Fredag: Ordspråksboken – Latmasken

Dörren vänder sig på gångjärnet,
den late vänder sig på sängen.
Ordspråksboken 26:14

Genom hela Ordspråksboken skildras den late med en stor portion humor. Han är för sömnig för att stiga upp på morgonen (Ords 6:9-11) och anger det skrattretande skälet att det är ett lejon på gatan (Ords 22:13; Ords 26:13). Han är så slö att han låter ogräset växa igen på sina åkrar och vingårdar (Ords 24:30-31), och när han sticker handen i skålen orkar han inte ens föra den till munnen (Ords 19:24; Ords 26:15).

På grundval av att Skriften försäkrar oss att vi inte är djur utan människor, skapade till Guds avbild, går den vidare med att förebrå oss när till och med djuren genom instinkt lyckas åstadkomma sådant som vi förväntas göra genom fritt val. Ett av de bästa exemplen på detta är kontrasten mellan myran och den late. ”Gå till myran, du late, se hur hon gör och bli vis” (Ords 6:6)!

Myrans energi och flit är enastående. Myror tycks aldrig vila, och de släpar på bördor som är större och tyngre än de själva. Trots att de är sociala varelser vars samhällen är mer avancerade än binas och getingarnas, och trots att de inte har någon ”härskare över sig, ingen fogde eller furste” (Ords 6:7) – det vill säga inget som kan jämföras med jordiskt ledarskap eller förutseende – driver instinkten dem att samla och lagra sin mat om sommaren (Ords 6:8; Ords 30:25). Våra kritiker svarar då att myrorna är rovdjur och inte lagrar sin mat. Men vissa myrarter, särskilt skördemyran, som är vanligt förekommande i Israel, är sädätare och lagrar sädeskorn i de flesta spannmålsmagasin där de lever. Av myrorna lär vi oss alltså såväl förutseende som flit. Aposteln Paulus skrev till och med att den som inte sörjer för sina anhöriga, och då i synnerhet den närmaste familjen, har ”förnekat tron” (1 Tim 5:8).

Tack, gode Gud, för myrorna!

Läs vidare: Ords 24:30-34; Ords 26:13-16

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag