Onsdag: Amos budskap

Men låt rätten välla fram som vatten och
rättfärdigheten som en outsinlig ström.
Amos 5:24

Amos var den förste bland 700-talets skrivande profeter. Hans skarpa fördömanden yttrades medan Jerobeam II var kung i Israel. Denne Jerobeam nummer två hade lyckats återställa Israels gränser nästan till hur de såg ut på Davids och Salomos tid. Freden hade medfört välstånd och välståndet i sin tur lyx. Samtidigt präglades riket av en andlig väckelse, och de lokala helgedomarna var fyllda av gudstjänstfirare.

Men jämsides med detta yttre välstånd led nationen under ett djupgående socialt och moraliskt förfall. På varje område i samhället såg Amos onda avarter som måste lyftas fram i ljuset. I lagförsamlingarna trampade domarna de fattiga i ansiktet genom att rättvisa måste köpas med mutor (Amos 5:12). På marknadsplatsen gjorde affärsinnehavarna sig skyldiga till att ”minska måtten” och ”lägga på priserna” (Amos 8:5). I överklassvillorna vräkte de rika sig i lyx vad gällde boende, mat och dryck samtidigt som de struntade i hur de fattiga hade det (Amos 4:1; Amos 6:4-6). Och i helgedomarna längtade gudstjänstfirarna bara efter att högtiderna skulle vara över så de kunde återgå till sitt köpande och säljande (Amos 8:5).

Jag tycker mig kunna urskilja en typisk aspekt av Amos förkunnelse. Amos insisterade på att privilegier medförde ett ansvar, inte immunitet gentemot Guds dom. Detta illustreras tydligt i de båda första kapitlen av Amos profetia. Han varnade för Guds dom över de sex omgivande folken – Syrien, Filistéen, Tyros, Edom, Ammon och Moab. Man kan lätt föreställa sig folkets växande entusiasm. Men plötsligt ber Amos Gud att komma med sin dom även över Israel och Juda. De var visserligen Guds utvalda förbundsfolk, men detta skulle medföra straff och inte immunitet. Det är samtidigt en allvarlig varning till oss: