De inledande meningarna i Jeremias första kapitel kastar ljus över den kristna (och judiska) synen på inspiration. Båda konstaterar att detta är ”Jeremias ord” (Jer 1:1) och att ”Herrens ord kom till honom” (Jer 1:2). Skriften är således varken enbart Guds ord eller människors ord, utan Guds ord genom människornas ord. Detta är Skriftens dubbla författarskap som vi gör väl i att hålla fast vid.
Från sin kallelse och framåt avtecknar sig Jeremia som den motvillige profeten. Vi får inblick i hans mycket mänskliga reaktioner inför varje situation han råkar ut för. Kungar och hovfolk, präster och vanligt folk är emot honom. Hans egen prästfamilj motarbetar honom. Han får sitta i stocken och kastas ner i en cistern. Guds ord bränner som eld i hans ben; han kan inte låta bli att tala. Men ingen vill lyssna på honom. Han är i grunden patriot men betraktas som en landsförrädare. Han får bevittna sitt eget folks nedgång och fall. Till och med Jahve tycks vid vissa tillfällen vara emot honom. Han är ensam och fylld av ångest. Han gråter bittra tårar (se Jer 4:19 och Jer 9:1).
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
