Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka.
Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.
Markus 2:17


I Markus återgivning av denna andra diskussion förekommer uttrycket ”tullindrivare och syndare” tre gånger. Som vi har sett så var tullindrivare allmänt illa omtyckta – ja, till och med hatade – åtminstone bland den judiska lokalbefolkningen i Galiléen. Orsaken var för det första att den skatt som inhämtades gick rakt ner i Herodes Antipas skattkistor, för det andra att deras arbete förde dem i nära kontakt med
hedningarna och för det tredje att de brukade skinna sina offer på så mycket som möjligt.

”Syndare” i detta sammanhang var inte bara de som bröt mot Guds morallag (som vi ju alla gör), utan sådana människor som, antingen avsiktligt eller på grund av okunskap, inte levde enligt de skriftlärdes traditioner. Båda grupperna skyddes av respektabelt folk, som varken var gästfria mot dem eller tog emot deras gästfrihet av rädsla för att bli rituellt orena. Jesus däremot umgicks medvetet och fritt med dem utan rädsla. Han både inbjöd Levi-Matteus (en tullindrivare) att följa honom och tackade senare ja till en middagsinbjudan hemma hos honom, jämte många andra tullindrivare och ”syndare”.

När de laglärde kom med invändningar svarade Jesus med att citera ett ordspråk, där han liknar sig själv vid en läkare vars uppgift inte var att ta sig an de friska, utan de sjuka, så att han till slut automatiskt hamnade bland dem som behövde honom. Genom sitt uttalande att han hade kommit för att kalla till omvändelse, inte de rättfärdiga utan syndarna, menade han inte att somliga människor är så rättfärdiga att de inte behöver bli frälsta, utan att somliga inbillar sig att de är det. ”Rättfärdig” här betyder ”självrättfärdig”. Precis som vi inte går till doktorn om vi inte är sjuka och medger det, så kommer vi inte till Kristus om vi inte förstår att vi är syndare och medger det. Ingenting håller människor borta från Guds rike mera effektivt än stolthet eller självtillräcklighet.


Läs vidare: Markus 2:13-17