Andra söndagen i påsktiden Årg 3 - Det som inte kan lämnas bakom

2 i Påsktiden

Tomas har kvar sitt förnuft
Vi skall tacka Tomas för att han vägrade vara en lättlurad, godtrogen typ – han vet lika väl som vi att den man begraver ligger kvar i sin grav tre dagar efteråt. Vår tro på den Uppståndne vilar på solid grund: Jesus var tvungen att övertygade Tomas förnuft om att det skett något som inte var onaturligt, men övernaturligt. Gud har gripit in och startat världens pånyttfödelse.
För Tomas satte sig mötet med Jesus så djupt att han senare reste med evangeliet till Indien. Jag har firat gudstjänst med 1000-tals indier i kyrkan som är byggd över hans martyrgrav. I gudstjänsten sjöng vi sånger som vi själva lovsjunger Jesus med: Lord, I Lift Your Name On High och Sing Hallelujah To The Lord. I det ögonblicket upphörde Kyrkan att vara bunden av tid och rum för mig: Jag sjöng med kristna syskon över land- och språkgränser på samma plats där kristna har lovsjungit Jesus i 2000 år.

Jesus har kvar sina sår
Misshandeln, tortyren, korsfästelsen och döden var inte på låtsas. Jesus har kvar varenda sår på sin kropp. För uppståndelsen är inte en ”andlig” uppståndelse – den är kroppslig. Men skillnaden är att såren inte längre har makt över honom (liksom inte heller tiden – Han kan vara på olika ställen samtidigt – eller rummet – Han tar sig in trots reglade dörrar – har makt över honom: åt honom är given ALL makt i himmel och på jord): de finns kvar, men förhärligar honom. När man ser Jesu sår, ser man hans kärlek till oss.
Så kommer våra sår som vi får av livet att finnas kvar på våra uppståndelsekroppar – för livet är på riktigt. Men såren kommer bara att förhärliga Jesus. När man ser våra sår, ser man att Jesu kärlek till en sårad människa är så stor att det blev sårmärken på honom själv.
När man är i yngre tonåren skriver man gärna namnet på den man är förälskad i på handflatan. Jesus har skrivit ditt namn så djupt i sina handflator att man kan se rakt igenom dem…