Så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare
förkunnar ni Herrens död till dess han kommer.
1 Korinthierbrevet 11:26

 

Under måltiden i Övre salen tog Jesus ett bröd, tackade Gud, bröt det och gav åt lärjungarna och sade: ”Detta är min kropp som utges för er. Gör detta till minne av mig” (Luk 22:19). Sedan, efter måltiden, tog han en bägare med vin, gav åt dem och sade: ”Denna bägare är det nya förbundet i mitt blod, som utgjuts för er” (Luk 22:20). Dessa ord och handlingar är oerhört betydelsefulla, för de återger för oss Jesu egen syn på sin död. Tre sanningar framträder här.

 

Den första är det centrala i hans död. Jesus instruerade lärjungarna inför sin egen minneshögtid. De skulle äta bröd och dricka vin till minne av honom. Dessutom stod brödet inte bara för hans levande kropp, utan för hans kropp som skulle utges för dem och vinet för hans blod som skulle utgjutas för dem. Döden skulle med andra ord tala genom dessa båda komponenter. Det var således för sin död han ville bli ihågkommen!

 

Den andra sanningen vi kan lära oss av Herrens måltid har med syftet bakom Jesu död att göra. Enligt Matteus stod bägaren för ”mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28). Detta är ett fantastiskt anspråk, att genom att utgjuta Jesu blod i döden skulle Gud upprätta det nya förbund som utlovades genom Jeremia (Jer 31), där ett av de främsta löftena gällde syndernas förlåtelse.

 

Den tredje sanningen i samband med Herrens måltid gäller vikten av att vi personligen tar till oss fördelarna med Jesu död. I dramat i Övre salen var lärjungarna inte bara åskådare, utan även deltagare. Jesus bröt inte bara brödet; han gav dem att äta. På samma sätt hällde han inte bara ut vinet; han gav dem att dricka. Det räckte alltså inte med att Kristus skulle dö; vi måste därefter själva ta till oss välsignelserna av hans död. Ätandet och drickandet var, och är fortfarande, en stark dramatisering av att ta emot Kristus som vår korsfäste Frälsare och ”äta” av honom i våra hjärtan, i tro.

 

Herrens måltid, som den instiftades av Jesus, var uppenbarligen inte avsedd att vara ett smått sentimentalt ”glöm mig inte”, utan snarare ett drama rikt på andlig innebörd.

Läs vidare: Jer 31:31-34