Jesus gick raka vägen från Jordans vatten och ut i Juda öken, där han frestades svårt av djävulen. Angreppet tog sig två uttryck.

 

Först kom ett angrepp på hans identitet, på den han var. Med Faderns ord fortfarande ringande i öronen – ”Detta är min...Son” – utmanades rösten från himlen av en röst från helvetet. Djävulen sa föraktfullt: ”Om du är Guds son...” (Matt 4:6), som för att antyda att han inte var det. Det var ett medvetet försök att så frön av tvivel i Jesus sinne. För att bemöta dem måste Jesus ha upprepat för sig själv Faderns ord: ”Detta är min...Son.” Fortfarande i dag försöker djävulen underminera vår medvetna identitet som Guds barn. För han är diabolos, anklagaren. Vi måste vända dövörat åt honom och istället lyssna till Guds mäktiga sanningar och löften i Skriften.

 

Djävulens andra angrepp riktade sig mot Jesu tjänst, mot det han kommit till jorden för att göra. Vi såg i går att den himmelska rösten förkunnade Jesus inte bara som Guds son utan även som Guds tjänare, som skulle lida och dö för sitt folks synder. Men djävulen föreslår andra och mindre kostsamma alternativ. Varför inte vinna hela världen genom att tillfredsställa dess hunger, genom en sensationell maktdemonstration eller genom att göra en överenskommelse med djävulen – och i alla tre fallen undslippa korset? Djävulen vill gärna övertyga oss om att ändamålet helgar medlen.

 

Jesus vägrade lyssna till djävulens röst. Omedelbart, instinktivt, skarpt bemötte han varje frestelse. Han hade inget behov av att diskutera eller förhandla. Saken var redan klar utifrån Skriften (”Det står skrivet”) – varje gång citerade han en passande text ur Femte Moseboken 6 eller 8. Fortfarande i dag bombarderas vi av ett virrvarr av röster. Djävulen talar genom den sekulära kulturen som omger oss, samtidigt som Gud talar genom sitt Ord. Vilket väljer vi att lyssna till? Det är genom att dagligen disciplinera sig och ta tid att läsa Bibeln som vi kan dränka djävulens röst med Guds röst. ”Stå emot djävulen, och han skall fly för er” (Jak 4:7).

Läs vidare: Matteus 4:1-11