De vise männen hade lämnat Jerusalem för att resa hem igen samtidigt som Herodes hade gäckats i sin plan att förgöra barnet Jesus. Nu uppmanas Josef att ta Jesus och hans mor och fly söderut till Egypten. Det ligger något mycket passande i det faktum att Guds son blir ett flyktingbarn och därigenom identifierar sig med världens alla fördrivna.

 

Men Matteus drar ytterligare en parallell. Han ser flykten till Egypten som en fullbordan av Skriftens ord: ”...för att det som Herren hade sagt genom profeten skulle uppfyllas: ’Från Egypten kallade jag min son.’ ” Inte så att dessa ord ur Hosea 11:1 var en bokstavlig förutsägelse angående den heliga familjens flykt till Egypten, för ursprungligen syftar dessa ord tillbaka på uttåget ur Egypten. Matteus ser snarare i det som händer Jesus en upprepning av Israels historia. Detta blir uppenbart på åtminstone fyra olika sätt.

 

Liksom Israel levde under förtryck i Egypten under den tyranniske farao, blir barnet Jesus flykting i Egypten under tyrannen Herodes. Liksom Israel gick genom Röda havets vatten, gick Jesus genom Johannes döparens dopvatten i Jordanfloden. Liksom Israel prövades i Sinaiöknen i fyrtio år, prövades Jesus i Juda öknen i fyrtio dagar. Och liksom Mose gav Israel lagen från Sinai, gav Jesus från Saligprisningarnas berg sina lärjungar den rätta tolkningen och tillämpningen av lagen.

 

Vi kan bara förundras över Guds genomtänkta plan i denna upprepning av den heliga historiens mönster.

 

Läs vidare: Hosea 11:1; Matt 2:13-18