Simeon vaknade en morgon och var fullständigt övertygad om att detta vara dagen som Herren hade lovat. Idag skulle det ske. Han kravlade sig ur sängen, tog tag i rollatorn och skyndade sig till templet. De var redan där Josef och Maria och det lilla barnet.
Simeon gick fram till den unga mamman och den något äldre pappan: - Kan jag få hålla barnet i min famn? Maria som såg den vänliga blicken i mannens fårade tandlösa ansikte la barnet i hans famn. Simeon lyfte upp Jesusbarnet och sjöng den sedermera berömda lovsången:
”Herre nu låter du din tjänare fara hädan i frid efter ditt ord. Ty mina ögon har sett din frälsning…” Wow, det här var höjdpunkten i hans liva. Äntligen fick han hålla Gud i sina armar.
Efter lovsången kom något allvarligt över Simeons vänliga ansikte. Han vände sig till Maria och sa: - Genom din egen själ skall det gå ett svärd för att många innersta tankar skall komma i dagen. Simeon såg in i framtiden och hur Maria skulle stå vid korset och sörja sin son. Det skulle inte vara förgäves. Människors mörka innersta tankar skulle komma upp i Jesus ljuset och han skall befria alla som vill tro. Ingen synd är så mörk att Jesus inte har tagit den på sig. Gå i frid och sjung lovsången.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
