Så snart Jesus hade kommit in i Jerusalem, och innan han gjorde något annat, gick han till templet och ”såg sig omkring överallt” (Mark 11:11, Fb). Sedan, eftersom det var sent, lämnade han och lärjungarna staden för natten. Jesus hade alltså tid att fundera över vad han hade sett och sådant som skakat honom i grunden, nämligen kommersen i Guds helgedom, som var själva centret för Israels religiösa liv.

 

Penningväxlarnas affärsverksamhet hade att göra med tempelskatten på en halvsikel och med köpmännen som sålde nötboskap och får till offren. Denna lönsamma verksamhet bedrevs som ett monopol i händerna på översteprästerna och hade lett till en skamlös exploatering av fattiga pilgrimer. Den hade omvandlat Guds bönehus till ett rövarnäste, sa Jesus och citerade Jesaja och Jeremia. Därför agerade han med väl avvägt våld. Johannes säger att han gjorde en piska av rep, som det är tämligen uppenbart att han använde mot djuren (”både får och oxar”, [Joh 2:15]) och inte på människor. Dessutom välte han penningväxlarnas bord och duvoförsäljarnas burar. Han hindrade även människor från att bära sina varor genom tempelområdet.

 

Porträttet som evangelieförfattarna målar av Jesus har nu fått ytterligare ett perspektiv. För den Kristus som red in i Jerusalem i ödmjukhet och som grät över staden på grund av dess medvetna blindhet, tillverkar nu en piska – en domssymbol. Det är först när vi ser hans tårfyllda ögon som vi är redo att se piskan i hans hand.

 

Läs vidare: Markus 11:15-18