Lördag: Särskild nåd och allmän nåd

Då sade Herren Gud till ormen:”...Jag skall sätta fiendskap mellan
dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma.
Han skall krossa ditt huvud och du skall hugga honom i hälen.”
1 Moseboken 3:14–15, Fb

I går läste vi om tre glimtar av nåd. Den här dagen vill jag gå närmare in på vad som ofta kallas ”protoevangeliet” eller den första förkunnelsen av nådens evangelium, nämligen Första Moseboken 3:15. Vi finner den i Guds dom över ormen, och den består av två delar.

Först förkunnar Gud att han ska sätta fiendskap mellan ormen och kvinnan, ett förhållande som kommer att fortsätta in i framtiden i form av fientlighet mellan ormens familj (jfr Joh. 8:44) och Evas avkomma (uppenbarligen i andlig bemärkelse).

Sedan förutsäger Gud att denna utdragna konflikt kommer att kulminera i lidande, som dock blir värre för Satan än för Evas avkomma, för Gud har nu en enda vinnare i åtanke. Gud säger: ”Han skall krossa ditt huvud” och utdela ett dödligt slag mot ormen, medan ”du skall hugga honom i hälen”, det vill säga att den som Gud avser inte kommer att undgå att själv bli skadad.

Denna slutliga men smärtsamma seger över djävulen vanns på korset, när Jesus Kristus ”avväpnade härskarna och makterna...när han triumferade över dem” (Kol 2:15). Denna seger befriar oss från Satans tvång och är det mest storslagna uttrycket för Guds speciella nåd.

Guds allmänna nåd däremot omfattar alla människor. Till exempel blev ju Eva havande, födde Kain och sa: ”Jag har gett liv åt en man, med Herrens hjälp” (1 Mos 4:1). ”Med Herrens hjälp?” Men hon och hennes make hade ju just blivit visade bort från honom (1 Mos 3:22-24)! Vad fick henne att räkna med hans hjälp i sitt barnafödande? Svaret är att även om Guds speciella nåd bereder frälsning åt dem som tror, sträcker sig hans allmänna nåd ut till alla människor genom att han skänker dem liv och hälsa och allt de kan tänkas behöva för att överleva.

Läs vidare: Upp 12:1-9

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag