Domssöndagen

Kristi återkomst

Daniel 7:9-10, Upp 20:11 – 21:5,  Johannes 5:22-30, Psalt 102:26-29
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.

Dagens sång:
Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv.
Text: Joh 5:24, mel: Karin Braw

INLEDNING:
Temat är KRISTI ÅTERKOMST och vad som då kommer att hända.  Dagens sång är Jesu ord och löfte i dagens evangelium. När vi nu får höra vad Jesus säger och ta emot det, händer något med oss. Vi har – redan nu – evigt liv. Vi sjunger nu in det löftet i våra hjärtan:

Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv. 

INFÖR GUDS TRON
tar Daniel oss idag, vi läser och lyssnar till Daniel 7:9-10.

I en syn om natten såg jag, Daniel, tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades. 

Daniel har i sjunde kapitlet berättat om vad han ser när han ser nedåt. Djuriska makter kommer nedifrån. Hemska avgrundsmakter dyker upp. Men från vers 9 riktar han blicken uppåt. Något händer i den himmelska världen. Vi förnimmer en doft av himmel och renhet. Vi får se tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Att det är Gud själv som åsyftas är det ingen tvekan om. Att han är uråldrig och gammal betyder inte att han är senil och trött och utsliten. Det betyder i stället detta: Han är alltid där. De olika djuren kommer och går och härskarna kommer och går, men Gud som heter JAG ÄR (2 Mos 3:14) är alltid där. Medan de fyra djuren, som Daniel berättat om i början av kapitlet, ränner omkring så är Gud alltid där och ser allt som händer. Gud är stabil. Allt annat är labilt.

Vi ser från tronen en utstrålning av renhet, vithet, helighet. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Vi kan jämföra det med vad som står i Upp. 1:9-20. Där får Johannes en vision av Jesus på den himmelska tronen. Han får se Jesus – inte sådan han var, då han vandrade omkring här på jorden. Han får se honom sådan han är (jfr 1 Joh 3:2). Hans huvud och hår var vitt som vit ull, som snö och hans ögon var som eldslågor (Upp1:14). Naturligtvis liknar en son sin far.

Tillsammans med Gud finns också den himmelska härskaran. Gud är inte ensam i sin himmel. Det finns varelser som omger honom, betjänar honom och lovsjunger honom. De är tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom, skriver Daniel.  De är myriaders myriader, skriver Johannes (Upp 5:11).

Från tronen ser man också en ström av eld (v 10). Det är domens eld där Gud bränner upp allt som är dåligt och renar allt som går att rena. Gud läser i böcker och beslutar vad han skall göra. De djuriska avgrundsmakterna får sin dom. Gud är den yttersta rättvisan. Varken vi eller de som är satta att vara folkens ledare får ostraffat gå fram hur som helst. Det kommer en dom. Domen är dock individuell. De fyra djuren får inte samma dom. De tre första får fortsätta att leva intill fastställd tid och stund (v 12). Det är bara det fjärde djuret som får sin dödsdom.

Daniel får alltså här i en syn se den yttersta domen.  Och där finns vi också med. Det är lätt att hamna snett här och få krokiga tankar. Vi får sjunga in i våra liv det löfte, som Jesus ger i dagens sång:

Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv.  

JAG SÅG EN VIT TRON
skriver Johannes i början av dagens epistel. Vi läser Upp. 20:11- 15 (och väntar med Upp. 21:1-5). 

Jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den, och jorden och himlen flydde inför honom, och det fanns inte längre någon plats för dem. Och jag såg de döda, höga och låga, stå inför tronen, och böckerna öppnades. Och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter vad som stod i böckerna, efter sina gärningar. Och havet gav tillbaka de döda som var i det, och döden och dödsriket gav tillbaka de döda som var i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar. Och döden och dödsriket kastades i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön. Och var och en som inte fanns uppskriven i livets bok kastades i den brinnande sjön.  

Det som här skildras är yttersta domen. Vi skakas av djärva, skrämmande bilder. Vi ser böcker som öppnas. Jag bävar, då jag uppåt himmelen ser: där står mina synder beskrivna (Sv Ps 547:2). Det gick alltså inte att smussla och fiffla. Allt blev registrerat. Vi hör hur domen faller och vi ser en brinnande sjö.

Mitt i allt detta hemska berättas om en bok som heter LIVETS BOK. De som är upptecknade i den boken hamnar inte i den brinnande sjön. Vilka är de? Jesus svarar i dagens sång: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv, han har evigt liv.

När vi hamnar inför domstol, behöver vi en advokat. På latin heter det advocátus och på grekiska parákletos. Båda betyder ”den man kallar på för att stå vid ens sida”. I Nya Testamentet berättas det om två advokater, som båda ställer upp gratis (av nåd). Den ena är den helige Ande, som omtalas bl.a i Joh 14:26. Parákletos översätts med Hjälparen. Den andra är Jesus som omtalas i 1 Joh 2:1. Parákletos översätts där med en som för vår talan (bibel 1917 förespråkare).

Dessa två advokater tog kontakt med oss redan i vårt dop. De har sedan ställt upp gång på gång i våra liv.
Den helige Ande manar gott för oss i våra hjärtan (Rom 8:26).
Jesus manar gott för oss hos Fadern (1 Joh 2:1, Rom 8:34, Hebr 7:25).

En  underlig advokat, denne Jesus. Han säger inte om mig och dig: Han är oskyldig. Han säger inte: Han kan inte rå för att han gjorde så.  Han säger inte som somliga advokater: Jag vill inte säga att den anklagade är oskyldig. Men jag anser att han redan lidit tillräckligt …
Jesus säger: Jag, JAG har lidit tillräckligt för honom …

Jesus tar sig an vår sak hos Fadern genom att ta på sig vår synd och bära den bort.När jag är stilla vid Jesu kors får jag avsky för synden. Han led för min skull.

Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv. 

JAG SÅG EN NY HIMMEL OCH EN NY JORD
skriver Johannes i fortsättningen av dagens epistel. Vi läser Upp. 21:1-5.

Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden var borta, och havet fanns inte mer. Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, och han skall torka alla tårar från deras ögon. Döden skall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta.” Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.” 

Johannes ser en ny himmel och en ny jord.
På grekiska finns två ord för ny. 1) néos – ny till urspunget. 2) kainós – ny till kvalitet, art och väsen. Här användes kainós. Ett nytt skapelseverk sker. Fullständig renovering av rivningskåken. Men efter hans löfte väntar vi på nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, skriver Petrus (2 Petr 3:13).  Den nya jorden blir en förnyad jord. Det nya är rättfärdigheten. Mycket som fanns på den gamla jorden är borta. Havet finns inte mer. Havet med dess rikedomar är ju en del av Guds goda skapelse.  Men havet står här för de vilda, opålitliga, det upproriska, gudsfientliga. Ur haven stiger odjuret fram (Upp 13:1-7). Den stora skökan bor vid stora vatten (Upp 17:1-6). Att havet inte mer finns betyder att allt som är uppror och fiendskap inte skall finnas mer. Det som inte heller finns är tårar, död, sorg, klagan och smärta. Inte blod, våld och synd. Det smutsiga är bortrensat. Ingen korruption finns mer. 

Det finns inget hav i himlen. Men det finns vatten, porlande, friskt vatten, som ger liv (Upp 22:1 ff). Där finns glädje, skönhet, rikedom, gemenskap. Gud bor mitt ibland dem. Han är närvarande hos var och en. Han tar oss upp i famnen, torkar tårarna.

Lägg märke till att rörelseriktningen är från himlen till jorden. Det nya Jerusalem kommer ner ur himlen, från Gud.

Vårt hemland är himlen, skriver Paulus. Men så fortsätter han: och därifrån väntar vi också den som skall rädda oss – Herren Jesus Kristus. Han skall förvandla den kropp vi har i ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet, ty han har kraft att lägga allt under sig (Fil 3:21).

Det är inte vi som skall komma från jorden till himlen. Nej, det är Jesus, som skall komma från himlen till oss på jorden. Paulus hemadress är i Kristus. Just nu är Kristus i himlen på Faderns högra sida. Men han är inte för alltid där. Vi väntar honom tillbaka hit.

De som dör i tron kommer dit där Kristus är – i Kristus. Just nu är Kristus i himlen. Men den himlen är bara ett väntrum. Där skall vi inte bo för alltid. Vi väntar att Jesus skall komma tillbaka och upprätta sitt rike på en förnyad jord. ”Se, jag gör allting nytt.” Och han sade: ”Skriv, ty dessa ord är trovärdiga och sanna.”

Därför tar vi emot hans ord och sjunger glädje in hans löfte:

Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv 

DOM, DOM, DOM eller LIV, LIV, LIV
De två orden brottas med varandra i dagens evangelium. Vi läser Johannes 5:22-30. 

Jesus sade: Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv. Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.

Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen. Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig. 

Fadern överlåter domen åt Jesus. Varför?
Jesus säger: Fadern har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.

Daniel berättar att han såg hur en som liknar en människoson kom med himmelens skyar (Daniel 7:13, SFB). Denna benämning MÄNNISKOSON används 80 gånger i Nya Testamentet om Jesus. Det uttrycker både de högsta och det djupaste i Jesu väsen.  Han kommer från Guds värld, han hör ihop med den uråldrige, han som heter JAG ÄR. Han är Guds son. Jesus bär också namnet JAG ÄR (se Joh 6:35,  8:12, 10:7, 11 11:25  14:6, 15:1,5).

Men Jesus är också en människas son, han är som en av oss. Vi sjunger i julpsalmen 113:3 Sann Gud och mänska sann, oss arma mänskor frälsa från synd och död han kan.
Vi hittar en stor tröst i detta.

Eftersom JESUS ÄR SANN GUD borgar det för att domen blir rättvis, inga mutor kan ges, inga misstag kan göras. Min dom är rättvis, säger Jesus ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Eftersom JESUS ÄR SANN MÄNNISKA, som Fadern ger makt att hålla dom, borgar det för att domaren vet vad det vill säga att vara människa. Jesus vet det.  Han föddes som jude. Han tillhörde detta gåtfulla folk, Israel, som var föraktat och hatat och är det än idag. Hans födelse fick en del att tvivla på äktheten i hans börd. Som barn fick han för en tid leva som flykting. Han växte upp i en familj som inte alltid förstod honom. Han hade erfarenhet av både hunger och törst och ensamhet, Han blev bedragen av sina bästa vänner. Han ställdes inför falska anklagare, fälldes av en partisk jury, dömdes av en feg domare. Man torterade honom, han fick uppleva hur det kändes att vara ensam, övergiven, föraktad. Han fick dö en smärtsam död.

Den gamle 1600-talsskalden Lasse Johansson Lucidor förstod vad detta betydde för honom.
Domen fruktar jag väl stort, eftersom jag illa gjort,
men den trösten jag ej glömmer att min broder Jesus dömer (Sv Ps 620:6). 

Gud slår vakt om människovärdet. Hur då?

En gång skall vi få göra räkenskap för våra liv. Gud räknar med oss. Han slår vakt om vårt människovärde. Ett djur som bär sig illa åt, ställer man inte till ansvar. Men en människa är så mycket mer än ett djur. En människa har ansvar. När man tar ifrån någon hennes ansvar, tar man ifrån henne hennes människovärde. Därför slår yttersta domen vakt om vårt människovärde.

För att hjälpa oss med detta att vara människa, sänder Fadern Jesus till oss. Han berättar för oss hur vi kan hitta ett rikt liv. Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Det är en oerhörd kraft i Jesu ord.

Jesus säger idag att hans ord skall höras även av de döda, som nog här syftar på de andligen döda. Genom Jesu ord får de liv.  Men också med de kroppsligen döda, de som ligger i sina gravar och kanske har legat där mycket länge, händer något oerhört. De skall få höra hans röst. Gud skall låta ett nytt skapelseunder ske. Han skall säga till de atomer och molekyler, som våra kroppar en gång utgjordes av, sitt VARDE! BLIV TILL! Vi skall alla få gå ut ur gravarna och träda fram inför domen. 

Jesu ord är ande och liv (Joh 6:63). De är liv för var och en som finner dem och en läkedom för hela hans kropp (Ordsp 4:22, SFB).  Ja, det händer något oerhört med den som hör och tar emot Jesu ord.  Jesus säger idag: Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet. Fantastiska ord! Vi kommer alla fram till domen. Alla får vi göra räkenskap. Men ingen behöver falla under domen. Paulus uttrycker det så här: Det blir ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus (Rom 8:1). Jesus har tagit de yttersta konsekvenserna av vår synd. Det skedde på Golgata. Allt det vidriga och hemska som synden hade med sig las på offerlammet. Se Guds lamm som borttager världens synd (Joh 1:29). Redan nu kan vi övergå från döden till livet, säger Jesus. Vid korset bekänner vi vår synd. Det finns ett liv på andra sidan syndabekännelsen. Där syndernas förlåtelse är där är också liv och salighet. 

Jesus tar bort våra synder. Men vart tar de vägen?

Det talas mycket om eldar på Domssöndagen. Daniel ser eldslågor och flammande eld och en ström av eld. En värme från himlen mötte oss där. Johannes i dagens epistel använder tre gånger ordet den brinnande sjön. Det är ett ord som får oss både att rysa och frysa.

Johannes Döparen säger att Jesus skall döpa oss i helig Ande och eld. När skördetiden kommer skall han rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks (Matt 3:11-12).

Tröskning skall ske.  Man kunde slå på säden med en slaga (som i Sydsverige kallades plejel). Agnarna brändes upp, vetet blev kvar. Vad betyder det för oss: Med sitt skarpa kärleksord skakar Jesus loss agnarna från oss. Agnarna – det är det ytliga, fikonlöven, hyckleriet, låssaslivet, där jag ställer mig själv i centrum och glömmer min broder och syster i nöd. Det är viktigt att vi redan nu låter Jesus ta hand om oss, befria, hela oss. Han är den ende som klarar av syndens sopor. Men kom ihåg:

När han tagit bort vår synd ska vi inte gå och rota i askan efter dem igen. Då får vi brännskador!
Men det finns en eld som vi behöver be om och längta efter, en eld som renar, värmer och ger kraft.

Sv. Psalm 137:5 - giv oss din kärleks eld och lär oss korsets väg att gå …
Sv. Psalm 161:1 – Låt Guds församling än få se eld ifrån himmelen falla …
Bibeln talar om att man kan få ett brinnande hjärta när man lyssnar till predikningar (Luk 24:27, 32).
Och den uppmanar oss att hålla oss brinnande i anden (Rom 12:11).

Ett ord från Petrus första brev får avsluta vår predikan:

Därför kan ni jubla, även om ni just nu en kort tid skulle få utstå prövningar av olika slag, för att det som är äkta i er tro  - och detta är långt dyrbarare än det förgängliga guldet, som dock måste prövas i eld – skall bli till pris, härlighet och ära när Jesus Kristus uppenbaras (1 Petrus 1:6-7).

Vi sjunger:  

Den som hör mitt ord
och tror på honom som har sänt mig,
han har evigt liv, han har evigt liv