Måndag: Paulus första missionsresa

Den helige Ande sade: ”Avdela åt mig Barnabas och
Saul för den uppgift som jag har kallat dem till.”
Apostlagärningarna 13:2

Barnabas och Saul sändes, tillsammans med Johannes Markus, ut som missionärer av Antiochias församlingsledare. På var och en av deras framtida uppehållsorter skildrar Lukas något viktigt som händer. På Cypern (Barnabas hem) kom självaste ståthållaren till tro. I Perge övergav Johannes Markus dem och återvände hem. När de kom till Antiochia i Pisidien, vet vi av hans brev till Galaterna, plågades Paulus av en sjukdom som gjorde honom svag (möjligen malaria) och som hade påverkat synen. Ändå var det där som Paulus och Barnabas tog det radikala steget att vända sig till hedningarna.

Missionärerna färdades nu 160 kilometer åt sydost till Ikonion, där ett stort antal judar och hedningar kom till tro. I Lystra ville den vidskepliga folkhopen, efter att ha bevittnat helandet av en krympling, dyrka dem som gudar, men Paulus uppmanade dem istället att vända sig bort från sina avgudar och dyrka den levande Skaparen. Då kastade folkhopen sig över Paulus, stenade honom och släpade ut honom ur staden. I ena stunden dyrkan, i nästa lynchning! Så ombytliga kan folkhopar vara. Men Paulus kvicknade till, och nästa morgon gav sig hans stackars mörbultade kropp iväg på den mödosamma närmare 100 kilometer långa resan till Derbe, och även där kom stora skaror till tro. Därpå återvände Paulus och Barnabas samma väg de kommit för att besöka församlingarna de grundat och uppmuntra de nya lärjungarna. Väl tillbaka i det syriska Antiochia samlade de församlingen och ”berättade om hur mycket Gud hade gjort genom dem” (Apg 14:27).

Vilken var då Paulus missionspolicy? Som Roland Allen skrev i sin berömda bok Missionary Methods: St. Paul’s or Ours?*: ”Ingenting kan förändra eller dölja det faktum att Paulus lämnade kompletta församlingar efter sig redan vid sitt första besök.” På vilka grunder vilar då hans princip om förankring bland de troende på platsen? På tre grunder.

(1) Han uppmanade de nyomvända att ”behålla sin tro” (Apg 14:22). Det fanns en hel samling grundläggande sanningar som han kallade ”tro” och som han hade lärt ut till dem.

(2) Han ”utsåg de...äldste [plural]” i varje församling (Apg 14:23).

(3) Han anförtrodde dem åt Herren i förvissningen om att han var förmögen att se efter dem. På så vis fick de unga församlingarna apostlar som undervisade dem, herdar som vårdade dem och den helige Ande som vägledde och skyddade dem. Med dessa tre gåvor kunde de tryggt lämna församlingen.

_____________

* Missionsmetoder – Paulus eller våra?, övers. anm.

Läs vidare: Apg 14:21-28

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag