Om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka
och ta er till mig....Jag skall inte lämna er faderlösa.Johannes 14:3, 18, Fb
I början av
Johannes 14, och igen i slutet av hans evangelium, säger Jesus till sina lärjungar: ”Låt inte era hjärtan oroas” (
Joh 14:1,
Joh 14:27). Han syftar på en form av hjärtbesvär som hela världen lider av och som ingen hjärtspecialist på jorden kan bota. Det som Johannes återger här i dessa kapitel är den store Läkarens diagnos och ordination. Man skulle till och med kunna kalla kapitlet ”Andligt hjärtbesvär: dess orsak och botemedel”. Dess orsak var lärjungarnas Mästares nära förestående avresa; det var blotta tanken på att bli lämnad av Jesus som var orsaken bakom hjärtbesväret, och botemedlet var tron på hans utlovade återkomst.
Kristi återkomst i de yttersta dagarna är ämnet för de första fjorton verserna, även om de även stämmer in på vår död. Jesus lovar
(1) ”Jag går och bereder plats åt er” (
Joh 14:2), och därmed blir döden för den troende detsamma som att komma hem;
(2) ”[Jag skall] komma tillbaka” (
Joh 14:3);
(3) ”[Jag skall]...ta er till mig” (
Joh 14:3) och
(4) ”Jag är vägen, sanningen och livet” (
Joh 14:6). Det är en vacker tanke att han som är vårt mål samtidigt är vår föregångare, vårt ressällskap och vägen vi följer.
Verserna
Joh 14:15-26 däremot handlar om Kristi mycket snara ankomst. Det faktum att han skulle komma någon gång i framtiden betydde inte att han tänkte överge dem till dess. Tvärtom skulle han sända den helige Ande eller, ännu bättre: han skulle komma själv i den helige Andes person. Till vem skulle han komma? Han skulle uppenbara sig för dem som älskar honom, och vem älskar honom? Jo, det är den som lyder honom (
Joh 14:21).
I de sista fem verserna (
Joh 14:27-31) återvänder Johannes till temat med Kristi mycket snara återkomst. Återigen säger Jesus åt dem att inte vara oroliga eller rädda. ”Shalom!” säger han till dem. ”Frid!” Bibelkommentatorn Matthew Henry skrev angående detta med sin sedvanliga charm:
När Kristus stod i begrepp att lämna världen gjorde han upp ett testamente; sin själ överlät han åt Fadern; sin kropp lät han Josef från Arimataia ta hand om; hans kläder fick soldaterna; sin mor anförtrodde han i Johannes vård. Men vad skulle han lämna kvar åt lärjungarna, som hade lämnat allt för hans skull? Silver och guld hade han inte, men han lämnade efter sig något som var oändligt mycket bättre: sin frid.
GENOM BIBELN DAG FÖR DAG - Utgiven på Bornelings Förlag
