Tjugoförsta söndagen efter Trefaldighet

Samhällsansvar

Jeremia 29:4-7,  Rom 13:7-10, Matteus 22:15-22, Psalt  40:14-18.
Läs gärna först dessa texter, lugnt och begrundande. Gå sedan till predikan.   

Inledning:
Dagens tema är SAMHÄLLSANSVAR. Gud har placerat oss i sin vackra värld och gett oss förtroendet att ta hand om den och be om ljus åt dem som styr, så att rättvisa och samförstånd kan blomstra och fred och frihet bevaras (dagens bön). Jeremia ger i den gammaltestamentliga texten (Jeremia 29:4-7) uppmaningen till dem som deporteras till Babylonien att söka den stadens bästa, där de bodde, att be för den. Ty dess välgång är er välgång. Vi sjunger i en sång: ”Låt oss älska varandra och se vad det är, detta faktum att vi bor där vi bor.”

Paulus säger något liknande till de kristna i Rom och i Sverige (Rom 13:7-10).  Han talar om glädjen i att betala skatt och tullar, att visa respekt och vördnad för andra och att överraska andra med kärlek. Han påminner om hur kärlekens Gud har satt kärlekens bud som ett skydd omkring det ömtåliga människolivet.

Men i denna värld, som vi lever i, kan det blåsa kalla vindar. Där finns motsättningar och intriger och många svårigheter som gör att vi många gånger måste ropa ut vårt HERRE FÖRBARMA DIG. ”Låt oss se hur du har hjärta för dem”, betyder det ropet.

När du sitter vid TV:n och tar emot rapporter om olyckor, elände och svårigheter som sköljer emot dig,  vad gör du då? Känner du dig förlamad? Likgiltig? Öppnar du munnen för en gäspning och  medan munnen ännu är öppen, stoppar in lite chips i den? Dagens sång kan vara en motvikt mot allt det onda du hör. Du säger inom dig: HERRE FÖRBARMA DIG över dem, över oss, över mig.

Den bönen skall följa oss i evangelietexten där Jesus blir utsatt för kalla intriger.
Vi övar oss nu i den: Herre förbarma dig! 

Vi lyssnar till dagens heliga evangelium från Matteus 22:15-22.
Då gick fariseerna bort och kom överens om att försöka få fast honom för något han sade. De lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga: ”Mästare, vi vet att du är uppriktig och verkligen lär oss Guds väg. Du faller inte undan för någon och ser inte till personen. Säg oss vad du anser: är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren?” Jesus märkte deras onda avsikt och sade: ”Hycklare, varför vill ni sätta mig på prov? Visa mig ett mynt som man betalar skatt med.” De räckte honom en denar, och han frågade: ”Vems bild och namn är det här?” – ”Kejsarens”, svarade de. Då sade han till dem: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” När de hörde detta blev de häpna. De lät honom vara och gick sin väg. 

Matteus börjar med att berätta om intriger och ränkspel. Vi känner hur en kall vind slår emot också oss. En konflikt uppstår mellan kyrka och stat. Fariséerna, de mest gudfruktiga av alla och herodianerna, de mest romarvänliga av alla, bildar en koalition – en blåbrun röra!  Avsikten är att få fast Jesus. De ville snärja honom  stod det i den gamla översättningen. Fariséerna vill anklaga Jesus för att inte vara tillräckligt lydig mot Gud. Herodianerna ville anklaga Jesus för att inte vara tillräckligt lydig mot staten. Man vaktar på Jesus för att få fast honom för något han sade, står det. Man ville få i gång en svekdebatt. Det blåser kallt omkring dem.

Känner ni inte här hur bokstäverna reser på sig och vill dra in oss i händelsen. Texten landar i gamla Sverige. Det är några TV-journalister som skjuter in sig på någon politiker för att få honom fast och snärja honom. Och när vi stänger av TV:n och lämnar vår sköna åskådarfåtölj, kanske den här texten kommer oss ännu närmare. Den landar i våra hem och på våra arbeten, där man ältar de andras fel, missförstår dem, talar illa om dem bakom ryggen. Man säger det kanske inte direkt till dem man anklagar. Man gör som i texten.  Fariséerna lät sina lärjungar och några av Herodes anhängare söka upp honom och säga, står det. De lägger orden i deras mun.

Ofta händer sådant här bara av farten. Tanklöst och dumt. Vi behöver stanna till och ropa efter himmelsk klarsyn. Ropet Herre, förbarma dig är ett rop efter att få kontakt med Faderns hjärta. Vi behöver Faderns varma hjärta för de arma för att inte frysa fast i intriger och motsättningar.

Herre förbarma dig!

När vi i högmässan ropar det trefaldiga HERRE FÖRBARMA DIG ÖVER OSS, svarar högmässan med att låta prästen - mer eller mindre änglalikt - sjunga änglasången från Betlehem: Ära åt Gud i höjden och frid på jorden bland människor som han älskar. Den sången säger oss att Gud bryr sig om oss genom Jesus. Han letar sig fram till oss, som har så lätt att fastna i gamla mönster och intriger och som varken klarar av oss själva eller varandra.  

Nu ser vi hur Jesus står här mitt ibland fariséer och herodianer och mitt ibland oss som är blåa eller bruna, röda eller gröna, vänstervridna eller högervridna. Jesus är här för att hjälpa oss att bli himmelrika på jorden. Precis som fariséerna hade sina lärjungar, vill Jesus ha det. Han kallar oss att vara lärjungar. Han vill hjälpa oss att få himmelska kontakter, så att vi kan sprida hans ljus på jorden. Jesus är mycket intresserad av jorden. Jag har med himmelens Gud att göra då jag sysslar med jordiska ting. Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den (Psalt 24:1) Jesus vill påminna oss om vårt ansvar både för den yttre miljön och den inre miljön

.Att vi slår på varandra, kan bero på många inre sår vi har fått. Den förtryckte har blivit förtryckare. Kriget börjar i våra hjärtan. Jesus kan hjälpa oss med en ny hjärttransplantation. (Läs om dem första hjärttransplantationen i Hesekiel 36: 26). Jag kan få ett nytt hjärta från en som har dött. Jesus har dött och vi kan få hans hjärta. Då ser vi på oss själva och på varandra och på naturen och samhället med nya ögon.  Vi sjunger denna bön:

Herre, förändra oss!

När fariséernas och herodianernas lärjungar kommer till Jesus, rabblar de upp en utantilläxa, som de fått lära sig. Det luktar falskhet lång väg om det de säger. De säger att Jesus är uppriktig och att han verkligen lär oss Guds väg. Det är ju sant även om de inte menar ett dugg med vad de säger. De säger att Jesus inte faller undan för någon och inte ser till personen. Också det var ju sant. Kanske detta är nedskrivet för att någon ska kunna känna igen sig själv. Man smickrar och berömmer, men menar inte ett dugg med vad man säger. Man säger det därför att man är så oerhört mån om sin egen person. Man smickrar för att själv bli omtyckt. Men har man ett dåligt självförtroende och en svag jagkänsla, kan man få hjälp med det av Jesus. Dåligt självförtroende har människor omkring oss gett oss. Jesus kan hela oss inifrån och ge oss en sund självkänsla. Vi sjunger denna bön:

Herre förnya oss !

Man kommer nu till Jesus och ställer en mycket känslig fråga: Är det rätt eller inte att betala skatt till kejsaren? Frågan är sprängladdad. Judarna lever i det romerska riket, under en hednisk överhet. Hur skall man förhålla sig till den? Roms skattepolitik betraktar man med djupaste hat. Inte bara för att det är tråkigt att betala skatt. Skattepenningen är för judarna en ständig påminnelse om den svarta dag år 63 f Kr då romerska krigsknektar skövlar den heliga staden och lägger landet under Roms herravälde. Till detta kom att det romerska myntet bar en bild av kejsaren, där han beskrivs som den gudomlige: Tiberius Caesar Divi Augusti Filius = Den ärevördige Tiberius, den gudomlige Augustus son. 

Just därför är frågan till Jesus så känslig.
Om Jesus svarar JA har han gått med på att kejsaren är gudomlig. Och då har han brutit mot första budet, som säger att vi inte ska ha några andra gudar.

Om Jesus svarar NEJ, det är inte rätt att betala skatt till kejsaren, då kan man anklaga honom för att vara upprorsmakare.

Fariséerna vill pröva om Jesus är lydig mot Gud.
Herodianerna vill pröva om Jesus är lydig mot staten.

Finns vi med här? Frågan är väl kanske lite väl listig skjutjärnsjournalistik för oss vanliga. Men vi känner spänningen när vi ställs mellan olika val. Här var det fråga om man skulle lyda Gud eller staten. Det är många som mestadels klarar av både att slingra sig ur lydnaden för Gud och krypa förbi statens paragrafer.

Nu står det att Jesus märker deras onda avsikt och kallar dem hycklare.  Det kan vara farligt att komma Jesus för nära. Om man nu inte längtar efter att få komma till rätta också med de dåliga sidorna hos en själv. Där är Jesus bra på att hjälpa. Men Jesus är inte särskilt snäll. Han smickrar inte. Men han älskar oss så mycket att han kan tala klarspråk om vår falskhet: HYCKLARE! Klarar du av att höra det?

Nu frågar Jesus efter ett mynt. Man räcker honom en denar. Och han frågar efter vems bild och namn det är på myntet. Kejsarens, svarar de. Då ger Jesus dem detta svar på deras fråga: Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.

Staten skall få det som staten behöver. Det är en kristen människas förmån att vara en god medborgare, lyda lagarna, betala skatt, hålla hastighetsbegränsningen, sortera soporna, tjäna medmänniskor i samhället och verka för rättvisa, fred och försoning på jorden. Fuska inte med deklarationen och färga inte pengarna svarta. Ge Reinfeldt vad han behöver ...

När Jesus står där med myntet med kejsarens bild i sin hand, ger han oss bilden av hur samhälle och social gemenskap ytterst vilar i Guds hand. He´s got the whole world in his hand. Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den (Psalt 24:1).  Ett kristet ansvarstagande i samhället är Guds vilja. Men begär kejsaren, staten, mer än som tillkommer honom är det bäddat för konflikt. Då måste en kristen lyda Gud mer än människor (Apg 4:19-29, 5:29).

De som frågade Jesus blev häpna. Svaret var skickligt.  Och så står det till sist i texten: De lät honom vara och gick sin väg. De gick bort från honom, som kunde lära dem Guds väg. Bort från honom som kunde hela och upprätta och hjälpa dem in i Guds kärlek.

Är det ditt ställningstagande? Låta det här med Jesus vara.  Gå din egen väg.   Eller vill du vara med bland dem som sjunger så här:

Jesus, vi vill följa dig!

Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.
Försök känna värmen i vad Jesus säger?
Han vill lösa dig från din hagalenskap och hitta ordet GE.
Ge Reinfeldt. Ge Gud. Ge din granne. Ge världens barn …

Gud älskar en glad givare. Gud själv är en glad givare. Han tycker om när hans barn liknar honom. Reinfeldt behöver skatten, därför att vi behöver vård och omsorg.  Ge honom den. Men Gud vill också ha en skatt. Han vill ha dig. Ge honom dig. Ty genom dig kan han förmedla vård och omsorg till många.

Vår enkrona bär kungens bild. Men du bär den himmelske Konungens bild. Du är skapad till Guds avbild.

Kronan flyter omkring och sjunker och tappar i värde. Också du kan ibland flyta omkring och sjunka och känna dig värdelös. Ditt verkliga värde hittar du, när du hamnar i Guds hand. Han säger aldrig någonstans att du är värdelös. Men du har så svårt att se ditt värde. Du ser det inte förrän du hör vad Gud säger: Du är så dyrbar i mina ögon, så högt aktad och så älskad av mig (Jes 43:4).

Just nu har han stannat till hos dig. Han böjer sig ned, plockar upp den borttappade Människan, dig, som tappat bort dig själv.

Hör vad han säger: Honom/henne kan jag göra något av. Och vi sjunger:

Herre, ta du hand om mig!

Herre, vi vill prisa dig!