Apostlarna lämnade rådet, glada över att de befunnits
värdiga att förnedras för Namnets skull.
Apostlagärningarna 5:41
Uppretade över sitt första misslyckade angrepp mot apostlarna bestämde myndigheterna sig för att gå ännu längre. Den här gången grep de om inte alla så de flesta apostlarna och satte dem i häkte. Men om natten befriades de av en ängel som sa åt dem att gå och förkunna evangeliet i templet, vilket de också gjorde. I sitt försvar var apostlarna angelägna om att upphöja Kristus, som Gud hade uppväckt och upphöjt. Rådet blev fullständigt rasande över detta ohöljda vittnesbörd om Jesus och ville döda dem.
Men i det läget ingrep den vida respekterade farisén Gamaliel på sitt diplomatiska vis. Genom att som exempel använda två tidigare rebeller (som vi inte vet mycket om), uppmanade han rådet att lämna apostlarna ifred, för ifall deras handlingar var av mänskligt ursprung skulle det upphöra, men om detta var Guds verk skulle det visa sig att de själva kämpade mot Gud själv. Vi bör dock inte betrakta Gamaliels inlägg som en orubblig princip, eftersom åtminstone i det korta perspektivet det onda ibland segrar, medan det goda ibland misslyckas.
Rådet följde Gamaliels uppmaning, lät prygla apostlarna, upprepade sin order till dem om att inte predika i Jesu namn och lät dem gå. Apostlarnas reaktion är beundransvärd. Trots sargade och blödande ryggar lämnade de Sanhedrin, glada över att de befunnits värdiga att förnedras för Namnets skull (Apg 5:41). Lukas har nu avslutat sin redogörelse för de båda förföljelsevågorna som brutit ut över den nyfödda församlingen.
I den första utfärdade rådet ett förbud och en varning, vilket fick apostlarna att be till Gud om frimodighet att fortsätta vittna.
I den andra upprepade rådet sitt förbud och lät dessutom prygla dem, vilket fick apostlarna att prisa Gud för det ärorika i att få lida och förnedras för Kristi skull.
Djävulen har aldrig gett upp sitt försök att förgöra församlingen med våld. Fortfarande i dag i många kulturer förföljer man församlingen. Men vi behöver inte frukta för dess överlevnad. Som Tertullianus skrev i sin Apologi: ”Döda oss, tortera oss, fördöm oss, mal oss till grus...Ju mer ni mejar ner oss, desto mer växer vi; fröet är de kristnas blod.”
Läs vidare: Joh 12:20-26
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.