Stiftelsen Bibelskolan.com
 

16 e Tref - Nära livet-upplevelser

Vid tre tillfällen berättas det att Jesus uppväckte döda. Alla tre tillfällena utgör evengelieläsningar på 16 sönd e Trefaldighet, som därför ibland kallas ”Påskdagen på hösten”. De tre som väcks upp är den 12-åriga dottern till synagogföreståndaren Jairos i Kafarnaum, Mark 5 & Luk 8, ende sonen till en änka i Nain, Luk 7, och slutligen Lasarus i syskonhemmet i Betania, Joh 11.

Det som sker med dessa tre är att de uppväcks, dvs de väcks ur döden tillbaka till det biologiska livet här på jorden, för att en gång efter fler eller färre år på nytt föras till vilan i graven i väntan på ”de dödas uppståndelse och ett evigt liv”. Den uppståndelsen sker i kraft av Påskens händelser, när Jesus som den förste uppstår från de döda för att inte mer dö. Så lär man kunna besöka Lasarus grav inte bara i Betania utan även i Larnaka på Cypern.

Men med dessa uppväckanden markerar Jesus suveränt, att han inte bara har makt över vågor, bröd, sjukdomar och demoner - han visar att han ”äger” den situation, där döden har varit van att ensam triumfera.

Alla visste att de tre var döda - i synnerhet var man säker när det gällde Lasarus, men också de båda andra. Man ordnar ju inte med begravning om det finns minsta hopp om att livet kanske ändå inte flytt.

Jesus uppväcker dem genom att tala till dem, eftersom hans ord är ande och liv: ”Lilla flicka ...”, ”Unge man ...”, ”Lasarus ...” Vi människor kan ropa in i döden: ”Varför har du tagit vår dotter, min son, vår broder!” Våra ord förmår inte beveka döden. Vad döden tagit tänker döden behålla. Döden behöver inte bry sig om vår nöd, vår sorg - det är ju vår egen skuld att döden tar oss, för ”den lön som synden ger är döden”, Rom 6:23. Så vad klagar vi för?

Vi klagar därför att vi älskar.

Det kan döden inte förstå.

Men Jesus förstår. Han älskar. Och det som nu sker genom honom är att han med sin kärlek och sin makt kan bemästra döden.
När Jesus talar, måste döden släppa sitt grepp. Snart ska Jesus själv stiga ner i dödsriket och döden kommer att känna igen den röst som kallade flickan, ynglingen och Lasarus ur dess välde. Då ska Jesus förkunna sin seger över synd och död och som den förste vända döden och dödsriket ryggen och uppstå, för att ge oss det eviga livet som gåva, Rom 6:23.

Vad händer nu när dessa tre uppväcks? Berättas det vad de varit med om? Tunnlar med ljus? Hur det var att vara ”på andra sidan”? Tonåriga unga män och 12-åriga flickor är sig nog lika genom århundradena; visst skulle de kunna berätta! Och Lasarus likaså. Om de gjorde det, vet vi inte. Men vi vet, att Herren i sitt ord, i Bibeln, inte har låtit något sådant sparas till oss. Det är tydligen något, som Herren inte tycker att vi behöver veta för att bli frälsta och ha trygghet inför döden.

Vad säger det oss?

Många människor har ett stort intresse för döden och många s k ”nära döden”-upplevelser finns dokumenterade och väcker ibland ett intresse, som gör att man nästan uppfattar dem som nödvändiga komplement till Bibeln, som något som ger mer hopp och tröst än Bibeln själv. Något som Gud glömde berätta ...

”Nära döden” talar människor om.

”Nära livet” talar Bibeln om.

Bibeln berättar faktiskt vad flickan, ynglingen och Lasarus hörde och såg. Det betyder att det är viktigt för oss och vår frälsning.

De hörde Ordet, så skarpt och tveeggat, att det skar loss dem från döden:

”Lilla flicka ...”, ”Unge man ...”, ”Lasarus ...”

De såg Ordet, som blivit kött, ”... det vi har skådat och tagit på med våra händer ...”, 1 Joh 1:1
Flickan slog upp sina ögon och såg Jesus, som i sin hand - den som skulle fästas vid korset - tagit hennes hand.
Ynglingen reste sig och såg en som med samma hand rört vid hans begravningsbår och stoppat den.
Och när duken tagits bort från Lasarus ansikte såg han den som kunde proklamera frihet för honom.

Att vara nära Jesus, höra honom, se honom, det är att vara nära livet på ett sådant sätt, att varje ”nära döden”-upplevelse bleknar. Vad kan lysa klarare i dödens mörker, än Han som är världen ljus? ”Är du med mig, trygg kan jag vandra, O Herre, genom dödens dal”, står det i en solosång, förr ofta använd vid begravningsgudstjänster. Den uttrycker en kristens fundamentala trygghet i trons gemenskap med Jesus.

För med Jesus möter vi Livet när vi möter döden. Den förmår inte skilja oss från honom, Rom 8:38. Och till slut blir själva Döden dödad, 1 Kor 15:26; Upp 20:14.

Det är vad Jesus börjar göra i Kafarnaum, Nain och Betania.
Det är vad han gjorde dig delaktig av när du döptes till hans död och till hans uppståndelse och det är vad han har i förvar åt dig och mig, när vi efter vilan i graven med alla Herrens utvalda får en salig uppståndelse!

"Ack, saliga dag som i hoppet vi bidar ...

... då döden är dödad och synden försvunnen

och frälsningens fullhet för evigt är vunnen!"

Sv ps 314:1



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg