Denna vecka ska vi försöka oss på en översikt över närmare femhundra år, från Sauls död och fram till Jerusalems förstöring. Till att börja med, under Davids och Salomos regeringstid, var kungadömet enat. Men med Rehabeam, Salomos son och tronarvinge, splittrades det i två delar – Nordriket (Israel) och Sydriket (Juda), vilka befann sig i ständig konflikt med varandra. Historien skildras ur olika perspektiv i Samuels-, Kunga- och Krönikeböckerna.

Det mest karakteristiska med den här perioden är de skrivande profeternas framträdande och växande inflytande. Denna nobla tronföljd tog sin början i mitten av 700-talet f. Kr. med Amos, Guds rättviseprofet, och Hosea, Guds kärleksprofet. Den pågick fram till slutet av 700-talet med Jesaja, profeten som förkunnade Guds suveränitet, medan Jeremia varnade Guds folk för den nära förestående och ofrånkomliga domen genom Babylonien, och Hesekiel gjorde folket sällskap i fångenskapen och blickade sedan bortom den mot dess upprättelse.