Livets bröds söndag ligger som en rastplats i fastetidens mitt. Söndagarna före har fokus på rannsakan. Vi blir påminda om våra behov av kamp, bön och fasta, att stå kvar och uthärda prövningens stund. Vi blir kanske påminda om hur lite vi i detta avseende förmår i oss själva. Vi blir kanske påminda om hur mycket vi behöver honom och det han gör som är de resterande fastesöndagarnas stora fokus. VI behöver hans kamp mot det onda för att kunna hålla ut i kamp och prövningar, vi behöver hans exempel och hans seger för att kunna hoppas och tro och gå den vägen som vi tror är rätt att gå. Midfastosöndagen handlar om vad Gud gör för oss. Att han ger oss den kost vi behöver för vår färd. Brödet från himlen, livets bröd.
I episteltexten ger aposteln Petrus oss en uppmaning. ”Lägg bort all ondska, falskhet och förställning, avund och förtal. Som nyfödda barn skall ni längta efter den rena, andliga mjölken, för att växa genom den och bli räddade.”
Var och en som verkligen försökt att leva helt efter detta, strävat med sig själv och disciplinerat kämpat vet hur svårt det är att rakt igenom leva så. Vet hur lätt avunden kommer krypande, förställningen, att man låtsas vara lite bättre än man är, jämför och granskar– hur tar jag mig ut? Längtan efter den rena andliga mjölken går inte att tvinga fram. Längtan kommer och väldigt ofta står den efter andra saker än Gud och det han ger.
Men Petrus vet att det enda som kan få oss att längta efter mer av Gud och klara att leva så där som han uppmanar till det är ”att smaka Herrens godhet” Det är ur smaken, erfarenheten av hur god Gud är, som livet kan börja levas annorlunda. Israels folk har gjort samma erfarenhet långt innan. Ur erfarenheten av Guds makt, Guds omsorg och av hur Gud förser springer deras efterföljd och hängivenhet fram.
Varje söndag bjuds vi i våra kyrkor möjligheten att ta emot brödet från himlen. Ta emot, smaka och erfara Guds kärlek och Guds omsorg, hans verk för vår skull. Det har ofta formen av en lite ritualiserad måltid, vi är kanske ganska få som samlas, ett blekt runt platt bröd i handen – men det vi tar emot är mitt i denna enkelhet större än allt. Gud som ger, Gud som förser. Gud som visar sin kärlek.
Från nattvardsbordet går vi med en kallelse att bli det vi tagit emot, präglas av det, styras av det. Vi har tagit emot Herrens Jesus Kristus säger den som delat ut. Evigt liv, befrielse, gemenskap med Gud. Hur präglar det din och min vardag?
Du vet genom det du tagit emot att du aldrig någonsin behöver löna ont med ont. Han har ju visat, konkret i sin död och uppståndelse, att godheten och kärleken vinner över allt. Han har visat att sanningen har sitt pris men att det är vägen och livet att leva. Falskheten behövs inte som ett skydd, vi behöver inte längre låtsas, inte bära några masker, inte skylla ifrån oss. Han har öppnat vägen till förlåtelse och försoning. Vi behöver inte avundas någon för vi har fått det som är mera värt än allt. Vi behöver inte förtala någon för att lyfta upp oss själva. Vi har redan blivit upplyfta till allt vi behöver och mer.
I brödet som kommer från himlen, livets bröd, tar vi emot sådant som kan förändra sättet som vi lever våra liv på. ”Ni har ju fått smaka Herrens godhet” – vad får det leda till? En viktig fråga inte bara i midfastosöndagstid utan för oss som vill tillhöra honom en viktig fråga för varje dag.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.