Fredag: Folkens ursprung

Från dem har folken utbrett sig på jorden efter floden.
1 Moseboken 10:32, Fb

Gud lovade inte efter floden att allt skulle återgå till hur det varit i Edens lustgård, för människornas hjärtan var fortfarande onda (1 Mos 8:21). Till och med den rättfärdige Noa drack sig berusad och hamnade i en oanständig situation med en av sina söner (Ham) och sonsöner (Kanaan). Redan då fanns det en koppling mellan fylleri och omoral. Den tämligen sjaskiga historien skildras i 1 Mos 9:18-27.

Hur som helst: Ur Noas tre söner – Sem, Ham och Jafet, uppstod de olika folkslagen och bredde ut sig över jorden. 1 Mos 10 dokumenterar denna utbredning, först genom att klargöra Hams och Jafets släktled för att slutligen rikta fokus på Sems ättlingar (semiterna), vilka Första Moseboken, på grund av Abraham, huvudsakligen är intresserad av. Från området kring Ararat flyttade Jafets ättlingar västerut till vad som i dag är Mindre Asien och Europa; Ham förflyttade sig åt sydväst, till Kanaan, Egypten och Nordafrika; medan Sem vandrade åt sydost, mot Mesopotamien och dagens Persiska viken.

Begrundar vi dessa förflyttningar blir det uppenbart att Gud bryr sig om alla folk. Sjuttio folkslag eller stammar räknas upp – en symbol för fullständighet. Och det kan mycket väl tänkas att det var detta Jesus tänkte på när han sände ut sjuttio lärjungar två och två (Luk 10:1).

Vi måste alltid hålla denna Guds allomfattande nåd i minnet och inte tolka förbannelsen över Kanaan i 1 Mos 9:25 som en begränsning eller att det på något vis skulle rättfärdiga slavhandel i Västafrika eller apartheid i Sydafrika, vilket somliga kristna gjorde på 1800- och 1900-talen.

Jesus Kristus har brutit ner alla sådana hinder mellan människor, och nu ”är ingen grek eller jude...barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla” (Kol 3:11; se Ef 2:11-22).

Läs vidare: 1 Mos 9:18-27

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag