Söndag: Allt blir nytt

Och han som satt på tronen sade: ”Se, jag gör allting nytt.”

Uppenbarelseboken 21:5

De första åtta verserna i Uppenbarelsboken 21 är variationer på temat nyskapande. Johannes såg en ny himmel och en ny jord, till vilken det nya Jerusalem kom ner. Som en följd av detta står det att ”det som en gång var är borta” (Upp 21:4) och Gud kunde konstatera att ”Jag gör allting nytt” (Upp 21:5). Detta löfte om ett nytt universum gav Gud första gången till Jesaja (Jes 65:17; Jes 66:22). Jesus själv talade om ”världens återfödelse” (Matt 19:28), och Paulus beskrev detta faktum som skapelsens befrielse från förgängelsens slaveri (Rom 8:18-25).

Därför är det viktigt att vi för att stärka vårt kristna hopp blickar framåt, inte mot en himmel däruppe någonstans, utan mot ett förnyat universum som kommer att vara knutet till det nuvarande genom såväl kontinuitet som diskontinuitet. Precis som den individuelle kristne är en ny skapelse i Kristus, samma person men förvandlad, och precis som uppståndelsekroppen kommer att vara samma kropp med sin identitet intakt (tänk på Jesu den uppståndnes ärr) och samtidigt utrustad med nya förmågor, så kommer den nya himlen och den nya jorden inte att vara ett fullständigt nytt universum (som om det skapats på nytt ur intet), utan ett pånyttfött universum som renats från alla dess nuvarande brister. Johannes lägger till den detaljerade iakttagelsen att ”havet fanns inte mer” (Upp 21:1), eftersom havet symboliserar såväl rastlöshet som separation.

Sedan hörde Johannes Guds röst som talade direkt till honom och förklarade innebörden av att det nya Jerusalem kom ner. ”Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem” (Upp 21:3). Detta förunderliga uttalande är desto mer förunderligt eftersom det upprepar förbundsformeln som återkommer gång på gång i Skriften: ”Jag skall vara er Gud och ni skall vara mitt folk.”

Resultatet av denna levande gemenskap mellan Gud och hans folk blir att det inte längre kommer att finnas någon sorg och ingen klagan och ingen smärta. Dessa ting hör nämligen till den gamla, fallna världen, som nu är utplånad. Och detta är något som bara Gud kan åstadkomma, eftersom han är A och O, början och slutet (Upp 21:6).

Läs vidare: Upp 21:1-8

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag