Och Jesus växte till i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor.
Lukas 2:52, Fb

 

Den målande skildringen av pojken Jesus försvinnande och återfinnande i templet är, som vi har sett, den enda offentliga händelse som Lukas återger mellan hans födelse och dop. De apokryfiska evangelierna gör sitt bästa för att fylla tomrummet. Men de tillkom sent och dateras till 100-talet och är därför av tvivelaktigt historiskt värde. De är också antingen irrläriga eller banala till sitt innehåll, med enstaka små undantag. Lukas nyktra skildring utgör en välkommen kontrast.

 

Vad gjorde då Jesus under dessa trettio åren innan han inledde sin offentliga tjänst? Svar: han växte till och förberedde sig på så sätt inför sitt uppdrag. Detta får vi veta av Lukas i två ”bro-verser” i kapitel 2:

 

Vers 40 bildar en bro på tolv år, eftersom Jesus i föregående vers fortfarande är ett spädbarn, medan han i versen efter (Luk 2:41) är tolv år fyllda. Och sedan, i Luk 2:52, en bro på arton år, eftersom han i versen före fortfarande är tolv, medan han i versen efter (Luk 3:1) har hunnit bli trettio.

 

Under de båda bro-perioderna på tolv och arton år växte han alltså till fysiskt, mentalt och andligt. Hans kropp utvecklades på ett naturligt sätt. Hans hjärna utvecklades i takt med att han inhämtade viktiga lärdomar hemma och i Torah-skolan. Samtidigt växte han till i välbehag och blev till allt större glädje för Gud och människorna runtomkring.

 

Här protesterar vissa. Om Jesus växte till på dessa områden, menar de, innebär inte det ofrånkomligen att han dessförinnan var ofullkomlig? Nej. Vi hävdar inte att Jesus hoppade direkt från späd barndom till vuxen ålder, utan att han växte till och var fullkomlig i varje skede. Att exempelvis säga att han växte till i välbehag inför Gud innebär inte att han dessförinnan var föremål för Guds missnöje, utan att han i varje stadium behagade Gud i proportion till sin ålder. Att insistera på en sådan tillväxt är att värna om Jesus såsom sann människa.

Läs vidare: Heb 2:14-18