som gör Guds vilja,
den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.
Text: Mark 3:35, mel: Karin Braw

 

 

Inledning
Dagens tema är ATT LEVA TILLSAMMANS.  Förr hade söndagen temat VÅRA HEM. Det är ju i våra hem – men inte bara där  - som vi får leva tillsammans. Dagens texter vidgar uttrycket hem.  Det är inte längre bara fråga om mamma, pappa, barn.  Där finns fäder och mödrar och andliga syskon. Vi sjunger om det hemmet i Sv Ps 369 vers 5: Vårt hem vill kyrkan bli i livets glädjedagar och när i sorgens tid betryckta hjärtan klagar. Det är om det hemmet Jesus talar i en av denna söndags texter: Den som gör Guds vilja, är min bror och syster och mor (Markus 3:35). De orden skall idag bli DAGENS SÅNG, som vi ska sjunga i denna predikan och som vi ska låta gnola i oss under veckan som kommer.

I kyrkan är Jesus i centrum. Ordet kyrka – kyriakä – betyder det som hör Herren till. I våra hem vill han också vara centralgestalten. Gemenskapen både i hem och i församling kan vara laddade av problem, gnissel. Vi får sår, tårar, mörka tankar. Den gamle själasörjaren aposteln Johannes ger oss i sitt kärleksbrev ett recept: Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd (1 Joh 1:7). Hos Jesus finns det både FÖRENING och RENING.

Jesus säger nu till oss: Den som gör Guds vilja, är min bror och syster och mor. Jesus drar in oss i en ny familj. Vilken fin utnämning vi där får: Vi blir Jesus bror, syster, mor.

Men vad är det att göra Guds vilja och utföra Guds verk? Jesus svarar: Detta är Guds verk att ni tror på honom som han har sänt (Joh 6:29). Med andra ord: Gå inte ut i din vardag utan att ha kontakt med ljuskällan. Ta Jesus i handen och låt hjärtats glädje prägla dina anletsdrag! Och upptäck din nya familj.

Nu övar vi oss i DAGENS SÅNG.

Den som gör Guds vilja, den som gör Guds vilja,
den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor. 

Dit du går, går också jag,
säger Rut till  svärmor Noomi.

Vi läser den gammaltestamentliga texten från Rut 1:6-19 
Noomi bröt upp tillsammans med sina svärdöttrar Orpa och Rut  för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: ”Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.” Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: ”Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!”

Men Noomi svarade: ”Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig.”

Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: ”Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.” Men Rut svarade: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.”

Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem
.  

Tre änkor möter vi här, Noomi och hennes svärdöttrar, Orpa och Rut. Männen hade dött och de tre änkorna är nu på väg från Moabs land till Betlehem i Juda land. Därifrån har en gång Rut, hennes man och två söner utvandrat, då en svår hungersnöd drabbade landet. Nu vill hon vända tillbaka dit, eftersom hon fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd (vers 6). Svärmor Noomi vill att sonhustrurna skulle vända tillbaka till Moabs land. Det blir ett gripande avsked med många tårar. Sonhustrun Orpa vänder hem, men Rut vill inte. Hon säger: ”Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden skall skilja oss åt.” Vilken kärlek, hängivenhet. Ruts ord har ofta citerats: Dit du går, går också jag.

Rut ger nu upp all yttre trygghet – medborgarskap, familj, tryggad framtid. Hon bryter upp därför att hon anar att det är Herrens vilja. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem.  Hon vänder dit, där Herren tagit sig an sitt folk och gett det bröd (vers 6). Betlehem betyder brödhus. Där skulle han, som talar om sig själv som Livets bröd, födas. Det märkliga är att Rut nämns i Jesu släkttavla (Matt 1:4-5). Rut födde en son som hette Oved. Och Oved födde Ishai och Ishai David, konungen.

Gud väver in det som hände med Rut i sin plan. Hon är en fattig änka från ett främmande land. Hon kommer från ett folk som en gång tillkommit på ett skamligt sätt, där det förekom både fylla och incest (1 Mos 19:30-38). Detta folk levde ofta i krig med Israel och är ett folk som stod under Guds förbannelse. Från detta folk kommer en kvinna som får föda världens frälsare. Vad som hände Rut fick betydelse också för oss. Genom Ruts hängivenhet växer fröet till Jesu nya familj, som han också kallar oss till. Också vi ingår i Guds plan. Förrän världens grund var lagd har han utvalt oss i honom (Ef 1:4). Han har förutbestämt oss att till att bli hans söner och döttrar (Ef 1:5). När vi döptes in i Kristus gjorde han detta klart för oss. Du är mitt älskade barn. Jag har utvalt dig. Jag har en plan med dig. I dig har jag min glädje (Matt 3:17, Mark 1:11, Luk 3:22 SFB). När jag går in i Guds plan, tar emot den, går jag in där Guds kärlek strömmar in i mig och genom mig. Jag får en finns utnämning: Jesus bror, syster, mor.

Den som gör Guds vilja, den som gör Guds vilja,
den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.   

Änglar till gäster!
Vi läser om det i dagens epistel från Hebreerbrevet 13:2-3 

Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp

Här vidgas familjen. Inte bara mamma, pappa, barn. Inte bara trosyskonen och våra andliga fäder och mödrar. I kärleksgemenskapen omkring Jesus få vi vara med om att ta emot  både änglar och fängelsekunder.

Kom ihåg att visa gästfrihet. I svåra tider som kanske ligger framför oss, kommer de kristna hemmen att få betyda mycket. Där får vi öva oss i att hålla syskonkärleken levande som  det står i versen före vår text. Det kan betyda att vi övar oss i att ta emot varandra, lyssna på varandra, se varandra, förlåta varandra, upprätta varandra. Det är en viktig övning som kan kosta på och där vi får ha uppgörelser också med vår egen stolthet och bekvämlighet. Genom gästfriheten drar vi in andra än varandra i vår gemenskap. Då kan det hända något spännande. Vad då?

Det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.

Ordet ängel betyder budbärare. Änglar är inte alltid vitklädda med vingar på ryggen. De kan ha vanliga vardagskläder och se ut som vanliga knepiga svenskar. Eller som invandrare. Genom det de säger och gör får vi kanske ett budskap, en hälsning från Gud själv.

Ibland kan också dessa änglar komma med ett glädjebudskap: Se jag bär bud till er om en stor glädje (Luk 2:10). Eller också har de ett budskap som får oss att stanna till, tänka efter. Vad har vi gjort? Herrens ängel i Bokim kom med ett budskap som fick till resultat att allt folket brast ut i gråt (se Domarboken 2:1-5).

Våra hem får öppna sig mot dem som sitter i fängelse. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. En del sitter i fängelse därför att de själva handlat illa. Vem ber för dem?  Många sitter i fängelse därför att de misshagat maktens människor och därför får lida för sin tros och övertygelses skull. Bland dem har vi vår tids många kristna martyrer, som Martyrkyrkans vänner berättar om (martyredchurch.net/om).

Vår text uppmanar oss till inlevelse i deras situation.
Vad betyder de orden:
som om ni var fångar med dem …  som om det gällde er egen kropp …
Vem ber för dem? Hör hur Jesus nu drar in både dem och oss i sin familj:

Den som gör Guds vilja, den som gör Guds vilja,
den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.  

Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros
Vi läser evangeliet från Johannes 11:1-7

En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: ”Herre, din vän är sjuk.” När Jesus hörde det sade han: ”Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.” Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros. När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig, men sedan sade han till lärjungarna: ”Låt oss gå tillbaka till Judeen.”
 

En man som hette Lasaros låg sjuk, står det allra först.
Ibland händer det sådant som gör oss ledsna, mycket ledsna. Svårigheter, problem, sorger som tynger och bara vill dra oss neråt. Vi sjunker ihop, stänger in oss, deppar. Då och då händer det att någon som vi tycker mycket om blir sjuk, dör. Livet känns så meningslöst. Vi frågar våra 'varför'?

Johannes kapitel 11 är nedskrivet för att hjälpa oss med det här. Det berättar om tre syskon, Det står att Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros och de var mycket fästa vid honom. Johannes talar särskilt om Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår. Johannes berättar utförligt om det i nästa kapitel. Hon gör något som får alla att häpna. Maria tar en hel flaska dyrbar, äkta nardusbalsam och smörjer Jesu fötter och torkar dem med sitt hår och huset fylls då av doften från denna balsam. Det blir en underbar väldoft i hela huset.  Parfymen utgjordes av nardus som är en växt som bara finns på Himalayas sluttning, Verklig lyxartikel! Och mycket dyrbar. Judas säger att man kunde få 300 denarer för den. En denar var vad en arbetare tjänade på en dag. Och flaskan vägde ett skålpund, 1/3 kg. Vad Maria nu gör är nu inte att gjuter ut en droppe över Jesus. Markus säger att hon bröt sönder hela flaskan, krossade den och göt ut hela innehållet.

Vad lär vi oss här? Är det inte kärlekens hängivenhet. Flaskan skulle säkert räcka hela livet. Men i ett hängivet ögonblick gjuter Maria allt över Jesu fötter. Kärleken räknar med vad det kostar. Vi ser denna kärlekens hängivenhet hos Jesus själv. Han ger sitt liv, allt till oss. Vad Maria vill hjälpa oss stelfrusna, tillknäppta, ängsliga, försiktiga nordbor med är att inte hålla inne med vår kärlek och glädje över Jesus.

Ja, det var tydligen ett varmt, ömsesidigt kärleksförhållande mellan Jesus och de tre syskonen i Betania. Jesus var mycket fäst vid dem.

När vi läser detta händer det något med textorden. De reser på sig och drar in oss här. Vi ser att vi finns med här. Våga sätta in ditt eget namn här: Jesus var mycket fäst vid …

Det är viktigt att lära känna Jesus. Och att han får lära känna oss. Jesu yrke är ju att vara frälsare.  Han känner bara dem som kommit till honom med det de behöver frälsas och räddas från.

Det är ju så med oss också. Vi känner bara de människor som vi fått dela en nöd med. Annars är vi bara bekanta med varandra och då rör sig gemenskapen bara på ytplanet. Det är viktigt att Jesus får ha tid med oss och vi får ha tid med honom. Om vi låter Jesus ta hand om oss när det är lugnt, då vet vi att vi inte är utlämnade när det svåra kommer.

Nu händer det att Lasaros blir sjuk. Man sänder bud till Jesus. Herre, din vän är sjuk. Man säger inte mer. Ett mycket kort meddelande. Precis så kort som Marias ord till Jesus vid bröllopet i Kana var. De har inget vin. Vi behöver inte komma till Jesus med många ord.

Ibland får vi göra de orden till våra. Herre, din vän är sjuk, din vän har det svårt, han är tyngd av problem. Vi får i bönen sända bud till Jesus, bära fram den nöd som vännerna omkring oss råkar ut för.

Maria och Marta föreskriver inte Jesus hur han skall handla. De ber honom inte bota. De bara lägger fram det inför Jesus. Överlåter till honom vad som ska hända. Sedan är de stilla och väntar. Så får också vi göra. Lyft upp din nöd, den du har för dig själv eller någon i din närhet.

Det underliga är att Jesus inte rusar iväg till Lasaros. När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig.

Samma sak kan hända med oss. Vi ber. Ingenting händer.  Har Gud glömt bort oss? Det kommer in så många mörka tankar. Varför gjorde Jesus så?
Jesus väntade i två dagar. Gjorde han det för att be? Jesus drog sig ofta undan i bön. Han säger att han inte gör något utan att få order uppifrån, från Fadern.

Kanske detta är något vi behöver lära oss. Vi griper ofta in. Vi grejar och ordnar och så blir allt fel. Jesus vågade dröja ett par dar.  Han var inte lat. Han var inte feg. Men han väntade på svaret. Han ville höra Faderns röst. I dröjsmålet får de ord från Jesus att tänka på och begrunda. Jesu ord blir ett trosord till oss som vi får bära med oss: Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.

Det ordet är laddat med himmelsk kraft. Vi upptäcker det då vi lyder Jesus, när han säger allra sist i vår text: Låt oss gå … Låt oss bryta upp och vandra vidare. Jesus leder oss först tillbaka till Judéen, till nödens och sorgens människor, som lider och gråter. Jesus går före oss längst in i ångesten och ut i en trasig värld.  Han tar med oss, sin bror och syster och mor till smärtorna och nöden. Där får vi gå med bud om liv. Nöden förvandlas till nåd.  Den som gör Guds vilja och går med Jesus får se Guds härlighet. Sjukdom och död och nöd får inte sista ordet. Förfärligheten förvandlas till härlighet. Det blir himmel på jorden där Guds vilja sker. 

Den som gör Guds vilja, den som gör Guds  vilja,
den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor. 



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg