Måndag: Från kaos till kosmos

Jorden var öde och tom, och mörker var över djupet.
Och Guds Ande svävade över vattnet.
1 Moseboken 1:2, Fb

Även om Jesaja försäkrar oss om att ”han skapade den inte till att ligga tom utan gjorde den till att vara bebodd” (Jes 45:18), så var jorden till en början tom, formlös, mörk och obeboelig. Och här får vi nu i Första Moseboken se hur Gud, steg för steg, förvandlar oordning till ordning, kaos till kosmos. Första Mosebokens författare förstod uppenbarligen att skapelsen var en process, om än
av ospecificerad längd.

Denna process skildras mycket levande i 1 Mos 1:2. Somliga översättare tolkar den som ett opersonligt fenomen som exempelvis en storm på havet. The New Jerusalem Bible, exempelvis (liksom även Bibel 2000, övers. anm.), beskriver den som att ”en gudsvind svepte fram över vattnet”. Personligen instämmer jag med andra bibelkommentatorer i att sammanhanget inte syftar på vinden utan på personen den helige Ande, vars skaparkraft liknas vid en fågel som svävar ovanför sina ungar (Fb).

Vad gäller Andens inblandning i skapelseverket lägger författaren till en anspelning på Guds ord: ”Gud sade.” ”Han talade och allt blev till” (Ps 33:9). Det förefaller inte alltför djärvt att här utläsa en hänsyftning till Gud Fadern, till hans Ord och hans Ande. Med andra ord: till treenigheten.

I vår tid då man tenderar att överbetona den ena eller andra av de tre personerna i gudomen är det hälsosamt att ständigt återvända till de tre personerna. Det är viktigt att påpeka att Bibeln redan i de allra tidigaste verserna vittnar om treenigheten. Så här i början av vårt studium kan vi glädja oss över att få bekänna att vi är kristna som tror på treenigheten.

Läs vidare: Ps 104:29-31

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag