[Myndigheterna] grep Petrus och Johannes och höll dem fängslade.
Apostlagärningarna 4:3, Fb
Lukas gör klart att initiativet till förföljelsen av apostlarna togs av saddukéerna. De var en härskarklass av förmögna aristokrater, vilka av flera skäl reagerade mot apostlarnas undervisning. Eftersom de inte väntade på någon Messias blev de upprörda över apostlarnas vittnesbörd beträffande Jesus. Eftersom de förkastade det övernaturliga ”[kunde de inte] tåla att apostlarna...med hänvisning till Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda” (Apg 4:2). Och eftersom de samarbetade med romarna fruktade de den kristna församlingens omstörtande verksamhet och var fast beslutna att sätta stopp för den. De betraktade apostlarna som både uppviglare och villolärare.
Därför arresterades Petrus och Johannes, och morgonen därpå fördes de inför Sanhedrin, där även Hannas och Kajafas satt med, dessa som hade medverkat till att Jesus förhördes och dömdes till döden. Upprepade sig historien? Stora rådets förhör började med en direkt fråga till de åtalade: ”Genom vilken kraft eller i vems namn har ni gjort detta?” (Apg 4:7). Petrus svarade utan att tveka att allt hade skett i nasarén Jesu Kristi namn, han som de hade låtit döda och som Gud hade uppväckt igen. Han gick sedan vidare från helande till frälsning och förkunnade att Jesus var den ende sanne Frälsaren (Apg 4:12).
Rådet förbjöd Petrus och Johannes att tala eller undervisa ”i det namnet”, som de helst inte ens ville uttala (Apg 4:17). Men apostlarna sa att de inte kunde låta bli att berätta om vad de hade sett och hört. Efter att ha varnat dem lät de dem gå.
Genast sökte apostlarna upp sina egna och rapporterade om allt som hänt, och sedan började de be tillsammans. Efter att förut ha varit djärva i sitt vittnesbörd blev de nu djärva i bönen. Men innan de bad en enda bön påminde de varandra om vem den Gud var som de bad till. De kallade honom despotês, ”suveräne Herre” och påminde varandra om att han är Gud över skapelsen, uppenbarelsen och historien. Inte förrän nu, med Guds person klar för sig och de själva ödmjukade inför honom, var de redo att börja be, inte för sin egen säkerhet utan om ”frimodighet att förkunna” evangeliet (Apg 4:29) och att Gud skulle bekräfta sitt Ord genom tecken och under.
Läs vidare: Apg 4:23-31
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
