Vecka 37: Församlingen i Jerusalem

Även om jag är medveten om att mina läsare hör hemma i olika slags församlingar och samfund, så finns det med all säkerhet två saker som förenar oss.

Det ena är att vi alla är överlåtna åt församlingen. Åtminstone hoppas jag det. Jag hoppas att ingen av mina läsare är en av dessa nyckfulla, oregelbundna kyrkobesökare – en församlingslös kristen – för i Nya testamentet förekommer inga sådana avarter! Nej, vi är inte bara överlåtna åt Kristus; vi är överlåtna åt Kristi kropp. Vi kan inte vara det ena utan det andra. För församlingen är det centrala i Guds plan. Guds plan, som tog form i ett evigt förflutet och förverkligades i historien för att fullkomnas i en framtida evighet, handlar inte enbart om att frälsa individer och därmed förlänga vår ensamhet, utan snarare att samla ett folk åt sig själv och bygga sin församling. Kristus dog för oss, inte bara för att befria oss från synden utan för att rena åt sig ett folk som ”är uppfyllt av iver att göra vad som är gott” (Tit 2:14). Så anledningen till att vi är överlåtna åt församlingen är att Gud är det.

Det andra är att vi alla är måna om församlingens förnyelse. I många delar av världen växer visserligen församlingen snabbt, men det är ofta en tillväxt utan djup. Det finns mycket ytlighet i vår värld. Vi behöver gripas av Bibelns vision om en förnyad församling.

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag