Här läser vi om ytterligare en spydighet som de judiska ledarna kastade åt Jesus medan han hängde på korset. Den hade att göra med hans undervisning om templet, och det är den vi ska se närmare på i dag.

 

Vår utgångspunkt är vår Herres grundläggande respekt för templet som Guds hus. Han om någon kände till Israels historia. Han var väl insatt i händelseutvecklingen vad gällde templet, alltifrån tabernaklet i öknen till det första templet, som byggdes av Salomo, till det andra templet, som påbörjades efter den babyloniska fångenskapen, och till Herodes tempel, som fortfarande var under uppbyggnad. I samtliga dessa konstruktioner fanns en inre helgedom – det Allraheligaste – där Shechina, Guds härlighet, bodde mitt ibland hans folk, och templet utgjorde centrum för deras andliga liv.

 

Men Jesus blev chockad över sin tids vanhelgande av templet och kommersen där. Herrens bönehus hade blivit ett rövarnäste. Därför gjorde Jesus något mer än bara renade templet; han förutsade dess förstörelse och ersättare. ”Riv ner detta tempel”, sa han, ”så skall jag låta det uppstå igen på tre dagar” (Joh 2:19). Men hans åhörare missförstod honom. De invände att Jerusalems tempel redan var under uppbyggnad sedan fyrtiosex år tillbaka, så hur skulle han kunna återuppbygga det på bara tre dagar? Hans påstående var absurt. Men Johannes förklarar att Jesus syftade på sin uppståndelsekropp, centrum för den nya messianska troendegemenskapen. I framtiden, om hans lärjungar så bara samlades två eller tre stycken i hans namn, skulle han vara där hos dem (Matt 18:20).

 

Jesu samtida glömde aldrig hans uttalande. De falska vittnena påminde Sanhedrin om det. Och medan han hängde på korset hånade prästerna honom för hans profetia om ett nytt tempel. Men de nytestamentliga breven utvecklar och förklarar Jesu förutsägelse. Det gamla templet ödelades år 70 e. Kr., men i dag utgör Jesu messianska och återuppståndna troendegemenskap det nya templet, där Gud bor genom sin Ande (se 1 Kor 3:16).

Läs vidare: Ef 2:11-22