Torsdag: Psalm – Guds verk i naturen

Otaliga är dina verk, o Herre! Med vishet har du gjort
dem alla, jorden är full av vad du har skapat.
Psalm 104:24

Ps 104 uttrycker vad C. S. Lewis kallade psalmistens ”kärlek till naturen”. Författaren går i tanken tillbaka till skapelseberättelsen i Första Moseboken och följer i stort sett samma ordning när han med stor poetisk skönhet skildrar hur Gud skapade och nu uppehåller himlarna och jorden (Ps 104:1-9).

Sedan visar psalmisten i mitten av psalmen hur Gud försörjer allt skapat med föda och vatten och ger skydd åt fåglarna och djuren (Ps 104:10-23). Ekologi skulle vara en alltför utpräglad vetenskaplig term i detta sammanhang, och ändå är det just detta författaren vill få fram. Han fascineras över Guds förunderliga förmåga att anpassa jordens resurser till alla levande varelsers behov och vice versa.

Föda och liv utgör varje varelses grundläggande behov, och här skildras deras närvaro i världen såsom kommen ur Guds öppna hand och hans vederkvickande andedräkt, och deras frånvaro som att han döljer sitt ansikte. För våra moderna öron låter alltsammans väldigt naivt, och det är naturligtvis ett bildspråk, vare sig det är poetiskt eller antropomorfistiskt.

Men sanningen bakom bilderna kvarstår. Gud Skaparen är Herre över sin skapelse. Han har inte abdikerat från sin tron. Han råder över det han har skapat. Ingen kristen kan ha en mekanisk naturuppfattning. Universum är inte någon gigantisk maskin som styrs av statiska lagar, och inte heller har Gud skapat lagar under vilka han själv nu är slav. Själva termen naturlag är bara ett användbart uttryck för den observerade regelmässigheten i Guds verk. Han är levande och aktiv i sin värld, och vi är beroende av honom för ”liv och anda och allt” (Apg 17:25). Därför är det bara rätt och riktigt att tacka honom, inte bara för att han har skapat oss utan också för hans beskydd.

Läs vidare: Ps 104:10-31

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag