Söndag: Sången om vingården

Han väntade sig söta druvor, men vingården gav honom sura.
Jesaja 5:2

Med kärlekssången som litterär form talar Jesaja djärvt om Jahve som sin älskade och Herrens folk som dennes vingård. Jahve hade planterat sin vingård på en bördig sluttning, rensat den på stenar, byggt ett skyddande vakttorn i den och huggit ut ett presskar i väntan på rätt tid. Han hade faktiskt gjort absolut allt som krävdes för att försäkra sig om en riklig vinskörd. Men istället för goda, söta druvor hade vingården gett ifrån sig vilda, sura druvor.

Därför uttalar Jahve nu domen över sitt folk. Han tänker förstöra sin vingård, säger han.

Herren Sebaots vingård
är Israels hus
och Juda folk
hans älsklingsplantering.
Han väntade laglydnad
men fann blodiga lagbrott,
han väntade rättfärdighet
men fann skriande orättfärdighet.
Vers 7, Fb

Bilden av den dåliga skörden uttolkas nu av sex verop angående: olaglig beslagtagning av mark (Jes 5:8), överdrivet alkoholdrickande (Jes 5:11-12), upproriskhet mot Gud (Jes 5:18-19), en pervers moralförskjutning (Jes 5:20), högmod (Jes 5:21) samt korruption och brott mot mänskliga rättigheter (Jes 5:22-23). Dessa sociala synder karakteriserade den senare hälften av 700-talet f. Kr. när kung Ussia av Juda ledde nationen till höjdpunkten av dess välstånd och överflöd. På dessa olika sätt visade folket förakt för Israels Heliges ord (Jes 5:24). Därmed väcktes Herrens vrede, och han varnade dem för en annalkande invasion norrifrån, med all säkerhet den assyriska armén (Jes 5:26-30).

Jag har ofta undrat om det var vingårdens sång Jesus hade i tankarna när han utvecklade sin liknelse om vinträdet och grenarna (Joh 15). Förvisso uttrycker båda metaforerna samma förhoppning om fruktbärande, liksom Paulus senare skrev om Andens frukt.

Läs vidare: Joh 15:1-11

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag