Söndag: Jeremias kallelse

Innan jag formade dig i moderlivet utvalde jag dig, innan du kom ut ur
modersskötet gav jag dig ett heligt uppdrag: att vara profet för folken.
Jeremia 1:5

Det är intressant att jämföra Jesajas och Jeremias olika kallelser. Båda inbegrep ett ”sändande”. Till Jesaja ställde Jahve frågan: ”Vem skall jag sända?” (Jes 6:8). Till Jeremia sa han: ”Gå dit jag sänder dig” (Jer 1:7). Men det finns en skillnad. Ifråga om Jesaja, åtminstone efter att hans läppar blivit renade, anmälde han sig själv till tjänsten: ”Här är jag, sänd mig!” (Jes 6:8). Jeremia däremot var tveksam (precis som Mose) på grund av sin unga ålder och brist på erfarenhet. ”Nej, Herre, min Gud”, invände han, ”jag duger inte till att tala – jag är för ung!” (Jer 1:6).

Det finns ingen motsättning här till Jesu undervisning. För Jesus framhöll barnets ödmjukhet, medan Jahve förebrår Jeremia för att han ryggade inför uppdraget som ett oansvarigt barn.

En annan likhet mellan Jesajas och Jeremias kallelser finner vi i det faktum att båda kände sig otillräckliga ifråga om talet – Jesaja var medveten om att hans läppar var orena och Jeremia att han inte dög till att tala. Så innan de kunde uppträda som profeter renades Jesajas läppar med brinnande kol, medan Jeremias mun vidrördes av den gudomliga handen som en symbol för att Jahve hade lagt sina ord i dennes mun.

Slutligen fick Jeremia veta att hans budskap skulle vara både negativt (förgöra och bryta ner) och positivt (bygga upp och plantera). Detta utvecklades vidare i två syner. I den första fick Jeremia se ”en gren av ett mandelträd” (Jer 1:11). Det hebreiska ordet för mandelträd påminner om ordet för vaka och syftar på Herrens löfte: ”Jag vakar över mitt ord tills det bär frukt” (Jer 1:12). I sin andra syn såg Jeremia ”en kokande gryta i norr, den lutar hitåt” (Jer 1:13) – med andra ord, en invaderande armé, förmodligen skyterna.

Läs vidare: Jer 1:1-19

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag