En annan dramatisk och länge ihågkommen händelse ägde rum i byn Betania en kväll under Stilla veckan. Jesus var bjuden på middag hemma hos en man som gick under namnet Simon den spetälske, vars spetälska (naturligtvis) hade blivit helad. Medan Jesus låg utsträckt där vid bordet närmade sig en kvinna honom bakifrån. Markus skyddar hennes identitet, medan Johannes identifierar henne som Maria, en av två systrar till Lasaros, han som nyligen hade blivit uppväckt från de döda (Joh 12:1-8). Maria hade tagit med sig en alabasterflaska med dyrbar parfym i. Hon bröt upp flaskan och hällde ut alltsammans över Jesu huvud. Kan det ha varit så att denna smörjelse var hennes sätt att bekänna honom som Messias? Men åskådarna som satt kring bordet blev upprörda. Denna parfym, sa de, hade kunnat säljas för en årslön och pengarna kunde ha skänkts till de fattiga. De förebrådde henne strängt.

 

Men Jesus tog henne i försvar. Av hans svar kan vi dra fem värdefulla lärdomar.

För det första var det hon hade gjort för honom inget slöseri, utan ”en god gärning” (Mark 14:6), där hon uttryckte sin hängivenhet gentemot honom.

 

För det andra försummade hon på intet sätt de fattiga men vågade sätta Jesus framför dem.

 

För det tredje hade hon gjort vad hon kunnat utifrån sina tillgångar, väl medveten om att andra människor tjänar Jesus på andra sätt.

 

För det fjärde hade hon hällt parfym över hans kropp med den smörjelse den skulle få i samband med hans begravning i åtanke.

 

För det femte skulle hon och hennes kärleksgärning ihågkommas överallt där evangeliet blev predikat runtom i världen.

 

Marias självuppoffrande gärning ställs i medveten kontrast mot den mörka bakgrund som var Judas förräderi, vilket vi kommer till i morgon.

 

 

Läs vidare: Markus 14:1-11