Herren Gud sade: ”Det är inte bra att mannen är ensam.
Jag skall ge honom någon som kan vara honom till hjälp”
1 Moseboken 2:18
Den uppmärksamme läsaren blir förmodligen brutalt väckt av Första Moseboken. Sex gånger i första kapitlets skapelseberättelse möter vi refrängen ”och Gud såg att det var gott”. Det hela sammanfattas med orden ”Gud såg att allt som han hade gjort var mycket gott” (1 Mos 2:31).
Men nu plötsligt läser vi om något som ”inte är bra”. Hur kan det finnas något som inte är bra i Guds goda skapelse? Svar: Det är inte bra för mannen att vara ensam, för mannen utan kvinnan är ofullständig.
Detta faktum får dock inte påtvingas alla, för vissa människor är kallade att förbli ogifta, vilket aposteln Paulus också gjorde klart (1 Kor 7:7). Även vår Herre Jesus, den fullkomliga människan, var ogift, vilket ger en vink om att det är fullt möjligt att vara både människa och ensamstående! (Se Matt 19:11-12).
Om vi återvänder till Första Moseboken 2, så läser vi att Gud hade beslutat att skänka Adam en livskamrat som passar honom. Även om de båda hebreiska orden här i texten har översatts på olika sätt, så bildar de en kombination av såväl medarbetare som konstruktiv motpol. De utgör verkligen ingen grund för de båda extrema formerna mansdominans (män som härskar över kvinnor) eller radikal feminism (kvinnor som förkastar allt vad män heter). Inte heller lämnar de utrymme för homosexuellt partnerskap.
Det vore dock ett misstag att begränsa Första Moseboken 2:18 till att vara tillämpligt enbart på äktenskapet. Calvin var en av många bibelkommentatorer som har kunnat se denna vers i ett större sammanhang. ”Ensamhet är inte bra”, skrev han. Ensamhet är inte bra för någon människa. Gud har skapat oss till sociala varelser. Vänskap är Guds dyrbara gåva.
Läs vidare: 1 Mos 2:18-25
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
