Stiftelsen Bibelskolan.com
 

Vecka 48: De allmänna breven

Lite undanstoppade i slutet av Nya testamentet, omedelbart före Uppenbarelseboken, finner vi Jakobs, Petrus och Johannes brev, vanligen kallade de katolska eller allmänna breven. De kallas så därför att de inte riktar sig till någon särskild församling.

Jakobs brev, till exempel, är adresserat till ”de tolv stammarna i förskingringen” (Jak 1:1), det vill säga till alla judekristna överallt.

Jakob var en av Jesu bröder. Under Jesu jordiska gärning hörde han inte till de kristna, men vid tiden för pingstdagen hade han blivit det. Han skulle faktiskt bli den erkände ledaren för Jerusalemförsamlingen och för judiska kristna överallt i världen. Hans brev kan ha skrivits så tidigt som 45 e. Kr., och i det lade han sin betoning på konsekvent kristen livsföring.

Två av de allmänna breven i Nya testamentet tillskrivs aposteln Petrus, även om det andra brevets författarskap, med alla dess likheter med Judas brev, diskuteras av många. Även om Petrus behandlar många ämnen, så ligger hans betoning i det första brevet på hur kristna bör förhålla sig till förföljelse. I varje kapitel nämns lidandet.

Johannes tre brev skrevs uppenbarligen av den lärjunge som Jesus älskade och som även skrev det fjärde evangeliet. Om syftet med Johannes evangelium var att föra sina läsare till tro och därmed till evigt liv (Joh 20:31), så var syftet med hans brev att föra de kristna in i förvissningen om att de hade tagit emot det eviga livet (1 Joh 5:13).


   

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag 



Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg

Våra systersajter

Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.

Jesus för dig
Jesus för dig
Bönenätverk
Bönenätverk
Bibelskolan Ung
Bibelskolan ung
Himmelskt söndagsgodis
Rött kors designat av prof. Erik Lundberg
Bengt Pleijels blogg