I cirka trettio år hade Jesus vuxit till ”i vishet, i ålder och välbehag inför Gud och människor” (Luk 2:52). Dessa var hans förberedelseår. Nu hade tiden emellertid kommit då han skulle ta steget ut ur snickarverkstadens undanskymdhet och ut i det offentliga livet. Därför vandrade han söderut för att sälla sig till skarorna som samlades för att lyssna till Johannes döparen och bli döpta av honom. Jesu dop var ett slags kallelse, med Faderns röst och Anden som sänkte sig ner.

 

Omedelbart efter denna dramatiska händelse blev han svårt frestad av djävulen att fullfölja sitt uppdrag och samtidigt undslippa korset. Efter sin frestelse började han förkunna det glada budskapet om riket och utföra mäktiga gärningar med helande som bekräftelse på hans budskap. Han överväldigades snart av det pressande arbetet och blev stärkt både genom att dra sig undan i bön och med hjälp av de Tolv som han kallade att slå följe med honom och bistå honom i hans tjänst.