Under femtonde året av Kejsar Tiberius regering…kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen.
I en konkret, historisk tid hände något speciellt. Vid en utvald tidpunkt sätter Guds auktoritativa befallning och tilltal igång Johannes.
Det var inga tillfälligheter. Redan från konceptionen hade Gud en avsikt med hans liv och tjänst.
Som ofödd reagerade han både på Guds ande och på Jesus som embryo, när deras mödrar möttes. Johannes var känslig för Gud, Guds vilja, Guds tid.
Ökentider kan upplevas döda och ”fel”. Bortom all rörelse och uppståndelse, uppskattning och popularitet, kittlande kontakter och bekräftelser – Ebbar livet ut? Är jag bortglömd av både Gud och människor?
Ökentider är nödvändiga för Guds action, Guds rikes djupa impact.
Utan tystnad finns ingen resonansbotten att lyssna in Guds röst.
Utan avklädandet måste iklädandet vänta, utveckling förutsätter avveckling.
Johannes uttryckte vad han varit med om: Jag måste bli mindre, för att Du, Kristus, ska kunna bli större.
Johannes går från skuggtillvaron ut i en kort men intensiv karriär.
När han levererat både salt och sött, beskt och surt träder han tillbaka ur synfältet.
Den politiska makten tränger undan honom, tränger in honom, och hans huvud hamnar till sist på ett fat. Avrättad, men upprättad inför tronen i evighet.
Så blir sommaren för oss en möjlighet till att koppla ifrån det invanda. Även vår tystnad kan bli en resonansbotten för Guds röst. Vår villighet att lyssna och lyda kan i förlängningen göra stor skillnad när Gud vill vända någons öde, när han vill förvandla och upprätta sin värld i smått som stort. Johannes må ha uppfattats som en kuf, men han var den Gud hade gjort honom till. Vad du än utvecklas till, låt det bli vad Gud har gjort dig till. Din väg är speciell, Guds väg med dig.
Peter Artman
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
Här finns länkar till god bibelundervisning av kända bibellärare.
