Lördag: Herrens trofasta nåd

Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp: Herrens nåd är
det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med
hans barmhärtighet...ja, stor är din trofasthet.
Klagovisorna 3:21-23, Fb

Boken Klagovisorna är en gammal diktform som kallas dirigo, ”sorgesång”. et är anonymt, men enligt såväl judisk som kristen tradition tillskrivs den Jeremia. Boken skrevs uppenbarligen år 587 f. Kr. eller strax därefter, när Jerusalem var belägrat och templet förstört. Klagovisorna tillkom i samband med efterverkningarna av denna katastrof.

Skrivformen är bildlig. Stadsmuren har brutits ner och byggnaderna ligger i ruiner. Gatorna är öde. En liten handfull människor har överlevt och tvingats att i hemlighet hemfalla åt kannibalism. Staden är som en änka berövad sin make och sina barn. Hon är värnlös, tröstlös, hjälplös och hopplös. Och vad värre är: ”Herren förkastade sitt altare, han övergav sin helgedom” (Klag 2:7), det vill säga att offer, högtider och sabbater inte längre praktiseras eller firas. Guds fruktansvärda dom har fallit över hans folk. Profeten beskriver sin situation som ”mörker och inte ljus” (Klag 3:2). Hör här hur han beskriver vad som hänt:

Du har drivit min själ bort från friden, jag har glömt vad lycka är...Detta tar jag till hjärtat, därför har jag hopp: Herrens nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut på hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet. (Klag 3:17, Klag 3:21-23, Fb)

Jeremia använder sig av tre ord – nåd, barmhärtighet och trofasthet; samtliga tre har med Guds förbund med Israel att göra och hans trofasthet gentemot det. Det är detta som profeten påminner sig själv om och som skänker honom hopp. Runtomkring honom råder totalt kaos. Inombords känner han tvivel, fruktan och smärta. Endast löftet om Guds trofasthet gentemot sitt förbund skänker honom trygghet.

I Klag 3:20 tänker Jeremia på allt som plågar honom, men i Klag 3:21 påminner han sig själv om Guds förbundskärlek. Det är likadant med oss. Att tänka på oss själva och våra svårigheter gör oss förtvivlade; att tänka på Gud och hans trofasthet skänker oss hopp: ”Ty Herren förkastar inte för alltid: har han plågat, förbarmar han sig åter i sin stora godhet. Att plåga och pina människor är inte vad han vill” (Klag 3:31-33).

Läs vidare: Klag 3:17-33

GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag