Lördag: Jerusalems fall

Ack, övergiven ligger hon, den förr så folkrika staden.
En änka liknar hon, hon som var främst bland folken.
Klagovisorna 1:1

Trots de båda religiösa reformer som kung Hiskia och kung Josia tog initiativ till, blev resultaten av dem vare sig radikala eller långvariga. Jeremia klagade ständigt över att folket ”lydde sina onda och hårda hjärtan” (Jer 7:24). Särskilt kung Jojakim, som ändå var en av Josias söner, omintetgjorde snabbt sin fars goda arbete. Med hjälp av slavarbetare byggde han ett lyxpalats åt sig själv (Jer 22:13-17), och när man läste upp en bokrulle med Jeremias ord för honom skar han sönder och lät bränna den (Jer 36:21-23).

Samtidigt gick det mäktiga Assyrien i graven i samband med att dess huvudstad Nineve föll för babylonierna år 612 f. Kr. Nebukadnessar i Babylon utsåg Sidkia till dennes bror Jojakims efterträdare. Men den nye kungen var svag och obeslutsam och ”ödmjukade sig inte för profeten Jeremia, som talade på Herrens uppdrag” (2 Krön 36:12). Istället gjorde han öppet uppror mot Babylon, och den babyloniska armén belägrade Jerusalem. Invånarna svalt, och 587-586 f. Kr. föll staden. Dess murar maldes till grus, Salomos storslagna tempel brändes ner till grunden och folket fördes bort i fångenskap.

Det är svårt för oss att förstå det trauma som Guds folk måste ha upplevt när de förlorade sin heliga stad och dess tempel – tillvarons centrum. Hade Gud övergett sitt folk? Bara när vi läser Klagovisorna får vi en aning om den hopplöshet som sänkte sig över folket. Men den gudfruktiga kvarlevan förtvivlade inte, utan fortsatte att förtrösta på Guds oföränderlighet och hans förbund.

Detta tar jag till hjärtat,
därför har jag hopp:
Herrens nåd är det att det inte är ute med oss,
ty det är inte slut med hans barmhärtighet.
Den är var morgon ny,
ja, stor är din trofasthet. (Klagovisorna 3:21-23, Fb)

Läs vidare: Klag 1:1, Klag 1:6, Klag 1:12

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag