Lördag: De svaga och de starka

Den som är svag i tron skall ni ta emot utan att sätta er till doms över hans betänkligheter.
Romarbrevet 14:1

Vårt förhållande till dem som är svaga är det som Paulus ägnar mest utrymme åt (Rom 14:1-15:13). De är uppenbarligen svaga i tron eller i sin övertygelse snarare än i viljan eller karaktären. Så om vi försöker föreställa oss en svagare broder eller syster, så ska det inte vara en sårbar kristen som lätt faller för frestelser, utan en känslig kristen, full av obeslutsamhet och samvetsbetänkligheter.

Vad de svaga saknar är inte självbehärskning utan samvetsfrihet. De svaga i Rom måste huvudsakligen ha varit de judekristna, som trodde att de fortfarande skulle fira såväl matlagar och högtider och fastor enligt den judiska almanackan. Paulus själv tillhörde de starka men hade förståelse för deras ståndpunkt. Hans samvete sa honom visserligen numera att mat och dagar var av sekundär betydelse. Men samtidigt vägrar han att trampa på de svagas känsligare samveten. Hans övergripande uppmaning till församlingen är att de ska ta emot de samvetsömma såsom Gud hade gjort det (Rom 14:14:1, Rom 14:3). och acceptera varandra såsom Kristus hade gjort (Rom 15:7).

De starka får inte förakta, rynka på näsan åt eller fördöma de svaga eller göra dem illa genom att försöka övertala dem att handla mot sitt samvete.

Det mest utmärkande draget i Paulus anvisningar är att han grundar dem på sin kristologi, och då i synnerhet på Jesu död, uppståndelse och återkomst. De svaga är bröder och systrar som Kristus har dött för. Kristus uppväcktes för att bli deras Herre, och vi har inte rätt att lägga oss i vad han gör med sina tjänare. Han ska också komma för att bli vår domare, och därför ska vi inte själva leka domare. Vi borde också följa Kristi exempel, som inte gjorde vad honom själv behagade, utan blev en tjänare – ja, en tjänare åt både judar och hedningar. På så vis lämnar Paulus efter sig till sina läsare en skön vision om de svaga och starka, judiska och ickejudiska troende sammanbundna med en sådan enhetens ande att de ”endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader” (Rom 14:6, Fb).

Läs vidare: Rom 15:1-13

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag